Landshövding Magdalena Andersson i samspråk med Camilla Wikenros, koordinator för det skandinaviska vargprojektet Skandvulf.
Rovdjurspolitiken innebär bland annat att vargen ska finnas i sina naturliga utbredningsområden både i södra och i norra Sverige, förutom i renskötselområdet där förekomsten av varg ska begränsas till områden där den gör minst skada.
Renägarna har rätt till rovdjursersättning, som betalas ut till samebyarna. De kompenseras för förekomst av rovdjur och antalet föryngringar, det vill säga hona med årskull, i renskötselområdet. Ersättningen täcker som högst halva förlusten. Resten får renägarna stå för.
45 deltagare från Barentsregionen fanns på plats för att utbyta erfarenheter om rovdjursfrågor.
Riksdagen har beslutat att toleransnivån för skador på ren orsakade av stora rovdjur ska vara maximalt 10 procent räknat på en samebys faktiska renantal i vinterhjorden. Renantalet i en sameby baseras på fastställda renlängder som lämnats in till Länsstyrelsen och utgörs av årliga renräkningar av vinterrenhjorden efter slakt.
Under januari i år träffades en överenskommelse mellan Länsstyrelserna i de fem nordliga länen, Naturvårdsverket och Sametinget. Överenskommelsen innebär att myndigheterna är överens om ett antal grundläggande principer inför det fortsatta gemensamma arbetet med att nå toleransnivåer för rovdjursskador på ren.
Renskötaren Jörgen Stenberg, från Malå sameby, stod för underhållningen under kaffepausen på seminariet med en jojk. Han konstaterar att i hans sameby ligger rovdjursskadorna kring 25 procent.
– Och i Jämtland finns det samebyar som inte ens slaktar eftersom skadorna varit så stora. Det här är ett mycket allvarligt problem. Att hitta döda renar eller uppräcka att de försvunnit är också något som påverkar vår psykiska hälsa, säger Jörgen Stenberg till Norran Affärsliv.
Renskötaren Jörgen Stenberg, från Malå sameby konstaterar att i hans sameby ligger rovdjursskadorna kring 25 procent.
Det var Tomas Hallberg, chef för International Barents Secretariat i norska Kirkenes som valde att förlägga rovdjursseminariet till Svansele.
– Jag har varit här förut och det kan knappast finnas någon bättre miljö för ett rovdjursseminarium där alla djuren som vi pratar om finns i utställningen, berättar han.
Att denna samarbetsorganisation för länen i Barentsregionen nu väljer att gemensamt lyfta rovdjursfrågan bestämdes under ett möte i Archangelsk i Ryssland där Västerbottens landshövding Magdalena Andersson deltog. Länsstyrelsen är den som ansvarar för förvaltningen av stora rovdjur i länet. Där träffade hon Tomas Norvall som leder fylkesrådet i norska Nordland som har samma roll som henne och guvernören i Archangelsk vilken är en stor björnjägare.
– Vi bestämde oss då för att börja utbyta erfarenheter kring rovdjursfrågorna som ju är gränslösa eftersom rovdjuren inte bryr sig om gränserna mellan länderna. Det här är den första träffen och jag är övertygad om att det blir fler, säger Magdalena Andersson.
– Det här är den första träffen och jag är övertygad om att det blir fler, säger landshövding Magdalena Andersson.
45 deltagare i form av politiker och rovdjursexperter fick under dagen veta det mesta som händer på rovdjursfronten inom Barentsregionen. En av föredragshållarna var Mikael Schneider, rovdjursexpert på Länsstyrelsen i Västerbotten. Han konstaterar att det finns cirka 2 900 björnar i Sverige.
– Hannarna rör sig på ett 400-800 kvadratkilometer stort område medan det för honorna handlar om 100-300 kvadratkilometer, berättar han.
När det gäller björnjakten sköts 325 björnar under 2018, vilket utgöra cirka 11 procent av populationen.
– Strategin i Sverige är att minska björnpopulationen, konstaterar Mikael Schneider.
Camilla Wikenros, koordinator för det skandinaviska vargprojektet Skandvulf berättade om hur det ser ut med vargsituationen i Sverige.
– Miniminivån för vargstammen ligger idag på 270 individer och allt pekar mot att den kommer att höjas till 300 i år, berättar hon.
Resultatet från Naturvårdsverkets inventeringsperiod 2017-2018 visar att det fanns cirka 305 vargar i Sverige.
Hela den skandinaviska vargstammen härstammar från endast fem invandrande vargar från den finskryska populationen.
– Därför finns det risk för att vargstammen kan drabbas av inavel. 1983-2018 invandrade 29 vargar till Sverige, berättar Camilla Wikenros.