I måndags kallades hundföraren Per Eriksson från Skellefteå tillsammans med den sjuåriga schäfertiken Joppli till platsen för ett försvinnande i Umeå. De satt snart i bilen på väg från hemorten Skellefteå, skriver VK.
På plats tog det inte lång tid innan hon nosat rätt på den försvunna personen.
”Joppli blev kvällens hjälte då hon snabbt nosade rätt på personen och räddade dennes liv”, skriver polisen i Umeå i ett inlägg på Instagram.
Joppli arbetar som patrullhund och är specialiserad mot vapen och narkotika, men hon hjälper också till i andra ärenden. En polishunds viktigaste uppgift är att rädda människoliv, berättar Per Eriksson.
— Hennes största fördel som polishund är hennes nosarbete, vilket jag har stor nytta av när jag ska söka efter försvunna människor, spåra efter brottslingar, söka bevis på brottsplatser, söka efter stöldgods eller när jag söker efter narkotika och vapen, säger han till VK.
För Per Eriksson är Joppli mer än en kollega och hon bor hemma hos honom och hans familj.
Hon är som vilken annan familjehund som helst, dock något mer intensiv och energisk än medelhunden, säger han.
Skulle Per Eriksson byta arbete får Joppli flytta vidare till nästa hundförare. Risken för det är emellertid liten – Per Eriksson menar nämligen att han har kanske världens bästa jobb.
— Det bästa med jobbet är när samspelet med hunden fungerar. Att tillsammans lyckas med sitt uppdrag, hitta en försvunnen människa som är vid liv, säger han.
Dock gäller det att vara beredd att spendera tid på resande fot.
— Som hundförare täcker man stora områden och det är inte ovanligt att man får åka långt för att komma till jobben. Jobben dyker även upp alla tider på dygnet så det är bra att vara flexibel med arbetstiderna som hundförare, säger Per Eriksson, till VK.