Det är en kall men ändå en stålande vinterdag. Det syns en svag rökpelare från Per-Olof Anderssons snickarbod längre ner på gården i Västra Skråmträsk. Utanför den lilla boden står två par rejäla träskidor brännmäkta med ett stort S längst upp på spetsen. När Norran kliver in Per-Olofs snickarbod doftar det svagt av tjära. På rad står några par skidor klara att bara åka ut på och några som är halvklara.
Det var på av de långa skidturerna i skogen som Per-Olof började fundera på att börja att tillverka sina egna skogsskidor. De skidor han åkte var ganska dåliga och han kände att det var dags för ett nytt par. Han funderade mycket hur han skulle kunna böja brättet till skidorna på ett enkelt sätt. Han kom på att försöka att använda samma teknik som hans pappa Sigvard använde när han gjorde svepteknik.
– Jag gjorde en mall och det blev ett par skidor som jag åkte på i några år och så gjorde jag ett par till som var lite bättre. Då fick jag fråga om att sälja ett par. Jag sa "kom igen när jag är pensionär", berättar Per-Olof.
När han sedan blev pensionär så blev det mera fart på tillverkning – men bara några par per år – för det är bara hans hobby.
– Det som är speciellt med dem är att de är korta och breda. Den kombinationen gör att de är lättmanövrerade för de som vill åka fritt i skogen. Kortar man ner skidan så måste man göra den bredare för att den ska bära på snön, säger Per-Olof.
Stommen på skidorna är gjorda av asp som är det lättaste trävirke som vi har i Sverige och sedan en tunn sula av björk undertill som är slitstarkt.
– Jag har prövat att göra en list på sidan men det har jag slutat med, skidan hade då en fördel att den gick bra rakt fram, men den gick inte bromsa i nerförsbackar, säger han och skrattar.
På vintern avverkar han några rakvuxna björkar och aspar från gårdens egen mark. Sedan sågar han träden på gårdens egna sågverk så han får fram virket till skidorna, sedan ska virket lufttorka. Efter det ska tre ribbor av asp limmas ihop för att få det stabilt. De hyvlas ned till en bräda som är 20 millimeter tjock. Skidan ska sedan fasas framtill och baktill. Sedan ska den sättas i mallen och den fyra millimeter kvistfria björken limmas fast undertill och torkas över natten.
– Formen på brättet får jag från mallen. Sen är det bara börja att snickra till skidorna med kniven och fasa kanten. Jag hittade ett gammalt märkverktyg på loppis där det står Skråmträsk och som jag brännmärker skidorna med. Numera är det mer finnisch på skidorna, berättar Per-Olof.
En stenkast från Per-Olofs gård bor det unga paret Isabell Lundberg och Fredrik Burlin samt dottern Lo som precis ska ge sig ut på en skidtur med Skråmträskskidan. Eftersom termometern visar på minus 18 grader blir turen kort. Dottern Lo sitter tryggt i ryggsäcken på Fredriks rygg när de skidar iväg.
– Det bästa med skidor är att man tar sig till ställen som är svåråtkomliga. Vi försöker att vara ute nästan varje helg och det är ett bra sätt att komma ut och för hela familjen att umgås. I veckan har jag haft med mig skidorna på jobbet när jag var ute och tog vattenprover, säger han.
– Fick tips av en kompis att det är korta turer och mycket fika som gäller när man har med sig barn, fortsätter Isabell och skrattar.