– Nästan alla områden uppvisar årsskador på mer än tio procent vilket är helt bedrövligt. Det finns inte tillräckligt många oskadade stammar kvar i ungskogen för att klara det uppsatta målet. Skadorna innebär vanligtvis inte att tallen dör men leder till minskad tillväxt i skogen, försämrad kvalitet och betydande ekonomiska förluster för skogsägaren, säger Christer Kalén, viltspecialist på Skogsstyrelsen i ett pressmeddelande.
Inget av de 19 inventerade älgförvaltningsområdena i Norrland klarade gränsen för godkänt, det vill säga att maximalt fem procent av tallstammarna har skador från det senaste året. I ett område i Jämtland har varannan tall skadats bara under senaste året och det är nivåer som aldrig tidigare mätts upp i Norrland.
I stora delar av Sverige var vintern mycket snörik och det verkar ha slagit igenom i resultaten. Det påverkar främst hur skadorna varierar i landskapet men också det totala skadetrycket. Den djupa snön gör att älgens rörlighet begränsas och blir stationär i enskilda bestånd vilket förklarar att de extrema skadenivåerna i vissa områden. Samtidigt har markvegetation varit otillgänglig under en längre period än normalt.
– Alla involverade aktörer behöver inse allvaret i situationen och nu göra kraftiga och samordnade ansträngningar i de flesta av de inventerade områdena, berättar Christer Kalén.