Magnus Blomgren, docent i statsvetenskap vid Umeå Universitet, menar att vi borde fokusera mer på vad vi vill med EU istället för att fastna i för eller emot unionen.
Magnus Blomgren, docent i statsvetenskap vid Umeå Universitet, skickar upp ett varningens finger när det gäller EU:s utveckling de kommande åren. Frågan är hur starka högerkrafterna i form av extrempartier kommer att bli efter vårens EU-val.
Statsvetaren Magnus Blomgren är expert på frågor runt den representativa demokratin inom Europeiska Unionen. Han tar emot i sitt relativt stora, men något minimalistiskt inredda tjänsterum i Statsvetarhuset på Umeå Universitet.
– Det här är universitetets bästa rum, säger Magnus Blomgren och skrattar.
Magnus anser att de svenska partierna har haft det svårt med hur de ska förhålla sig i den europeiska politiken. Inte om de är för eller emot, eftersom den frågan för länge sedan är inaktuell, utan mer hur de knyter ihop den nationella politiken med den europeiska.
– Vi borde prata om vad vi vill med EU, säger statsvetaren Magnus Blomgren.
Konkret handlar valet om mandaten till Europaparlamentet som sin tur innebär vilka vi vill ska kunna stifta lagar i en lång rad av politikområden, förklarar han.
– Några klassiska områden där EU har enormt stort inflytande är miljöpolitik och regelverk runt livsmedel. Jordbruket till exempel är inte längre en nationell fråga, det är endast en EU-angelägenhet i dag. Sverige har inte längre någon egen jordbrukspolitik, säger Magnus Blomgren.
Däremot har inte EU något avgörande inflytande på politikområden som utbildning och kultur.
– I det stora hela så är ungefär trettio procent av den lagstiftning som i dag sker i riksdagen mer eller mindre influerad av EU, säger han.
Utifrån det perspektivet är EU-valet viktigt för Sverige och svenskarna, menar Magnus. Men det kan vara lite trassligt för väljarna att förstå vilka frågor som är aktuella och var de avgörs.
– Det största bekymret är att de Europaparlamentariker vi skickar till EU-parlamentet sedermera sitter i olika grupper som röstar gemensamt i de flesta frågor. Det är inte givet att den gruppen tycker som motsvarande parti i Sverige gör.
Statsvetaren Magnus Blomgren, Umeå Universitet, har EU som sitt specialistområde.
Det beteendet ökar svårigheten för väljarna att se hur de nationella partierna hänger ihop med de europeiska gruppbildningarna.
– Det finns ett väldigt stort glapp här. I den bästa av världar så skulle vi ha europeiska partier med en tydlig europeisk politik.
Att vi ska få europeiska partier är inte något som kommer att hända i närtid tror Magnus. Han hävdar också att de svenska partierna inte har visat tillräckligt stort intresse för att lyfta de europeiska frågorna.
– Å ena sidan riskerar de att förlora mycket mer än vad de kan vinna eftersom det inte finns så stort folkligt engagemang. Å andra sidan är EU en stor förhandlingsapparat som gör att när väl beslutet ska fattas har frågan genomgått en enorm process vilket i sin tur gör att partierna får svårt att göra utfästelser.
Den här otydligheten och komplexiteten är troligen en stor anledning till att deltagandet i det svenska EU-valet bara är ungefär 50 procent. Ett dåligt valdeltagande i svenska mått, men långt ifrån dåligt i ett europeiskt perspektiv menar Magnus.
– Brexit och flyktingkrisen har gjort att EU-frågorna har fått en större plats i media, de frågorna har gjort den politiska arenan i Europa väldigt verklig även i svensk mylla.
Dessa frågor, eller om man vill kriser, kommer troligen inte att göra så att valdeltagandet ökar utan hellre minskar, menar Magnus.
Egentligen borde Europafrågorna vara aktuella i riksdagsvalet eftersom den viktigaste aktören i Europapolitiken är de nationella regeringarna.
– Vi måste förstå att Europapolitik är en del av svensk politik.
Regionalt påverkar EU-politiken högst påtagligt menar Magnus och pekar på alla stödsystem som administreras av EU-systemet.
– För EU-kommissionen har det varit en viktig strategi att passera huvudstäderna, att bygga lojaliteter med regioner. En glesbygdsregion som Västerbotten drar stor nytta av EU.
Utvecklingen i Europa just nu är att regionerna och EU får en allt viktigare roll samtidigt som nationalstatens makt minskar. Paradoxen är att när nationerna blir svagare stärkas de nationalistiska sömmarna.
– Det här är en växande konflikt där territorium har blivit viktigt i politiken igen. En fråga som vi är ovana att hantera, både akademiskt och politiskt. Nu ser vi hur detta krackelerar och vilka de politiska effekterna blir är inte givet.
I skuggan av dessa konfliktlinjer växer sig de extrema högerpartierna allt starkare i Europa och satsar hårt i det stundande EU-valet.
– Om man har ett brett perspektiv på denna nationalistiska rörelse så är den grupperingen ungefär tjugo procent av dagens parlament. De har inte varit så bra på att samarbeta, men skulle de lyckas med det så kan det hända grejer. Det finns en del som talar för det.
Vart EU och EU:s politik tar vägen avgörs av vilka som tar makten, menar Magnus.
Extremhögern satsar hårt inför det stundande EU-valet, menar statsvetaren Magnus Blomgren.
Förutsatta att högerextremismen inte omdanar EU och att unionen fortsätter att utvecklas i den riktning som den gör i dag kommer Miljöfrågorna att bli allt viktigare i Europapolitiken. Till dem kopplas en rad andra frågor som exempelvis livsmedel och skogsbruk. Förutom EU:s budget finns det även ett antal stora politiska frågor som kommer att avgöras av Europaparlamentet de kommande åren.
– Det finns en rad väsentliga framtidsfrågor som står och knackar på dörren, försvars- och eurosamarbetet samt hela migrationsfrågan. Dessa stora frågor ligger i dag inte på parlamentets bord, men kan mycket väl hamna där.
Det första valet till Europaparlamentet genomfördes 1979 vilket gör det till ett förhållandevis ungt direktvalt parlament. Genom åren har det förändrats och utvecklas en hel del del. Med andra ord står betydligt mer på spel i dag än det gjorde för 40 år sedan.
– Parlamentet är i dag en av de viktigaste samlade institutionerna i Europa. Tidigare var det mer av en lekstuga och hade en begränsad roll. I dag har parlamentet mognat och är ett ganska väloljat maskineri med professionella politiker.