Önskan. Rektorn Annica Granlund önskar att hon ska få behovet av personal tillgodosett så att Calle Bodin och andra barn ska få en fortsatt bra arbetsmiljö. Foto: Camilla Öjhammar
Skolan går 20 miljoner kronor minus i år, och nu har skolorna fått veta hur mycket varje enhet måste spara under resterande del av 2014. För Sjungande dalens skolas del ligger det på 400 000 kronor.
– Men besparingstänket sker ju dagligen. När vi har en pensionsavgång så ser vi över om vi kan låta bli att ersätta den personen till exempel. När det gäller vikariesituationen så tittar man först på om man kan hjälpas åt att täcka upp behovet. Jag har till exempel gått in och tagit grupptimmar i klasser. Vi hade en fritidspedagog som gick i pension i april, en tjänst som vi valde att inte tillsätta. Jag tycker att vi redan har gjort besparingar, säger Annica Granlund, rektor på Sjungande dalens skola.
400 000 kronor motsvarar ungefär en årsarbetare, men för Sjungande dalens del så har de behov av fyra nya personer till hösten.
– Till hösten så kommer vi att få 60 barn i förskoleklass, en ökning med 20 barn, och det blir tre parallellklasser. Det blir svårt att kombinera en utökning med en nedskärning, säger Annica Granlund.
Men Annica Granlund ser ett ljus i tunneln och det är det så kallade tilläggsbeloppet. Det som skolorna kan söka för att kunna ta hand om elever som har behov av särskilt stöd.
– Jag lägger hoppet till tilläggsbeloppet. I den bästa av världar så kommer jag att få täcka upp behovet av personal.
Vad händer om du varken får tilläggsbeloppet eller får täcka upp de tjänster som behövs?
– Då blir det katastrof. Jag kan inte ta bort en årsarbetare och om jag inte får tilläggsbeloppet så kommer jag att bryta mot skollagen, som säger att alla elever i behov av särskilt stöd ska få det. Om jag inte får täcka upp behoven, så kommer jag att returnera arbetsmiljöansvaret till skol- och kulturkontoret, säger Annica Granlund.
Vad skulle det kunna få för konsekvenser om ni inte får täcka upp behoven?
– Det blir svårt att möta elevernas individuella behov, vi kan inte erbjuda särskilt stöd och vi får sämre måluppfyllelse. Det blir ökad risk för stress och ohälsa och sämre arbetsmiljö för personalen och barnen.
