Kuusakoski sysslar med storskalig återvinning av metall- och elektronikskrot och har drabbats av bränder upprepade gånger de senaste åren. I maj 2023 brann hundratals ton elektronikskrot upp och även då utfärdades ett VMA till allmänheten på grund av röken.
Ibland kan bränder hos återvinningsföretaget handla om den mänskliga faktorn, alltså om slarv eller okunskap från den enskilde konsumenten. Det säger Olov Boman och hans medarbetare och deras budskap är tydligt:
– Alla måste sortera rätt för vi ser ofta sådant som är felsorterat, säger han och fortsätter:
– Vi gör en viktig samhällsinsats och tar hand om teknisk apparatur. Alla som sorterar sina sopor gör också en jättegod tjänst, men det är viktigt att göra rätt i det första ledet. Gör man fel så kan det uppstå bränder hos oss.
Kedjan kring sopsortering börjar hos konsumenten. Steg två sker när prylar lämnas vid en lokal återvinningsstationen, sedan transporteras vissa typer av material till Kuusakoski för bearbetning och återvinning.
De tar emot alla typer av metallprylar: Järn, plåt, aluminium, rostfritt, mässing, kablar, batterier, elektronik och annat samt fordon.
– Det finns en plan på att vi också ska kunna ta emot elbilar framöver, berättar Olov Boman under en rundvandring på området i Skelleftehamn.
Med på rundvandringen är också Daniel Nyman, brandskyddsansvarig på Kuusakoski och brandman i Skelleftehamn samt företagets platschef Jonas Möller.
De berättar att ett litet batteri som sitter kvar i en kasserad pryl kan orsaka en storbrand hos dem. Det har hänt upprepade gånger, och Olov Boman säger att just batterier, närmare bestämt litiumjonbatterier, är ett gissel för återvinningsindustrin och vanligt förekommande i olika produkter.
– Det är jätteviktigt att man som konsument plockar bort batterier ur alla prylar som ska slängas. Om det inte går av någon anledning så ska hela prylen sorteras som elektronikskrot, säger han och ger ett exempel:
– Det finns julkort som spelar en melodi. I det sitter ett batteri som man måste plocka bort innan man slänger julkortet.
Det har inte gått att fastställa brandorsak efter den senaste branden, men enligt Olov Boman går det inte utesluta felsortering.
– Eftersom materialet till största del brunnit upp går det inte heller att hitta några eventuella bevis på vad som startade branden, förklarar han.
Branden uppstod under en helg, så företaget var obemannat och ingen såg det inledande förloppet.
I Skelleftehamn förfogar Kuusakoski över ett gigantiskt område intill Skellefteå hamn. Högar med skrot i olika storlekar finns upplagda, sorterade och under bearbetning. Säkerhetstänk och brandförebyggande arbete har stort fokus och diskuteras ofta, exempelvis vid arbetsplatsträffar.
– Vi har tydliga rutiner också. Alla maskiner som hjullastare och materialhanterare parkeras långt ifrån återvinningshögarna nattetid så att de inte skadas om en brand skulle uppstå, säger Daniel Nyman.
Vi stannar vid en av de stora, konformiga högarna med metallskrot där den senaste branden uppstod. När metallskrot brinner kan släckningsarbetet vara omfattande, besvärligt och kräver kunskap.
– När man ska släcka en brand i en sådan här hög måste man lyfta bort material och släcka eftersom, förklarar Daniel Nyman och tillägger att företagets kameraövervakning är värdefull för tidig upptäckt av brand.
Olov Boman tillägger också att antalet kameror kommer att utökas på området just för tidig detektering och för att, i möjligaste mån, förebygga bränder.
De säger också att bränder hos återvinningsföretag ofta eskalerar, är kostsamma och kan, i värsta fall, innebära konsekvenser för tredje person.
– Röken som bildas är inte hälsosam och sedan måste man också rena släckvattnet som kan vara förorenat, säger Olov Boman.
Trion tillägger att man har ett gott samarbete med räddningstjänsten och Daniel Nyman säger att man genomför brandövningar ett antal gånger per år.
Kuusakoski vill uppmuntra till återvinning och återbruk i ännu större utsträckning, men uppmanar alltså till strikt noggrannhet vid sopsortering.
– Det handlar ju om återbruk och det är bra för miljön, säger Olov Boman.
Johan Marklund, enhetschef vid räddningstjänsten, Skellefteå kommun, deltog i släckningsarbetet vid senaste branden på Kuusakoski.
– Det är en bra ingång att skriva om hur viktigt det är med sopsortering och det budskap vi kan skicka ut är det Olov Boman har sagt: Var noga vid sortering av sopor. Alla bäckar små är viktiga för att minska risken för brand, säger han och berättar om insatsen vid den senaste branden:
–Det brann ganska intensivt under flera timmar och i vårt fall handlade det om att minska spridningsområdet. Om man inte kan röra i högen så vill man ta bort det som ligger nära. Antingen lyfter man bort det som brinner eller så släcker man i högen. Den här gången var det metalldelar som satt ihop och de var svårt att lyfta bort dom, så vi gjorde lite både och.
Sex till sju stationer var involverade med styrkor från Skellefteå, Skelleftehamn, Bureå, Lövånger och Boliden.
– Från vår sida handlar det också om kontinuitet och om att hålla ut. Flygplatsbrandkåren deltog och Strema fanns där med en gödseltank, även Port of Skellefteå deltog med en stor kran och utan Kuusakkoskis personal och andra hade det inte gått för oss själva att hantera det här lika bra. Nu var det relativt bra förutsättningar kring vädret, stabil nordlig vind som gjorde att vi kunde arbeta på skadeplatsen, och att det fanns snö.
Han förklarar att man med gripklor lyfte bort material och att de sedan, på vägen tillbaka kastade snö över branden samtidigt som man jobbade med vattenkanoner för att blöta på högen. På grund av den tjocka röken hjälpte räddningstjänsten Rönnskär med skiftbytet.
– Vi gick med rökdykare och märkte ut området utanför Kuusakoski mot Rönnskärs portar med ljuspunkter. De hade själva hyrt en buss för att slussa in sina medarbetare.
Kan du förklara hur man renar släckvattnet?
– På Kuusakoski har de uppsamlingsbassänger som samlar upp vattnet och i grunden är det företagets del att rena vattnet.
Han tillägger att man också kan rundköra vattnet och förklarar:
– Vattnet som vi släcker med kommer efter ett tag rinna ned i dammarna som finns där och vi kan plocka släckvattnet därifrån. I värsta fall vid en villabrand, till exempel, så stannar det mesta av släckvattnet i huset. Vid stora industribränder finns det något lokalt system för reningsbiten av släckvattnet, men det kan också vara så att vi hindrar släckvattnet från att rinna ner i brunnar.
Efter den senaste branden på Kuusakoski kommer räddningstjänsten att föra en dialog med Kuusakoski med tips och råd för ännu bättre förebyggande arbete.
Johan Marklund tillägger också att en av de allra viktigaste bitarna för räddningstjänsten är deras egen säkerhet:
– När det är stora, tunga maskiner i rörelse och mycket folk runt omkring och det är stressigt, rökigt och dålig sikt med stora risker och ett av våra primära mål att ingen ska bli skadad.