Brist på personal, patienternas nya makt och sjukvård hemma

De yngre och äldre blir fler i förhållande till de som i huvudsak är i arbetsför ålder (svarta figurer). Den andelen påverkas av när unga går ut i arbetslivet och hur länge de äldre väljer att eller får arbeta. Många spår att vi måste jobba längre för att klara personalförsörjning och ekonomi generellt i välfärden. Man räknar med att en av fem ungdomar måste välja att utbilda sig inom vård och omsorg framöver för att fylla kompetensbehovet ifall vi fortsätter arbeta i vården som i dag. Här representerade av en grön figur. Källa SCB.

Foto: VLL

Vi träffas i landstingshuset vid den stora parkeringen intill NUS i Umeå för att prata om sjukvårdens framtid. Jonas Claesson jobbar bland annat med utvecklingsfrågor inom landstinget och vill gärna berätta om de stora utmaningarna som sjukvården står inför.

Jonas Claesson, biträdande hälso- och sjukvårdsdirektör.

Foto: Ulrika Nohlgren

Enligt Norran/Ipsos opinionsundersökning är just sjukvården den viktigaste framtidsfrågan i Skellefteå, Malå och Norsjö. Sammanlagt anser 36 procent av befolkningen det.

– Tre stora revolutioner kommer att stor påverkan på vården i framtiden. Den första handlar om att vi inte kan fortsätta att jobba som i dag eftersom vi inte får tag på personal, inleder Jonas Claesson.

Fler som inte jobbar

Vi lever längre än tidigare. Enligt institutet för framtidsfrågor räknar man redan med att den första 150-åringen har fötts. Tittar man på statistiken så kommer de som står utanför arbetsför ålder att vara fler än de som arbetar redan om tre år och den kurvan stiger därefter medan arbetskraftens kurva planar ut. Det innebär mindre skatteintäkter i förhållande till befolkning, en större andel av befolkningen som kan behöva vård och färre som arbetar.

– Om vi ska ha tillräckligt med undersköterskor framöver måste var femte ungdom välja vård och omsorg framöver, säger Jonas Claesson.

Det tror man inte är möjligt.

– Vi kommer därför inte att kunna jobba som tidigare. Hierarkier måste brytas upp och vi måste jobba mer i flexibla team, säger han.

Enligt revisorerna finns ingen kompetensförsörjningsplan i landstinget.

Är det inte viktigt att ha det nu?

– Där är vi inte överens. Vi har en plan och har gjort analyser för hundra kategorier av våra medarbetare. Tyvärr visar de siffrorna att vi ligger illa till, säger han och ger ett exempel.

– Hur vi än gör kommer rekryteringsbehovet överstiga tillgången med 10-15 personer för ett stort antal specialistsjuksköterskor, exempelvis inom barn, psykiatri och intensivvård. Vår slutsats är att vi inte kan hoppas på att fler utbildas och att vi inte kan rekrytera fler. Vi måste ändra vårt arbetssätt, säger han.

Den andra stora revolutionen handlar om att makten över vården har flyttats över till patienten.

– Vården har inte längre kunskapsmonopolet. De kompetenta patienterna har tagit tillbaka makten över sin vård. De är inga passiva mottagare och det ställer andra krav på tjänsterna hos oss. Samtidigt får vi ett större ansvar för de som är mest utsatta, säger han.

Kan vårdas hemma

Den tredje stora revolutionen har Norran delvis berört i tidigare reportage. Det man i dag gör på sjukhus kommer man att kunna göra hemma framöver.

– Vi har 530 vårdplatser i dag. När jag går i pension om 15 år kommer de förmodligen att vara hälften så många och det får förstås enorma effekter.

De som kommer att ligga inne på sjukhusen framöver är de som verkligen behöver vara där. Och de vårdplatserna kommer att kräva mer bemanning.

– Är man inte jättesjuk kan man vårdas utanför sjukhuset. Det är egentligen ett farligt ställe att vara på med tanke på risken för infektion eller andra patientskador, exempelvis äldre som faller då de inte är i en miljö de känner.

