Tromsö i början av maj är kanske ingen höjdare, ibland. Ena stunden snöbyar och halv storm. Den andra värmande sol och vindstilla. Svårt veta hur an ska klä sig.
– Blir det kallt så ser vi Manchester United på den lokala puben. Svårare är det inte, säger Simon och gör tummen upp.
Ofta tillsammans med svenskar, det bor omkring 500 i Tromsö och naturligtvis har nästan alla hittat varandra.
Jodå, han har spelat fotboll i Innervik och ishockey i Clemensnäs. Men blev inte jättestjärna i någon av sporterna. Skolåren tillbringade han på Örjansskolan och hade ganska enkelt för sig.
– Lärde mig snabbt, bra lärare, säger Simon, som senare gick gymnasiet på Anderstorpsskolan, samhällsekonomi.
Första jobbet var på Utternbåtar i Skelleftehamn. Men den tillverkningen stängdes 2009. Istället började han kika utanför Skellefteås gränser. Plötsligt fick Simon korn på Norge – och där är han kvar.
Idag är Simon anläggningsarbetare. Jobbar utomhus året runt och klagar inte. Kärleken Linda är förgyller livet och senare i år kommer första barnet.
Vad uppskattar du mest i Tromsö?
– Helheten; folket, stämningen, studentstaden och alla härliga turister. Amerikanerna kommer för att se norrskenet, späckhuggare och valar och midnattssolen, bland annat. Och så är stan ganska lik Skellefteå, vilket aldrig är fel.
Negativt, finns det?
– Visst, bland annat var det krångel i månader för att skaffa ett norskt personnummer. Utan personnummer går det inte skaffa bankkonto. Och så vidare.
Mycket är dyrt i Norge. Till exempel maten.
– Däremot tror jag kläderna kostar som i Sverige och elektronik kan vara något billigare, kanske? Men maten är dyrare, liksom det mesta.
Familjen betalar 12 000 kronor i månaden för en trerummare.
– Nej, jag klagar inte. Även om sommaren är kort.
När Norran är på besök finns bland annat hushållsost med, liksom ett antal pappers-Norran.
– Kvällstidningar checkar jag på nätet, liksom Norran. Alltid kul veta vad som händer på hemmaplan.