Slutkramen Isabell Harnesk och Sabrine Fezhazian.
Dans är ett multinationellt uttrycksmedel som förenar människor. Det var utgångspunkten för Norsjö kommun som under en tid arbetat med dans i skolan.
Och nu har intresset knoppat av sig och blivit en hel dansföreställning med elever i olika åldrar.
–Fyra tjejer kontaktade mig och ville ha hjälp att göra en dans. Sedan blev vi anlitade av berättarfestivalen i Skellefteå där vi körde ett par dansinslag, och sedan blev det bara mer och mer, berättar ledaren Åsa Harnesk.
Föreställningen innehöll olika typer av danser, kopplade till olika länders danskulturer.
–Det blev en röd tråd, vi vill berätta att dans är det mest ursprungliga språk vi har. Dans är en levande organism som förändras i olika kreativa former, beroende på vem och vilka som utför dem. Den talar direkt till hjärtat, säger Åsa Harnesk.
–Dans är så enormt mycket känsla, tillägger hon
Den timslånga föreställningen griper tag i åskådaren. Presentationen av Norsjö är närmast ett konstnärligt mästerverk med levande statyer som berättar.
Ensemblen består övervägande av tjejer, men några killar visar att det går bra att dansa allt från hip-hop till vals och samba.
–Integration har varit viktig i det här. Vi har några som är nysvenskar som deltagit, det har varit oerhört kul och givande på alla sätt, säger Åsa.
Kärleksbudskapet går inte att missa. Slutscenen är rörande vacker, med två små flickor som möts och blir vänner och slutkramen blir liksom pricken över i:et.
–Vi börjar i det lilla, i Norsjö, sen omfamnar vi hela världen. Så enkelt är det! säger Åsa Harnesk.
Vad blir nästa steg?
–Vi vill visa upp oss och hoppas bli en del av dans i skolan-biennalen i Skellefteå, så vi hoppas att det inte är slut med detta, säger hon.
