Katarina Jokiaho, mamma till omkomna Fanny, och Rolf Edling, pappa till omkomne Carl, berättar att oron var stor när deras barn började hoppa fallskärm. De oroade sig för själva hoppen. Ingen av dem tänkte att det var flygsäkerheten de skulle ställa frågor om och övervaka.
– Vi trodde att säkerhetsarbetet var hårt reglerat. Vi är förvånade och kritiska mot att fallskärmshoppning bedrivs på det här sättet, säger Katarina Jokiaho till Västerbottens-Kuriren.
Haverikommissionens rapport, som presenterades på onsdagen, visar att säkerheten runt den aktuella flygningen brast på flera punkter. Katarina Jokiaho påpekar att det dessutom skett liknande olyckor tidigare, i Finland och Polen. Uppföljningen av de olyckorna har inte lett till regelskärpning i Sverige.
– Det känns som att den här olyckan var lite onödig. Nu har 28 personer mist livet på samma sätt. Vi känner ilska och besvikelse. Det hade varit möjligt att undvika det här, säger Katarina Jokiaho.
Rolf Edling berättar om hur orolig han var när sonen Karl började hoppa fallskärm.
– Men att oroa sig för flygsäkerheten fanns inte på kartan. Hade jag vetat då vad jag vet i dag hade jag stoppat Karl från att hoppa fallskärm. Jag hoppas att de ansvariga tänker till och att hopparna ställer krav på säkerheten, säger Rolf Edling.
Han och Katarina Jokiaho lägger ingen skuld på piloten.
– Han var för ung. Hade med nöd och näppe utbildningen klar, säger Rolf Edling.
De lägger i stället ansvaret på ledningen för flygklubben. Den drivs som ett helägt bolag av Umeå fallskärmsklubb. De konstaterar att klubbens ägarroll i sig är ett riskmoment. Klubben har ett intresse av att, för ekonomins skull, åka med välfyllda plan. När säkerhetsföreskrifterna brister kan det ekonomiska intresset väga tyngre än säkerhetsarbetet.
– Det blir också väldigt olyckligt om säkerheten ska hanteras på personnivå, säger Katarina Jokiaho.
Hon och Rolf Edling är två av tolv anhöriga som undertecknat en debattartikel med krav på tydligare ansvar för flygsäkerheten vid fallskärmsflygningar. Målet med den är att skydda aktiva fallskärmshoppare.
– Det här ska inte behöva hända igen, säger Katarina Jokiaho.
Hon tycker fortfarande att det är svårt att till fullo förstå att dottern Fanny är borta. Sorgen är ständigt närvarande.
– Känslorna kommer tillbaka i alla lägen, säger Katarina Jokiaho.
Rolf Edling räknar med sorgen som fortsatt följeslagare även om den första chocken har lagt sig.
– Carl är med hela tiden. I ord, tankar och gärningar. Det är svårt tänka sig in i det här för den som inte hamnat i den här rollen. Barnen är ju det käraste vi har, säger Rolf Edling som tillägger:
– Vi kämpar på. Vi ska ta oss igenom det här.