Forskaren om utvecklingen: ”Det är ett stort demokratiproblem”

Enligt Jesper Enbom har konkurrensutsättning ökat behovet av kommunikation i det offentliga.

Foto: Jonatan Johansson Karlsson

Jesper Enbom, filosofie doktor vid institutionen för kultur- och medievetenskaper, är väl insatt i ämnet. Han håller precis på att avsluta ett forskningsprojekt om kommunikatörer i offentlig sektor.

Enligt honom finns det en uppenbar risk att det offentliga granskas mindre när journalisterna blir färre, särskilt i småkommuner i inlandet.

– Journalister rotar reda på saker som nepotism, felaktigheter, oegentligheter och kommunhärvor. Risken om det blir vita fläckar där journalister inte verkar är att man får förlita sig på att att andra gör samma arbete på sin fritid, exempelvis bloggare, men det kräver resurser.

Han påpekar att journalistiken till skillnad mot privatpersoner dessutom har etiska regler att följa i sitt arbete.

Utvecklingen mot färre journalister ser ut att fortsätta. Vad kan det leda till?

– Det är en av frågorna som bekymrar de politiska beslutsfattarna. Det är ett stort demokratiproblem. Om ingen rapporterar eller kritiskt granskar finns större risk för oegentligheter i en kommun. Och till vem ska du vända dig som medborgare om du är missnöjd med något?

Han tillägger:

– Kommunikatörer i en kommun kan inte ersätta journalister där, säger han.

Enligt honom har kommunikatörer ett stort dilemma att hantera. De offentliga skattefinansierade verksamheterna behöver öppenhet och att man kommunicerar problem. Samtidigt är kommunikatörernas uppdrag inte att granska den egna verksamheten utan att ge organisationens bild av saker som sker.

Varför finns det betydligt fler kommunikatörer i dag än för 20 år sedan?

– Kommunikation anses vara viktigare och hur organisationen framstår. Det har att göra med en ökad konkurrens och marknadsutsättning, säger Jesper Enbom.

PR och att bygga varumärken kommer från den privata sektorn och har med tiden även tagit sig in i det offentliga, särskilt inom områden som är konkurrensutsatta, exempelvis skolor. Den privata sektorns varumärkesbygge har blivit norm.

I vissa organisationer försöker man skydda ledningen och skickar istället fram någon som ska sitta i skottgluggen och ta kulan.

Norran har tidigare berättat hur det blir vanligare att offentliga myndigheter i samband med granskningar också lägger ut egna artiklar och intervjuer, där de vill ge sin bild oemotsagda på sin hemsida. Där framgår inte heller vem som är avsändare.

Hur ser du på det?

– Det är problematiskt om det bara är myndighetens egen information som når medborgarna. Det är viktigt att komma ihåg att det kan se ut som journalistik för den som läser även om det inte är det, säger Jesper Enbom.

– Många läser i dag nyheter via sociala medier och bryr sig kanske inte om avsändaren, tillägger han.

Numera måste man som journalist ofta kommunicera via en kommunikatör. I vissa fall får journalister inte ens prata med den ansvariga chefen. Ett aktuellt fall är Piteå kommun under Norrans granskning av fallet Emmy.

Hur ser du på den utvecklingen?

– Det är definitivt ett problem om man gör organisationens ledning isolerad. Vad har kommunikatören för mandat att uttala sig om saker? I vissa organisationer försöker man skydda ledningen och skickar istället fram någon som ska sitta i skottgluggen och ta kulan. Särskilt när det blåser hårt. Exempelvis en kommunikatör, säger Jesper Enbom.

Kommunals avdelningsordförande får allt fler samtal från personal som anser sig ha blivit tystade av sina chefer. Vad tror du detta kan bero på?

– Det här förekommer även i de intervjuer vi gjort och det är illavarslande. Både lärare och rektorer sa att visst kan vi prata i medierna, men om vi får färre elever som söker till skolan kanske vi får sparken eller så läggs skolan ned. Det blir en sorts självcensur. Risken är att folk blir för lojala om man tror att det man berättar kan skada arbetsplatsen. Det är lika dåligt som om man blir tillsagd att inte prata.