Monitor larmar

Ett alternativ som prövas framför allt i England är rehabsjukhus med lägre bemanning för de som inte kan åka hem. Eller vårdplatser på äldreboenden.

Många kommer nog att säga att det låter galet, men den tekniska utvecklingen går otroligt fort.

Det finns även idéer om att man skulle kunna stärka upp hälsocentraler med läkare och sjuksköterskor som gör regelbundna ronder i hemmet och samarbetar med hemtjänst.

Som extra hjälp kan man även ha monitoreringsutrustning hemma som skickar information till hälsocentralen och larmar om något är fel – ja, det handlar om en form av artificiell intelligens. Enligt Jonas Claesson skulle det exempelvis kunna vara en AI-monitor som talar om att en persons puls, blodtryck eller vikt förändrats och därför föreslår en särskild kontroll av patienten.

– Tanken är inte att ersätta människor utan att komplettera för att kunna ge vård. Det är på gång, men finns inte än – men kanske inom tio år, säger han.

– Många kommer nog att säga att det låter galet, men den tekniska utvecklingen går otroligt fort.

Många projekt

Enligt Jonas Claesson är det inte tekniken som sätter gränserna för förändringar. I dag är det organisation, attityder, lagar och regler.

– Exempelvis – hur upphandlar man ett samarbete kring innovation?

Nationellt har man diverse projekt kring vårdens omställning. Än så länge är det små öar.

– Vårt uppdrag blir att sätta ihop det till en helhet och anpassa till våra förutsättningar, säger han.

För omställningen är komplex. Landstinget har 10 000 medarbetare, tre sjukhus, olika behov i stad och i glesbygd.

– Sedan måste även andra aktörer med på banan för att vi ska klara sjukvården i framtiden. Kanske har man hjärtstartaren i lokala matbutiken och blodtrycksmätning på apoteket, säger han.

Vad vet personalen om detta och hur ser de på den kommande förändringen?

– De flesta förstår att något måste hända men dagen är så fylld av det man har i dag att det är svårt att lyfta blicken. Vår utmaning blir att beskriva varför vi gör förändringar och att förklara att det finns en väg framåt.

Finns det några etiska dilemman som kommer att uppstå på grund av att ekonomin ser ut som de gör och det inte blir mer personal?

– Skatteunderlaget i den norra sjukvårdsregionen ökar med 10–12 procent närmaste åren. I Stockholm ökar den med 30 procent. Det kommer att öka klyftorna mellan glesbebyggda områden och tillväxtregionerna. Det blir då svårt att ge jämlik vård. Den tekniska utrustningen blir mer avancerad och dyrare. Dessutom kräver den spetskompetens vilket gör att man måste överanställa. Vi kommer inte att kunna konkurrera med skalfördelar. Än så länge är vi plattare i organisationen och jobbar smart men det kommer inte att räcka framöver, säger han.

I sjukvården kommer man även att behöva ställa sjuka mot sjuka när det gäller medicinering.

– Ska man betala 15 miljoner kronor för att rädda två sjuka barn som har en viss sjukdom eller ska man använda pengarna till att anställa KOL- och astmasjuksköterskor och därmed rädda många fler liv? Det är redan i dag ett etiskt problem och detta kommer att öka. Frågan är nationell och måste också lösas nationellt.

Ändrat beteende

En annan möjlighet vi har är att folk inte blir sjuka, att man arbetar förebyggande till exempel genom coachande samtal, kanske med hjälp av AI och appar.

– Många stora företag jobbar idag stenhårt på att utveckla tjänster för hälsoförändrat beteende.

Jonas Claesson uppskattar att det skulle kosta 40–50 miljoner kronor att klara de nationella riktlinjerna för levnadsvanor när det gäller alkohol, tobak, motion, kost och sexuellt beteende.

– Även med stöd av appar och AI kommer det att kosta pengar att arbeta med frågorna. På lång sikt tjänar vi alla långt mycket mer än 40–50 miljoner kronor om vi lyckas med att få människor att inte blir sjuka, säger han.

– Vi som samhälle måste lösa detta tillsammans. Vi måste enas om vad vi har råd med för vård och när vi inte ska ge botande vård när döden är oundviklig, säger han.