I den gamla skogen i Skråmträsk.
Gammal skog innehåller flera små ekosystem där en stor variation av växter och djur drar nytta av varandra för att frodas och leva. Norran träffar Helena Gustafsson, skogskonsulent vid Skogsstyrelsen, i Skråmträsk för att få en förståelse för hur viktig skogen är.
Vid en informationsskylt slingrar sig en liten stig rakt in i skogen. Vi börjar promenera på ett blött, tjockt täcke av gula och bruna löv. Det droppar från trädgrenar och kluckar i små, klara vattenpölar. Luften är sval och fuktig. Skogen som framträder är som i en saga. Höga träd sträcker sig med knotiga grenar mot skyn. De täcks av långa trasor av gråvit lav. På sidan av stigen är marken knallgrön av blåbärsris och mossa.
Vi kommer fram till en gran med krokiga grenar.
– Här ser man att grenarna börjat växa nedåt och det är ett tecken på att den är gammal. Jag brukar säga att när de är unga så strävar de uppåt och när de blir gamla blir de krokigare och knotigare, precis som människor. Man ser också på barken att den blir skrovligare.
Hon berättar att ett träd inte behöver vara stort för att vara gammalt. Vi ser två granar som står bredvid varandra, där den enda har grövre stam än den andra.
– De kan vara lika gamla. Det kan vara så att den ena hann före och fick mer kraft, men den andra ger sig inte för det. Även små träd kan vara 100 år, säger hon och pekar på en liten gran, drygt en meter hög.
Garnlav växer på ett dött träd.
Vi vandrar vidare och ser den första riktigt stora aspen. Den sträcker sig högt upp, men framförallt är stammen riktig grov. En stor kontrast mot de smala aspar man vanligtvis ser i skogen. Helena berättar att asparna i Skråmträsk är de äldsta åldersbestämda i Sverige. Det innebär att det kan finnas äldre på andra ställen, men att dessa inte kunnat ålderbestämmas.
– I lövträd syns inte åldersringarna lika tydligt och ibland har trädet hunnit börja dö innan det upptäcks.
På aspen växer något starkt grönt, nästan limefärgat, som närmast liknar någon typ av sallat.
– Så häftigt att det är så mycket lunglav på alla aspar. Den trivs på basisk bark som aspen har, men den är rödlistad och håller på att minska. Lavar kräver ofta mycket ljus och fukt och i vanlig produktionsskog är det ofta för tätt och torrt, konstaterar Helena.
Lunglav trivs på basisk bark vilket aspar har. Den är rödlistad och håller på att minska.
Variationen av träd i olika åldrar i en gammal skog ger ett skiftande ljusinsläpp som inte bara gynnar lavar utan ger en rik variation av buskar, örter och mossor. I gamla skogar finns det därför gott om varierande livsmiljöer, vilket är en förutsättning för flera av skogens växter, svampar och djur.
Av den anledningen finns det fler och mer sällsynta arter i de gamla skogarna än i produktionsskogarna som avverkas med jämna mellanrum. Träd till exempel, både levande och döda, och i olika stadier av nedbrytning, är ett smörgåsbord – och boplats – för olika svampar, lavar, insekter och fåglar. Vi hittar en helt urgröpt gran som ligger på marken.
– Ett träd kan bli ganska urgröpt när det står upp. Svampar tar sig in och äter upp trädet inifrån när det står upp, så när det slutligen ramlar till marken så är det ihåligt. Och den ena arten avlöser den andra för att bryta ned trädet. Bland svamparna så är det en sort som äter vissa näringsämnen och andra som tar vid och äter andra ämnen.
Det här urgröpta trädet har både blivit mat åt svampar och organismer och kan användas som boplats.
Andra typer av svampar har andra funktioner.
– Träden ger socker till svampen som i sin tur ger näring till träden. Försvinner träden så svälter svampen ihjäl. Och då kan man mista den för alltid. Det kan vara samma mycel som funnits där i flera hundra år.
Vi hamnar slutligen vid ett litet kärr, där står den största asp vi kan hitta i skogen. Stammen är riktigt kraftig och barken djupt skrovlig, med mossa och filtlav som växer sig uppåt. Trädets spretiga krona sträcker sig högt upp i skyn.
– Man ser på grenarna i toppen att de är lika grova som stammarna på vissa yngre aspar. Den har nog blivit såhär stor eftersom den är omgiven av vatten, den har haft bra förutsättningar, säger Helena.
Helena Gustafsson vid en av de grövsta asparna i skogen i Skråmträsk.
Hon berättar att skogsområdet med jätteasparna från början upptäcktes av en inventerare på Skogsstyrelsen och sedan blev biotopskyddad.
– Det innebär att skogsägaren får ersättning för alla träd och för marken. Jag vill gärna skicka med en uppmaning att om någon äger gammal skog och vill ha den skyddad så får de gärna höra av sig till oss.