Mattias Nilimaa, 46 år, är legitimerad lärare i samhällsorienterade ämnen och idrott för årskurs 1-9. Dessutom är han utbildad specialpedagog.
För snart tre veckor sedan gick beskeden ut om vilka lärare som får de 3 000 kronorna i lönelyft. En onsdag skickade förvaltningschef Anders Bergström ett personligt mejl till alla utvalda.
Envis huvudvärk
Men inget besked kom i Mattias inkorg, och på torsdagen tvingades han inse faktum: Han var inte utvald.
– Det tog mycket hårdare än jag hade kunnat tro. Jag drabbades av sömnlöshet och huvudvärk, som inte gett med sig än. Jag var sjukskriven en vecka men är nu tillbaka i jobb.
"Jag fick också en blödning i ett öga", säger han och jag ser att ögat är rejält irriterat.
– Jag har aldrig reagerat så här kraftigt inför någon händelse i mitt liv.
Principfråga
Mattias säger att han funderade på saken under några dagar. På måndagen lämnade han in sin uppsägning.
– Jag kände mig helt säker på min sak och har inte ångrat mig.
Se också: Lärarlönelyftet: ”Det värsta jag upplevt på en arbetsplats”
Han säger att det inte är pengarna utan principen.
– Jag skulle ha gjort samma sak även om det handlat om 500 kronor.
Tävlingsinstinkt
Vad är det då för personlighet som reagerar så starkt, och går så långt?
Mattias Nilimaa säger att han varit så här hela livet. Haft en enorm tävlingsinstinkt. Är man inte vinnare så är man förlorare.
– Jag har spelat ishockey på elitnivå, i Frölunda, Linköping och HV71. Att vilja bli bäst har alltid varit en mycket stark drivkraft.
– Även i mitt jobb har jag strävat efter att bli bra. Jag är väldigt vetgirig och har läst massor vid sidan av jobbet för att utveckla min pedagogik och mitt ledarskap.
Han säger att han dessutom är principfast, envis och stolt. Har aldrig tvekat att gå sin egen väg.
"Hamnade i B-laget"
När han nu inte blev vald kände han sig bortvald. Att 60 procent av arbetskamraterna är i samma sits kan han inte finna någon tröst i.
– Det kändes som att vi var med i en ranking. Jag hamnade i B-laget.
– Om jag trots alla ansträngningar inte anses vara en bra lärare så betraktar jag mig själv som helt talanglös. Då är det dags för mig att byta yrke.
Jobbar vidare
Han har tre månaders uppsägningstid och har tänkt jobba den tiden.
– Det vill jag för elevernas skull. Jag hoppas få introducera min efterträdare så att allt ska gå smidigt.
Men det är svårt att jobba, känner han nu sedan han kom tillbaka efter sjukskrivningen.
– Jag känner mig nedvärderad och lusten är borta.
– Det är så enormt ledsamt att se mina kolleger. Både de som fått ett lönepåslag de förtjänar men blir bestulna på glädjen, och de som fick en käftsmäll med budskapet "du duger inte".
– Tidigare hade vi väldigt bra stämning, jag har aldrig trivs så bra med kolleger och elever som på denna arbetsplats.
Inte värdera andra
De flesta som fick lönelyftet har inte velat tala om det. Han vet bara några få.
– Jag har inga kommentarer kring deras kvalitéer. Jag vill för övrigt inte kritisera min chef heller, jag förstår att urvalet var svårt. Vi hade ett samtal och jag sade att jag tyckte han tänkte fel. I övrigt finns inget att säga.
Han har inte bestämt vad han ska göra sedan. Kanske söker han annat lärarjobb och han är inte främmande för att söka i Skellefteå kommun.
– Jag har även funderat på att lämna läraryrket, men jag älskar det ju egentligen.
Trött på reformer
Han är trött på reformhetsen i skolan.
– Jag kan inte hitta en enda reform de senaste 15 åren som varit bra.
När det gäller lärarlönelyftet tycker han den var idiotisk som idé.
– Att vara lärare är ett samarbete. Vi gör de flesta uppgifterna tillsammans. Dessutom är det enormt svårt att definiera vad som är en bra lärare.
– Det finns risk att de som är bäst på att ta för sig och ligger i teknikens framkant blir utvalda. Att man inte ser den grundläggande kvalitén utan bara yta.
Kanske känt samma sak
– Jag kan tillägga att jag även när jag trodde att jag skulle bli utvald kände ett stort obehag. "Vad avskyvärt det här kommer att bli" kände jag inför den där onsdagen.
– Så även om jag hade blivit delaktig är det risk att jag drabbats av samma känsla som i dag. En känsla av djup orättvisa.
– Det är verkligen ett dåligt betyg för den här reformen, avslutar Mattias Nilimaa.
Bakgrund: Här är kriterierna som avgjorde rektorernas val.
Läsa mer? Här är skolchefens rapport om läget i Skellefteås skolor.