Boende fick ingen information om branden på MVG-gallerian i Umeå.
En person som bor i det drabbade huset, och som vill vara anonym, berättar för VK att hon inte fått någon information alls om att det brann i fastigheten.
– Vi har aldrig blivit informerade om någonting överhuvudtaget. De visste inte ens att vi bodde här, säger hon.
Det dröjde en stund innan röken nådde henne efter att det stora rökmolnet först bolmat upp.
– Det första jag fick veta om branden var att min son ringde mig och varnade mig från Ica där han var, säger hon och fortsätter:
– Han frågade om jag var okej och jag svarade "varför skulle jag inte vara det?". Han sade att det ju brinner omkring mig och då var jag kvar i lägenheten.
Hon säger att hon inte ens vill tänka på vad som kunde ha hänt om han inte hade ringt, och att det vid en tidigare brand kommit en varning om att utrymma fastigheten, men inte denna gång.
– 112 sa också nu att det inte var någon fara om vi inte blivit informerade om att utrymma.
Hon berättar att hon lämnade lägenheten "med tomma händer" efter att sonen ringt.
– Jag pratade med personalen här ute och de visste inte ens att det fanns boende här.
När hon därefter skulle gå hem igen kunde hon inte komma in igen, eftersom de då hade spärrat av hela fastigheten.
Vid ett-tiden natten mot söndag var branden släckt men det kom ingen information då heller, utan hon blev i stället hänvisad till att kolla nyhetsmedier.
Den natten sov hon inte hemma i lägenheten, men på söndagen återvände hon för att hämta saker.
– Jag gick hit igår och sedan tog jag mig inte ut igen eftersom det var fruktansvärt med rök i trappuppgången, säger hon och fortsätter:
– Röken är värst. Det gick inte att gå ut dit igen och därför blev jag kvar i lägenheten.
Hon tejpade i stället igen runt ytterdörren för att undvika att röken skulle komma in.
– Jag har sovit här i natt och försökte hålla mig vaken så länge som möjligt så att jag kunde vädra ut. Och det var tur att det blåste så det blev genomdrag, säger hon.
När VK pratar med henne på måndagsförmiddagen säger hon att hon fortfarande känner röklukt på altanen.
Hon berättar att det inte finns några fönster öppna i trappuppgången, och att röken därför stannar kvar där.
– Jag vill inte gå genom trapporna igen, det är fruktansvärt med rök där.
En man som bor i en angränsande lägenhet, som vill vara anonym, satt ute på sin balkong och jobbade när branden bröt ut.
– Det som är anmärkningsvärt är att räddningstjänsten och polisen var ovetande om att det bor folk här och att de inte aktivt har evakuerat oss, trots att insatschefen mer eller mindre stod stationerad utanför vår port, säger han.
Han berättar att taket är inramat som en borggård, och att de bor där med ett trädäck utanför. Det vetter mot fläktrummet, där branden startade, även om det inte ligger i omedelbar närhet till hans bostad.
– Jag och min flickvän satt i vår utesoffa och plötsligt började det lukta bränt och till sist försvann solen mer och mer. När vi tittade upp så var det ett torn av svart rök. Det kom jävligt mycket rök.
Det finns ett antal dörrar upp till taket och han vet också att en av nödutgångarna använts som en rökplats. Han tror att det handlar om just den dörren i det drabbade fläktrummet, även om han inte kan säga säkert.
Branden gick i nordlig riktning så de blev inte helt överväldigade av röken. Det mesta av den passerade över fasaden och ner mot torget, vilket gjorde att sikten var begränsad.
Han ringde 112 som uppgav att räddningstjänst var på väg och att det var en person larmat före honom. De skulle stänga fönster, dörrar och ventilation och gå in och invänta, var rådet.
– Då antog vi att räddningstjänsten skulle komma upp och evakuera oss.
Han undrar hur det kommer sig att räddningstjänsten inte evakuerade hela deras trappuppgång, utan bara personal, galleria och restauranger.
