Elin, Tomas och lille Teo - och så cykeln förstås.
Hemma hos familjen Westermark/Hannu på Ladstigen har sonen Teo döpt dammsugaren till Fredrik. Men den elassisterade lastcykeln har inte fått något eget namn ännu.
- Den kallas nog pappas cykel för det mesta, säger Tomas och ler lite snett.
Jovisst var det han som var den drivande när det här med fossilfritt riktigt började komma på tapeten.
Tänkandet på miljön och klimatet har liksom kommit smygande under senare år. Tomas har inte bara läst på om vad forskarna kommit fram till. Han har låtit sig inspireras av en armbryterska och en tonåring också. Det var den kombinerade Greta Thunberg- och Heidi Anderssoneffekten som fick honom att förra sommaren ta tåget ner till Stockholm och kliva in i en cykelaffär.
Vintercykling
- Det tog tio minuter, sedan hade jag bestämt mig, förklarar Tomas.
- När jag såg att Heidi hade en sådan här cykel och cyklade omkring i Storuman mitt i vintern, då tänkte jag att det där borde jag också klara av.
Lina Andersson: ”Vi vill inspirera dig, var du än bor”Första vintern med pappas cykel har varit kall och snötyngd, men det har inte stoppat honom. Sonen har skjutsats fram och tillbaka till förskolan. Cykeln har rullat fram och tillbaka till affären, cirka fem kilometer bort, och där har den lastats med havredryck och morötter men inget kött.
- Trots snöstorm och blötsnö har det gått hur bra som helst, försäkrar Tomas som hoppas att fler ska haka på så att det här med lastcykel kan utvecklas till en trend.
Fast det klart, cykeln kostar pengar, runt 40 000 kronor.
- Men jämför gärna med totalkostnaden för en bil.
Systemfel
Familjens mål är att bli fossilfri, trots att det är så svårt.
- Hela systemet bygger ju på att vi ska åka bil.
Tomas skäms faktiskt lite över den privatleasade hybridbilen som verkade så bra i början. Men den drar ju också bensin, om än inte lika mycket som en vanlig. Till det skämmiga hör också att hybriden måste köras ända till jobbet i Boliden ibland, men bara de gånger han har extra tunga kameraväskor att släpa på.
Det finns massor av begagnade leksaker att köpa och Teo har riktigt många.
Och så finns det en bil till i familjen, en diesel. Den behövs när hästtransporten ska ut på vägarna.
De dagar då jobbpackningen inte är fullt så stor, då tar Tomas bussen. Vilket innebär att han är på jobbet först klockan 09.30 på förmiddagen.
Varför?
- Det går en buss klockan 7 och en buss klockan 9.
Så är läget. Fast läget är också att Tomas har en förstående chef som lyssnar på vad medarbetarna har att säga om onödiga transporter.
Hjälper i backen
Tre hjul rullar lika bra som fyra. Och så är det hjälm på såklart.
Tomas har en dröm: Att familjen ska kunna göra sig av med båda bilarna och skaffa en begagnad elbil istället.
Apropå el; det här med att cykeln är elassisterad, vad menas med det?
- Det innebär att elmotorn är igång hela tiden som man trampar, men bara upp till 25 kilometer i timmen. Går det fortare stängs motorn av. Cykeln får inte komma upp i mopedfart.
Då och då måste batteriet tas in och laddas i eluttaget. Ett tomt batteri laddas på åtta timmar, men att fylla på batteriet dagligen går fort. Cykelns räckvidd är 3-8 mil, beroende på hur tungt lastad den är.
Motorn gör att det går lite lättare att trampa i uppförsbackarna och det kommer Tomas säkert att tycka är skönt längre fram i vår när det är dags att rusta segelbåten.
- Den finns i Skelleftehamn och jag ska cykla dit med allt jag behöver.
Finns i frysen
Det är bara att lasta på. 100 kilo borde gå helt finemang. Och bland segel och tågvirke ska det väl också finnas plats för ett par pausmackor med pålägg som kommer från den halva gris som stoppats in i frysen.
Nu när hela familjen, med Tomas i täten, börjat tänka om, då handlar det inte bara om att minska bilåkandet, öka cyklandet (finns minst en cykel åt alla) och nolla flygandet (känns lite trist, det är skönt på Kanarieöarna). Det handlar om maten också. Mer vegetariskt har det blivit på senare år och den halva grisen är så lokalproducerad en halv gris kan bli.
Mitt i ekosystemet
70-talsvillan familjen flyttade in i för några veckor sedan ligger så bra till, mitt i det sociala ekosystemet. Det vill säga nära släkt och vänner. Även det gör att resandet minskar.
Bakom huset ska det byggas ett växthus att odla grönsaker i.
Jomenvisst låter det som att familjen har gjort jättemycket förändringar för att leva ett mer hållbart liv. Men Tomas är ändå inte nöjd.
- Det går så långsamt. Men jag hoppas att fler blir inspirerade att göra något. Ju fler vi blir, desto snabbare kommer förändringen att gå.
Tomas känner sig otålig. Förändringarna går för långsamt tycker han.