När Norran skriver om klimatförändringar och miljö får vi ofta synpunkter från läsare som är kritiska till rapporteringen. Klimatförändringarna finns inte, är naturliga eller till och med gynnsamma. Det vi sysslar med är att skrämma upp folk. Läsare som hör av sig misstror forskare, trycker på att de är oense och hänvisar till webbsidor som är klimatskeptiska och ifrågasätter forskning.
Men vilka är de som mejlar och kommenterar? Ja, det finns faktiskt forskning även om det. Reuters Institut för studier av journalistik vid Oxfords universitet gjorde 2020 en enkät om synen på klimatförändringarna hos 80 000 personer i 40 länder. Den visade att Sverige har näst flest klimatskeptiker efter USA. Nio procent av befolkningen tycker inte att klimatförändringarna är allvarliga alls, tolv procent i USA. Medel bland länderna var tre procent.
I Sverige tycker hälften av befolkningen att klimatförändringarna är mycket eller extremt allvarliga. Det placerar oss på plats tre bland dem som är minst oroade. I Chile och Kenya i andra änden är 90 procent oroade.
Så Sverige sticker ut. Det tyckte även forskarna, som förvånades då svenskar betraktas som progressiva. Men varför ser det ut så?
I Sverige finns också världens första internationella forskningsnätverk som studerar klimatförnekelse, Centre for Studies of Climate Change Denial som leds av forskaren Martin Hultman. De undersöker varför vi inte agerar i klimatfrågan trots att kunskaperna om klimatförändringarna funnits i mer än 30 år.
I boken Upphettning beskriver forskarna hur man sedan länge känt till att människan påverkar koldixidhalten i miljön. Det fanns även en samstämmighet både till höger och vänster kring klimatfrågan på 1970- och 1980-talet. Men när oljeindustrin förstod konsekvenserna av rönen började de finansiera tankesmedjor för att sprida klimatvetenskapliga resultat med syfte att plantera tvivel kring klimatfrågan.
Argumenten som skapats är de som Norran i dag får ta del av i kommentarer och mejl. I Sverige sprids dessa enligt forskarna av högernationalistiska sajter och även bloggar som klimatupplysningen.se och Klimatsans. Framväxten av sajterna och bloggarna efter 2010 ska enligt Martin Hultman också vara en anledning till den relativt stora skepticismen som finns här i landet i dag.
Chalmers forskare slogs även av att äldre framgångsrika män i större utsträckning är skeptiska. Förklaringen de för fram är att dessa män haft ett stort inflytande över samhället och i den rådande maktstrukturen och ekonomin som nyttjar naturen för tillväxt. Klimatomställningen och klimataktivism kan leda till förändringar och blir då ett hot mot vad forskarna kallar den industriella familjeförsörjarmaskuliniteten. Nyordningen gör männen både sårbara och kan ge dem en viss känsla av skuld också.
Samma grupp präglas också ofta av antifeminism och nationalism. Det kan vara därför, hävdar forskarna, som de går så hårt åt exempelvis klimataktivisten Greta Thunberg, som är känd för att läxa upp vuxna för att de inte gör nog i klimatfrågan.
Men varför finns kopplingar till antifeminism och nationalism. Antifeminismen kan kopplas samman med familjeförsörjarmaskuliniteten, som hotas. Nationalismen är något knepigare att förklara. Traditionellt har nationalism vurmat för naturen. En förklaring kan enligt forskarna vara att man uppfattar vetenskap som elitistisk och därför känner ett motstånd. En annan är att klimatförändringarna är en global fråga som måste lösas gemensamt, vilket är motsatsen till nationalism. Eller så kan det helt enkelt vara så att vi spenderar mindre tid i naturen och den har mist sin betydelse.
Men kanske hänger allt i grunden ihop med att vi inte vill ändra vårt sätt att leva i dag. Kirsti Jylhä, som forskar om psykologi vid Institutet för Framtidsstudier, har studerat psykologiska mekanismer bakom klimatförnekelse. Forskningen visar att det finns en koppling mellan konservatism och klimatförnekelse. De som är konservativa har också en tendens att i högre utsträckning acceptera befintliga hierarkiska strukturer i samhället.
Det handlar om hierarkier mellan människor, till exempel män och kvinnor, svenskar och invandrare, mellan olika länder men även mellan människa och natur. Psykologisk distans förstärker gapet.
– Konservativa gillar inte heller orättvisor, men de brukar prioritera de som är närmare dem än i utvecklingsländer till exempel. Det kan vara enklare att fortsätta kräva mer bevis för klimatförändringar innan man medger behovet av livsstilsförändringen om man har mer acceptans för att vissa grupper har det sämre än andra.
Så vad är lösningen? Hur får vi med oss de som inte tycker sig vinna något på klimatomställningen?
– Det är de dominerande manliga normerna som styr på vilket sätt män förväntas agera och vara. Vi ser en stor klimatnytta om de normerna skulle förändras, säger Martin Hultman.
Kirsti Jylhä påpekar att de som aggressivt driver motstånd mot klimatomställningen troligen är svåra att nå. Men hon tycker att man kan fokusera på de som egentligen är osäkra på vad som gäller och fundera på vad som kan vara intressant för dem i det nya.
– Kanske kan man koppla klimatomställningen mer till konservativa värden också? Om de som är emot klimatåtgärder i dag inte är med i omställningen är de heller inte med och skapar det nya samhället.
Hon tillägger att vi skulle vinna i längden på att ha en mer aktiv diskussion om visionen för framtiden.
– Vad innebär omställningen egentligen? Kan den leda till både mer givande och hållbara samhällen? Kan vi exempelvis minska inkomstskatten om flygskatten blir högre?
Men varför är motståndet så uttalat mot just forskning kring klimatförändringar? Varför inte mot till exempel cancerforskning eller teknikforskning?
– Klimatförändringarna hotar oss på flera sätt, vårt sätt att leva, människan som art, alla möjliga känslor är inblandade. Den här samhällsstrukturen som vi investerat i – det är svår för många att föreställa sig något bra liv utanför den.
Fakta
Centre for Studies of Climate Change Denial
Sedan starten 2016 har forskarna bland annat publicerat rapporter och böcker om betydelsen av högernationalism, tankesmedjor och företag som utvinner olja, kol och metaller när det gäller påverkan på opinionen kring klimatförändringarna.