I den tredje säsongen kommer tittarna få möta flera nya vardagshjältar. Norran träffar två av dem – Emma Söderström och Pär Rehnberg. Det är en hjärtlig och skämtsam stämning dem emellan. I dag ska de klättra upp på en elstolpe som balanserar kablar med runt 10 000 volt.
Emmas tar på sig en sele och på ryggen hänger hon den viktiga säkerhetsväskan, om olyckan skulle vara framme.
– I vår vardag hör det till att vara noga med säkerheten. Ingen vill ha ström genom kroppen. Om jag skulle få en strömgenomgång så att jag svimmar, då sliter Pär upp väskan med ett ryck, säkerhetslinan åker ut och han kan hissa ner mig tryggt och säkert. Det har inte hänt för varken mig eller Pär, men vi övar på det varje år för att veta vad vi ska göra om olyckan är framme, berättar Emma.
Hon började jobba som distributionselektriker i maj 2023 medan Pär har jobbat på Skellefteå kraft sedan 1986.
– Jag fick fast året Emma föddes, säger han och skrattar.
Eftersom deras uppdrag oftast är fyllt med risker så kombineras arbetslagen med en nyanställd och en med lång erfarenhet. Pär är, med sina 38 år i branschen, en luttrad veteran. Trots mångårigt arbete på hög höjd bredvid kraftfulla ledningar har han inte varit med om några större incidenter - förutom att få ström genom kroppen.
– Det hör liksom till, alla i branschen har nog fått det lite grann. Även om det egentligen inte får ske. Det är jävligt obehagligt när det händer, verkligen. Och kan ju vara dödligt. Men vi har många farliga moment. Vi ska ju säkerställa att allting är spänningslöst, strömlöst och jordat. Våra riktlinjer och instruktioner är otroligt viktiga att följa, säger Pär allvarligt.
Emma håller med Pär och berättar om fler vådliga tillfällen i arbetsvardagen.
– Även trädfällning är ett riskfyllt moment. Vi spränger, eller tippar ner träd som lutar mot en ledning eller som ser ut att kunna falla ned och skada en ledning, berättar hon.
– Men tack och lov så är det ju mest skärskador och väldigt sällan ström, utan mer små olyckor när vi jobbar med kabel och knivar. För kabeln blir ju vass när vi skalar fram den och då måste man vara väldigt försiktig. Det gäller att tänka efter och göra löpande riskanalyser. Men nog har jag fått sy några stygn genom åren, både här och där, säger Pär och ler.
Vad har ni lärt er av att ha med ett filmteam på jobbet?
– Att arbetet tar dubbelt så lång tid och ibland får man ta om och ändå försöka låta naturlig, säger Pär.
Emma skrattar och skakar på huvudet.
– Till exempel när de bad mig låtsas-prata i telefon, ha, ha. Men efter en stund så kändes det som att de var ett kompisgäng som följde med på jobbet.
Finns det något ni helst inte vill att de ska ta med?
– Massor! Hur mycket som helst, saker man sagt utan att tänka sig för. Jag gillar inte att höra min egen röst och nu ska jag se mig själv också. Men det är bara att gilla läget, säger Emma och nickar mot Pär.
Den 11 mars är det premiär, Emma och Pär kommer att sitta bänkade vid tv-apparaten.
– Jag har nog inget val för hela familjen och flera kompisar kommer på kvällen för att se mig dra på skämsluvan. Avsnitten kommer även att visas i fikarummet på jobbet, säger Emma och suckar uppgivet samtidigt som hon fnissar.
Pär ser ut att hurvas vid tanken på offentligheten som väntar. Men är samtidigt glad för att han vågade tackade ja.
– Det här var en chans som bara kommer en gång i livet. Jag ville ta den för att lära mig något nytt.