Johan Juhlén Lycksele har jobbat på Migrationsverket och Arbetsförmedlingen TYSTNADEN 1004639140 *** Local Caption ***
När Johan Juhlén började jobba på mottagningsenheten vid Migrationsverket i Umeå var hans första tanke ”yes, en statlig myndighet, gud vad häftigt”. Det var under hösten 2015 mitt under den stora flyktingkrisen och myndigheten hade genomfört en massrekrytering för att möta det ökade personalbehovet. Men den positiva känslan gick snabbt över.
Arbetsplatsen var så högt belastad, att i perioder sov asylsökande inne i receptionen på golvet. Johan fick ingen utbildning utan blev direkt inkastad i arbetet, efter fyra timmar på sin första arbetsdag var han på väg till sitt första boende.
Hälften av de offentligt anställda vet inte vad meddelarfrihet är– Det funkade hyfsat under en period. Men jag märkte ganska fort att arbetsgruppen jag jobbade i var full av gnissel och osämja. Det fanns informella ledare och situationer som jag uppfattade som mobbning mellan vissa kollegor.
Arbetsmiljöproblem
Arbetsplatsen drogs med arbetsmiljöproblem. Bland annat förekom hot kollegor emellan, skadegörelse och sexuella trakasserier, något som uppmärksammats i en granskning av Folkbladet. De berättar bland annat om när en ur personalen sparkade sönder en glasdörr till kontoret. Flertalet på arbetsplatsen var rent fysiskt rädda för den personen och missförhållandena fortsatte.
Johan Juhlén, som var fackligt aktiv på arbetsplatsen, beslöt sig efter cirka ett år för att det var nog, han ville titta närmare på händelserna som inträffat och begärde därför ut handlingar från Migrationsverket för att granska sin arbetsgivare. Frågan om de offentliga dokumenten hade skickats till Migrationsverket nationellt, men den som tog emot Johans förfrågan skickade den vidare till hans chef i Umeå.
Sjukskrevs
– Jag fick ett mejl från min chef som skrev att hon begärde att jag kom in på hennes kontor och berättade vad jag skulle ha uppgifterna jag begärt ut till. Det kan låta lite banalt, men det tillsammans med de indirekta hoten som jag uppfattat att jag fått tidigare, utgjorde det en obehaglig stämning.
Nästan direkt efter händelsen sjukskrevs Johan. Han klarade inte av att gå till jobbet längre. Dokumenten som annars ska ta några dagar att få ut, tog tre månader. I ren frustration valde Johan Juhlén att tillsammans med några från sin arbetsgrupp att gå till media med sin berättelse. Att gå den vägen var dock ingen självklarhet.
Vad får man säga till en journalist?Offentliganställda: Undersökning visar – en tredjedel uppmanas att inte tala med media– Det fanns en tvekan och framförallt en rädsla att någon skulle komma på vilka vi var. Vi var anonyma, även fast de flesta i arbetsgruppen kunde misstänka vilka som har pratat. Att gå till media gav känslan av att jag verkligen gör någonting som faktiskt kan betyda någonting.
Fick kritik
Johan Juhlén anmälde händelsen där chefen efterforskat vad uppgifterna han begärt ut skulle användas till Justitieombudsmannen (JO). JO kritiserade Migrationsverket för övertrampet och skriver i sitt beslut att ”JO konstaterar att handläggningstiden inte är förenlig med skyndsamhetskravet. /.../ Migrationsverket kritiseras för dessa brister”.
Migrationsverket svarade JO att ”enligt Migrationsverkets rutin om begäran om utlämnande av allmän handling får verket inte fråga om syftet med en begäran eller vem personen är om begäran inte behöver sekretessprövas.” De skriver även i sitt svar att ”Migrationsverket beklagar att AA uppfattade BB:s inbjudan till ett möte med honom som ett sätt att tysta och hindra honom att fullfölja sitt fackliga uppdrag.”
Anställda i offentlig sektor - bara hälften vågar tipsa om missförhållandenNorrans nyhetschef: ”Reportrarna märker en rädsla, att många inte vågar prata med journalister”Efter processen kring JO orkade inte Juhlén starta ett ärende hos justitiekanslern (JK), något han ångrar idag.
– Då hade det blivit en tydligare grej. Jag trodde i min enfald att det skulle bli en helt annan utgång av fallet än vad det faktiskt blev. Via JK hade jag också kunnat begärt ett skadeståndskrav och inte gått med ekonomisk förlust sedan sjukskrivningen.
Enligt vår undersökning är kunskapen svag när det kommer till meddelarfrihet och meddelarskydd bland offentligt anställda. Johan Juhlén tror att det beror på flera anledningar, till exempel en bristande information från arbetsgivaren.
Journalisterna allt färre – och kommunikatörerna blir flerKommunalråden om medieskuggan: ”Bevakningen har blivit dramatiskt sämre”– Jag tror inte att man generellt har så stor kunskap om de frågorna, för grundtanken när man börjar på en myndighet är inte att du ska behöva använda den. Tyvärr tror jag att mina gamla kollegor har bättre koll på meddelarfriheten nu, för att de att det kan gå åt skogen om de nyttjar den.
Vad behöver hända för att det ska ske en förändring?
– Det är viktigt att det lyfts i media så att informationen når fram. Men arbetsgivarna behöver bli mer lyhörda också. Det handlar inte om anställda som vill sätta dit sin arbetsplats, det handlar om desperata arbetare som inte längre vet vad de ska göra.
Julija Sidner/VK