" Jag tror att det vi gör i skogen är en del av lösningen på framtidens klimatutmaningar", säger Frida Vesterlund.
– Jag tror att det vi gör i skogen är en del av lösningen på framtidens klimatutmaningar. Vi måste hitta alternativ till olja, betong och plast, och det är häftigt hur mycket man kan ersätta med trä, säger hon till Affärsliv 24.
Vi stämmer en första träff med Frida Vesterlund på Martinsons kontor på Haga i Umeå där hon är den enda kvinnliga produktionsledaren på skogsavdelningen.
Hon är unik i sin tjänst på flera sätt. Dels som kvinna, dels eftersom hon kom in i branschen via ett stort intresse för hållbarhet.
– Det är inte en chansning från min sida, jag tror verkligen att skogen är framtiden. Vi kan lösa mycket med vår förnybara produkt, säger hon.
Frida växte upp i Överklinten, med en skogsdunge inpå knuten. Där byggde hon och syskonen kojor och lekte så att de knappt hade tid att komma in och äta. När hon blev äldre följde hon med sin pappa ut på skogsskiftet och började träna orientering.
– Bara tanken på skog är positiv för mig. Jag tänker ofta tillbaka på härliga sommarkvällar, fiske och skog och mark – det värdesätter jag än i dag.
Redan i tidig ålder visste hon att skogen skulle bli hennes yrke.
– Jag sa på skämt att jag skulle bli chef över mina storebröder som kör skogsmaskin, och jag blev just en sån – en arbetsledare över entreprenörer.
Det är inte bara medelålders män med motorsåg. Visst har det varit mansdominerat, men jag ser inga svårigheter för mig som kvinna.
Många har en bild av att skogsbolagens avverkningar sker på brutala sätt, men för Frida är det viktigt att skogsbruket sköts så att djur, insekter och växter kan leva vidare.
– Finns det en skogsbäck, med kanske bäckforell, är det viktigt att behålla trädzoner som kan ge skugga så att vattnet inte värms upp för mycket, och det behöver falla ned löv i vattnet för att ge näring. Om vi inte tänker på det så skapas en ny miljö och fiskarna kan ta skada. Det gäller att behålla de små, viktigaste delarna, säger Frida och nämner andra viktiga zoner, hänsynskrävande biotoper som hällmark och så kallade lodväggar, bergsbranter där det kan rinna vatten och växer mossa.
Frida arbetsleder nu sju entreprenörer som jobbar på skogsskiften i södra länsdelen. Ofta inleder hon sin arbetsdag med att ringa några av dem för att kolla läget.
– Den svåraste tiden att planera är nu, när tjälen går ur backen, då blir det extra löst och det är lätt att köra sönder terrängen. Blir det för blött måste vi avbryta och vänta tills det torkar upp. Jag försöker göra kloka bedömningar och flytta dem innan det blir skador.
Andra diskussioner kan röra hur mätutrustningen i maskinerna fungerar. Om stockarna blir för långa eller korta krävs en kalibrering för mindre spill. Och när timret ska iväg till industrin behövs skogsvägar som klarar tunga lastbilar.
– Dagarna varierar väldigt mycket, konstaterar Frida som efter en gallring eller avverkning ger sig ut i skogen för att se hur resultatet blev.
– Vi har jätteduktiga entreprenörer men brister det så krävs det tydligare instruktioner från mig.
Frida Vesterlund förvånas över att inte fler unga drömmer om en framtid inom skogsyrken. Kanske beror det på att de inte känner till hur mycket branschen moderniserats?
– Det är inte bara medelålders män med motorsåg. Visst har det har varit mansdominerat, men jag ser inga svårigheter för mig som kvinna. Jag vill inget hellre än att bli tagen seriöst när jag gör mitt jobb – att inte ses främst som en kvinna utan en produktionsledare.
Frida menar att det är viktigt att bredda normerna, och tänka öppet.
– Det kan handla om vad man pratar om i fikarummet, alla gillar inte att prata skidvalla bara för att den med starkast röst gör det.
Mycket har hänt efter Metoo. I Umeå klev Elin Olofsson, verksamhetsutvecklare på SCA, fram under skogsnäringens upprop #slutavverkat – ett initiativ som hon tilldelades Martinsons pris Årets Träfluga för.
– Hon har tagit tag i en viktig fråga. Nu är dörren öppen, och det gäller för oss alla att sätta foten emellan om den är på väg att stängas igen, säger Frida Vesterlund som tycker att hon klarat sig bra från opassande kommentarer.
– Det är svårt att vakta någon annans tunga, det är var och ens ansvar, men visst, blir det konstigt måste man påtala det.
Att jobba med genusfrågor är något som hon är övertygad om att skogsbolagen tjänar på – dels för att öka andelen kvinnliga anställda trivseln och bli en mer attraktiv arbetsplats för alla, dels för att närma sig den ökande andelen kvinnliga skogsägare.
– Det kan handla om enkla saker. Om en man och kvinna står som ägare på en skogsfastighet är det lätt att vi ringer mannen i tron att han är mer insatt. Då är det klokt att tänka till, det kan lika väl kan vara hon som ärvt fastigheten.
I framtiden hoppas Frida Vesterlund kunna testa mer inom yrket, nu går hon en utbildning för att bli metodexpert inom lean production. Att byta bransch har hon inga planer på.
– Nej, det här är for life.
Anna Sundelin Affärsliv 24