Kvällen före vårt möte har han spelat "Mannen från Malmberget" i Norsjö. Suveränt stickspår mellan filminspelningar, teaterengagemang med mera.
- Jag är ju ensam på scenen. Behöver ingen märkvärdig rekvisita. Kommer ensam med bussen, 45 minuter före föreställningen som tar 50 minuter.
Samtidigt är det en suverän pjäs (skriven av Svante Lindqvist från Luleå), hävdar han.
- Det handlar om saker som inte minst berör Norrland, EU, jantelagen, södra Sveriges roffande. Evigt aktuellt: nu ska dom ju ta travdagar också ...
Det har han koll på. Trav och galopp är ett fritidsintresse.
Dessutom har han varit boulespelare, har ett SM i trippel!
Men i Skellefteå var han curlare.
Återkommer till det. Börjar i stället från början. I Koskullskulle, en knapp mil utanför Malmberget.
Här levde Göran Forsmark sina första 14 år, hann vara med i några skolpjäser och upptäckte tjusningen i att förvandla sig till någon annan.
Sedan fick hans pappa jobb på Linden-Alimak och familjen flyttade till Kåge.
- Nej, det var ingen höjdare ...
Han gick högstadiet på Brännan och "försäljning och kontor" på Mullbergsskolan.
- Inte så dumt, faktiskt. Som skådespelare måste man kunna sälja sig själv.
Han "läste lite prov" på Västerbottensteatern, men annars blev det inte mycket teater i Skellefteå. Tillsammans med bland andra Pelle Norén, som också kom att syssla med film, och några andra grabbar bildade han i stället ett curlinglag som om inte annat märktes för att motspelarna ofta var flera gånger äldre.
Efter gymnasiet hann han arbeta ett år som nattportier på Malmia, men sedan har det handlat om teater och film. Efter ett år på Skara skolscen kom han in på scenskolan i Malmö, fick jobb i Norrköping och Linköping, på Göteborgs stadsteater, på Skåneteatern, i Gävle med Folkteatern och på Norrbottensteatern, där han minns Folke Asplund.
- Han spelade Liikavaara-Frans. Jag spelade alla de andra rollerna ...
På 18 år flyttade han 15, 16 gånger.
- Men 1990 träffade jag en tjej i Stockholm och flyttade dit.
Förhållandet tog slut, men Göran Forsmark blev kvar, bland annat för att lägenheten i Sundbyberg är en perfekt bas, både för arbete i Stockholm och pendlande till andra engagemang.
- Fast från början var det tufft att sälja in sig.
Men det ena gav det andra, och sedan dess har Göran Forsmark både jobbat ihop med den egensinnige Thorsten Flinck och spelat i "Hela sjukan" på Scalateatern.
Ja, även du har säkert sett honom, för det har hunnit bli cirka 90 tv- och filmengagemang. Det var Göran Forsmark som var prästen i "Skärgårdsdoktorn", och han hade roller i "Hammarkullen" och "Snoken".
Han var med i "Jägarna" (i verkligheten är Lennart Jähkel hans bäste vän) , han ... Ja, Göran Forsmark är flitig som en iller, och som frilans (sedan 1995) tackar man inte gärna nej till erbjudanden, bara om det är något riktigt dåligt.
- Det värsta som finns är perioder då telefonen aldrig ringer. Visst, som skådespelare måste man vara inställd på att stämpla någon period, men jag mår bäst när jag har mycket jobb. Finns det något tråkigare än att spela sig själv?
Han har jobbat ett halvår i Danmark, han har arbetat i Finland, på Island och i Murmansk och på 80-talet var han säkert 20 gånger i Prag. En tjeckisk maskör på Stadsteatern etablerade kontakter med hemlandets teater, och jodå, Göran Forsmark har träffat Vaclav Havel.
- Vi var där 1989, då han släpptes ut ur fängelset. Vilken stämning!
Han bodde inte i Skellefteå i mer än fem år men hann prova en hel del sommarjobb där, både då och på sommarloven mellan teaterutbildningarna.
- Systembolaget, som chaufför åt Pååls bröd, på KF Chark, varubud på Moröhallen ...
Föräldrarna bor kvar i Skellefteå, Göran har övernattat där efter föreställningen i Norsjö, och medan vi pratar har hans pappa skjutsat väskorna till busstationen, för sonen ska till Pajala för ytterligare en inspelningsomgång av "Populärmusik från Vittula", där han spelar Mattis pappa.
- Det blir väl premiär framåt våren. Jo, det kommer att bli jättebra.
Men "Mannen från Malmberget" finns ständigt med i bilden.
- I vinter ska Tord Peterson och jag åka runt med den på en Riksteaterturné. Nej, jag blir inte less ...
Olle Lundqvist