Vi ses på hotellet i anslutning till Globen i Stockholm. Stigge bor i dag i Trosa och dagen innan hade han varit och föreläst på fastighetsmarknadsdagar i Borås.
– Jag har gjort en ganska lång udda resa som gjort mig gångbar även i föreläsningssammanhang, berättar han.
Stig-Arne Bäckman, eller Stigge till vardags, är en person som varit med och präglat många personers liv under tiden i Skellefteå.
I slutet av 1960-talet blev han fritidsledare på då nystartade Skrubben på Sjungande dalen. 1982 rekryterades han till socialförvaltningen. Där mötte han fler med liknade tankar och så föddes den ideella föreningen Urkraft, 1988 med verksamhetsstart i januari 1989.
– Vi började med planeringen av Urkraft ett år tidigare, 1987. Vi visste vad vi ville göra, men ville hitta vägen.
Dåvarande ungdomsministern Margot Wallström lyssnade på idén från Skellefteå och så kom pengar loss från Allmänna arvsfonden, vilket gjorde att även Skellefteå kommun gick in med stöd.
Starten skedde på Stationsgatan och sedan skedde en flytt till hotell Hofs tidigare lokaler. I 15 år var Urkraft, som fortfarande är i gång, Stigges skötebarn och gav eko över hela landet. Utgångspunkten var att varje individ besitter en urkraft. Det handlar om inkludering, att sådana som står långt från arbetsmarknaden får visa att de kan – inte att någon talar om för dem vad de inte kan. Med den visionen går det att ge individen lust och energi – och bidra till att den växer som individ var utgångspunkten.
De som fick praktik vid Urkraft var bland annat med och byggde upp en restaurang och Skellefteåfestivalen, som hade premiär 1994. Dessutom hade föreningen en egen tv-kanal, sporthall och café.
Festivalen, med även tunga internationella artister, börjades till slut nästan tas för given och det kom klagomål. ”Jag tycker att vi Skellefteå bor ska vara stolta och glada över alla dessa människor, och då och så främst Stig-Arne Bäckman som år efter år ser till att Skellefteå lever upp och blir en levande stad under ett par dagar.”, skrev signaturen ”Carina” som svar på alla reaktioner i en insändare i Norran 2004.
2005 blev risktagandet med festivalen för stort och återuppstod sedan med andra arrangörer och annat namn, Stadsfesten.
I mars 2006 flyttade Urkraft med ett 20-tal anställda till Campus och samma år flyttade Stigge söderut för att öppna ett kontor i Stockholm och driva dotterbolaget OCN (Open College Network) Sweden. OCN har en metodik för att få människor att bli sedda genom att lärande, kunskaper och kompetenser valideras och bevisas.
Nu skriver vi 2022 och Stigge leder den ideella föreningen Talangakademin, där fröet såddes 2017 då han fyllde 67. Stigge fortsatte att se samhällsutvecklingen och tyckte att vissa förbättringar gick för sakta. Han började fundera på om det skulle gå att få en annan effekt och utväxling i hans hjärtefrågor om inte kommunen eller arbetsförmedlingen stod som avsändare.
– Jag funderade på de platser som kan beskrivas som problemområden. Där måste fastighetsägarna jobba med social hållbarhet. Det gav grunden till konceptidén. Dessutom måste folk ha jobb. Det är avgörande för en livsförändring.
Sagt och gjort. Fastighetsägare såg möjligheten och ville prova. Första platsen där Talangakademin fick in en fot var Frölunda, Göteborg, 2017.
– Vi fick 100 praktikplatser på ett köpcenter där. Det blev succé och en permanentad verksamhet.
Sedan dess har Sundbyberg, Huddinge, samt Gottsunda och Gränby i Uppsala följt. Det första kvartalet 2023 blir det Norrlandsdebut i Luleå.
– Vi samarbetar med ett gäng fastighetsbolag som betalar. Det innebär också att avsändaren finns där du bor, säger Stigge och ser det som lite av en nyckel.
– Fastighetsbolagen har en relation till de boende och det är positivt att deras hyresgäster har ett arbete. Dessutom arbetar fastighetsägarna långsiktigt.
I dag har 1 200 personer deltagit i Talangakademin och många har fått vidare till jobb eller studier. 2021 handlade det om 65 procent av deltagarna.
– Det blir en enorm samhällsvinst. Vi möter dem som är utanför. De kan mer än man anar. Vi resonerar så att kör någon i diket breddar man vägen. Vi ser att de som upplever att de är med i ett samhälle också tar ansvar för det. De kan ses som en tillväxtfaktor. Praktik är det bästa sättet att få ut folk i jobb, men det måste finnas en struktur. Vi har alla åldrar och frågar: Vad vill du? Vad kan du? Vad orkar du?, berättar Stigge.
– Vi flyttar fokus till vad de kan och kan leverera. Vi ger ett kompetensbevis, fortsätter han och berättar om att det finns butiker inom handeln som haft 35 praktikanter och där hälften anställts.
Talangakademin vann i maj 2020 priset ”Årets Mångfaldsföretag” som delades ut på den digitala galan Recruitment Award. Det blev i sig en dörröppnare.
– Vi har jobbat mycket med sociala medier. Efter priset började folk följa oss på ett helt annat sätt.
En av dem som jobbar med Talangakademin är Winnie Mukaro som är koordinator för verksamheten i Huddinge. Hon berättar för Norran om hur hon valde en ny väg under 2020:
– Då jag träffade Stigge såg jag vilken visionär han är. Här vill jag jobba!. Jag lämnade ett tryggt arbete inom Stockholms stad där jag jobbat 17 år. Stigges engagemang genomsyrar hela organisationen, berättar Winnie Mukaro, som utsågs till ”Huddinges stolthet”, 2022, av näringslivet i kommunen vid en gala i våras.
– Att jag fick det priset gjorde att Talangakademin fick spridning väldigt mycket. De som vi verkar med driver också frågan och tar också initiativ till att underleverantörer ska ta talanger, berättar Winnie.
Stigge jobbar vidare, men nu kommer också hans arbete genom åren i tryckt form. Han har fått flera förfrågningar genom åren om att berätta om sina drivkrafter och sitt arbete. Han mötte Jonas Fahlman, som bland annat skrivit böcker om Skellefteå AIK, vid ett besök i Skellefteå. Då kom frågan upp igen.
– Vi känner varandra genom innebandyn. Arbetet startade i april/maj i år, berättar Stigge.
Nu har boken, med det dubbeltydiga namnet ”Tänk om”, blivit klar och planerat släpp är i månadsskiftet november/december.
– Jag har beskrivit min resa i boken. Jag tycker själv att det finns en röd tråd i det jag jobbat med, konstaterar han.