– Jag tycker att inget gick fel med 112-samtalet, utan det är själva insatsen i sig man ifrågasätter.
Branden tog fart vid 16-tiden på lördagen i ett fläktrum på taket, vilket ligger i närheten till de boende i huset.
Han säger att han hörde räddningstjänsten och någon form av aktivitet vid en nödutgång vid markplan. Men han och hans flickvän stannade kvar i lägenheten fram till 18-tiden, omkring två timmar efter att branden tagit fart.
– Jag gick ner en gång vid 17-tiden och pratade då med en polis. Jag sa "vi bor här, vad ska vi göra?". Jag fick svaret att de inte visste så mycket, men att om räddningstjänsten inte evakuerat oss så kunde vi gå in igen.
Omkring en timme senare gick de ner en gång till. Då pratade de med samma polis som då sade att de nu hade spärrat av hela längan och att det bästa vore att de lämnar lägenheten och förbereder sig för att sova någon annanstans.
– Han var snopen över att det bodde folk där och han frågade om det fanns fler bostäder här. Vi gick och knackade på alla dörrar och såg till att ingen fler var hemma.
– Vi upptäckte branden tidigt och hade all tid att utrymma om den skulle tillta, och det var också därför vi gick ner till sist eftersom lågorna närmade sig mer och mer.
När de vid 21-tiden åter frågade polisen om de kunde komma in i lägenheten och hur läget såg ut, så uppgav de att det förmodligen var väldigt vattenskadat eftersom de hade ”sprutat vatten över hela fasaden”.
– Vi fick spendera natten mot söndagen på annat håll.
Vid lunchtid på söndagen gick de tillbaka till sin lägenhet. Eftersom de hade stängt av ventilationsluckorna så hade röken knappt tagit sig in, berättar han.
– Det luktade bränt men det har inte varit någon akut känsla. Men lägenheten ser ut som den gjorde när vi lämnade den.
Han berättar att ingen har varit inne där, eftersom branden inte spred sig dit.
– I går luktade det ju märkbart och vi har sovit här i natt. Trappuppgången luktar värst – som att elda akrylplast, säger han.
Han berättar att hela fastighetskomplexet har väldigt många inrymda och att han därför har full förståelse för att de prioriterar den del av byggnaden där det brunnit mest intensivt.
– Det som skrämmer oss var att polis och räddningstjänst verkade helt ovetandes om oss boende.
Enligt Anders Jonsson, räddningsledare vid Umeå brandförsvar, fanns det aldrig någon risk för angränsande kvarter men däremot risk för spridning inom kvarteret.
– Initialt hade vi inte kännedom om lägenheterna eller vissa andra verksamheter, säger han.
– Vi försöker söka rätt på information om vi behöver utrymma något. Det är en dialog med fastighetsägarna naturligtvis. Det är ett samarbete, säger han.
Under hela händelseförloppet hade räddningstjänsten representanter från både Mofab och Diös Fastigheter på plats.
– Jag fick information om att det fanns två lägenheter i kvarteret. Vi fick kontakt med de som bor i en ena lägenheten och sedan var det polisen som säkerställde att lägenheterna var utrymda.
Han säger att det mycket väl kan ha varit så att en av hyresgästerna lämnade lägenheten eftersom det då var en bit in i insatsen, som skedde i etapper. Samma sak gäller de andra lägenhetsinnehavarna.
– Polisen säkerställde sedan att det var utrymt.
Men det är inte säkert man behöver utrymma allt, fortsätter han. Räddningstjänsten har också en dialog med polisen som också är behjälplig vid utrymning.
– Det är vi som är ansvarig för insatsen och vi som tar beslut om evakuering och då är polisen behjälplig.
Borde evakueringen ha skett i ett tidigare skede?
– Det fanns inget behov av att det skulle ha skett tidigare än så, det tror jag inte. Jag tror inte att det var någon rökspridning till där lägenheterna var. De ligger i delar i det här kvarteret där det inte skett någon rökspridning.
Diös Fastigheter är hyresvärd för de boende. VK söker Diös för en kommentar.