Svårt. Staffan Larsson som är engagerad i Skolledarförbundet i Skellefteå kommun.
Staffan Larsson är chef för Resurscentrum i kommunen.
Det finns ett 40-tal rektorer i kommunen som har en liknande tjänst som Staffan Larsson.
– För staten är det känsligt att ge sig in i lönebildningen. Den modell som nu valts med att ge tre miljarder kronor till kommunerna handlar om för lite pengar för att pengarna ska kunna smetas ut för att ge lärarna ett statuslyft genom ett högre löneläge.
Samtidigt innebär statens modell att nu måste rektorerna fastställa vad den enskilde läraren är värd, utan att facket är inblandat i lönesättningen på något sätt.
– Så är det, trycket mot oss rektorer blir enormt stort. Ytterligare en arbetsbörda läggs på oss och det kan skapa splitring och spänningar i arbetslagen på skolorna. Även om vi har kriterier att följa så är det i slutänden den enskilde rektorn som sitter på ansvaret för den lön som sätts.
Gruvsamt
I det statsbidrag som utbetalas så finns möjligheten att pengar även ska kunna gå till skolledarna, några sådana avsättningar finns inte i Skellefteå.
– Nej, vi får inte del av pengarna.
Finns det då en risk att rektorer mår så dåligt av den press de utsätts för att de väljer att sluta?
– Ja, så kan det bli. Många gruvar sig starkt inför den situation de nu ställs inför.
Staffan Larsson ser också framför sig att de lokala politikerna ställs inför en stor press.
– Så blir det. Statens pengar räcker inte till för att höja lärarnas status. Kommunala medel måste säkerligen i större utsträckning fram, både för att behålla lärare, rektorer och för att kunna rekrytera ny skolpersonal.