Mer och mer populärt att flyga drönare.
Under de senaste åren har allt fler upptäckt tjusningen i att flyga drönare, men vad många kanske inte vet är företeelsen är omgärdad av en mängd regler och föreskrifter, skriver VK.
För att ens få flyga drönare behöver du ha genomfört en nätbaserad utbildning via Transportstyrelsen, skrivit ett godkänt prov och på så vis erhållit ett drönarkort. Själva flygningen är också reglerad, vilket bland annat innebär att du inte får framföra drönaren var som helst, till exempel över militära områden eller naturreservat.
Gott så, men vad än färre kanske vet är att det även krävs tillstånd för publicering och spridning av alla de filmer eller foton som tas från luften, så kallad geografisk information.
Det är det som en Umeåbo anses ha missat när han nu åtalas för brott vid Umeå tingsrätt. Brottsrubriceringen är just ”brott mot lagen om skydd för geografisk information” och nu riskerar han böter eller fängelse i upp till ett år.
Tillståndet som krävs för publicering och delning av drönarfilmer eller foton heter spridningstillstånd, och söks hos Lantmäteriet. Tillståndet är en garanti för att materialet som delas inte innehåller känslig information som kan skada det svenska totalförsvaret. Att sprida sådana uppgifter är nämligen straffbart enligt lag.
VK skriver också att lagen är ny från 2016, då ansvaret flyttades från Försvarsmakten till Lantmäteriet.
– Lagen gäller all spridning av information som har inhämtats från luftfartyg. Då tänker nog de flesta drönare, men det gäller faktiskt även foton eller filmer från flygplan och helikopter, säger Anders Wike, chef för Kart- och bildsekretess på Lantmäteriet.
– Vi lägger oss inte i flygningen eller fotograferingen som sådan, utan kommer in när man vill sprida det här materialet på något sätt, via en tidning eller på sociala medier. Syftet är att skydda totalförsvaret så att det inte av misstag finns med en avbildning som skulle kunna vara skadlig, säger Anders Wike.
Han menar att just ordet ”misstag” är a och o i sammanhanget.
Anders Wike, Lantmäteriet.
– Grundprincipen är att man själv har väldigt svårt att bedöma vad som kan vara skadligt eller inte. Efter att du har avbildat något och innan du sprider det ska du skicka in materialet för granskning hos oss, sedan får du ett beslut om det är okej att sprida.
Spridningstillståndet, liksom drönarflygning i stort, omfattas av flera direktiv, men en tumregel som kan vara bra att förhålla sig till, menar Wike, är att hålla drönarkameran vinklad mot backen så att inte horisonten är synlig i bild.
– När du vinklar upp kameran så högt att du ser horisonten så får du med jättemycket i bild som du omöjligt kan veta vad det är. Om du håller ned kameran så undviker du det problemet, säger han.
Det finns även situationer då man kan undantas från att behöva söka tillstånd.
– Exempel på det är om du avbildar en åker, en offentlig tillställning, byggarbetsplatser eller en enskild bostadstomt – områden där det omöjligen kan finnas något skadligt, säger Anders Wike, till VK.
För Umeåbons del upptäcktes den olagliga spridningen av en privatperson som reagerade på videor som mannen publicerat på Youtube och som det länkats till på sociala medier.
Umeåbon anmäldes och polisen vände sig till Lantmäteriet, varifrån det konstaterades att mannen publicerat åtminstone 20 filmer utan tillstånd.
Umeåbon själv menar att han inte var medveten om att de tillståndslösa filmerna skulle kunna resultera i ett brott, och anser att han följt vad han kallar ”praxis” i frågan.
Han jämför lagbrottet med att gå mot rött och hänvisar till att antalet drönare i Sverige är många fler än antalet tillståndsärenden som hanteras av Lantmäteriet.
”Proportionerna stämmer inte och därav är det en praxis att inte lämna in”, säger han i förhör med polisen.
Anders Wike på Lantmäteriet håller med om att den här lagen är en som få förmodligen känner till.
– Vi delar den bilden. Det finns ett stort mörkertal som inte söker tillstånd, säger han, men framhåller att antalet inkomna ansökningar stadigt ökar.
– Första året, 2016, fick vi in 700 ansökningar, förra året hade vi 15 000 och i år räknar vi med att landa på ungefär 25 000. Det är även fler och fler som vänder sig till oss och ifrågasätter om andra personer eller företag har tillstånd, säger Anders Wike.
Än så länge är det dock väldigt få som straffas, och faktum är att den nu förestående rättegången mot Umeåbon är den första i sitt slag.
– Det pågår andra förundersökningar, men vad jag vet finns det inga domar. Jag tycker det är bra att det klargörs vilka skyldigheter man har som drönarpilot. Ingen vet vad en lag är värd förrän det har skett en rättslig prövning, så vi följer det här med stort intresse, säger Anders Wike.
Han poängterar också att Lantmäteriet inte är ute efter att sätta dit någon.
– Vi är en tillståndsmyndighet och inte en tillsynsmyndighet. Lagen finns så att man inte av misstag ska sprida något som är känsligt. Om du råkar göra det så gör du dig skyldig till brott mot skyddslagen, och då kan det bli tal om betydligt strängare straff. Det här är en försäkring så att du inte hamnar i trubbel på riktigt, säger Anders Wike.
– Att söka tillståndet är avgiftsfritt och vi har som målsättning att hantera alla ärenden inom en veckas tid.
Jennifer Piironen är åklagare i det nu aktuella ärendet. Hon säger till VK att det är ont om prejudicerande fall, men menar att lagstiftningen är tydlig.
– Det krävs tillstånd för att sprida sådan här information. Lagen säger ingenting om intentionerna, utan har man inte tillstånd så är det brottsligt, säger hon.
Något rättegångsdatum är ännu inte fastställt.