Till slutet av september kan Lennart Pettersson fiska i havet. Han rör sig från Byske i norr till Bjuröklubb i söder.
Det är en sen sensommareftermiddag. Regnet har smattrat under större delen av dagen, men nu har molnen lättat och solen börjar leta sig fram.
Nere i småbåtshamnen ute på Näsudden, Skelleftehamn, har Skelleftehamnsbon Lennart Pettersson sjösatt sin båt från trailern. Det är snart dags att dra ut på havet.
– Jag fiskar i stort sett all ledig tid. Men jag är ute lite nu, när jag har barn, jämfört med tidigare, konstaterar han medan han gör klar båten för en tur.
Det är trollingfiske som Lennart brinner för. Och det är en passion som han levt med i nästan 20 år.
– Man hade väl läst om trolling i fisketidningar och så var jag på SM uppe i Arjeplog och kände att "det där måste jag prova”. Och så blev jag fast.
Den här kvällen i havet, men Lennart och hans båt är ofta och fiskar på Hornavan, då han är medlem i Arjeplogs trollingklubb. ”Vore kul om det blev fler här utmed kusten som trollade”.
Båten som han nu gör redo är strax över sex meter lång.
– Jag började med en fyra meters båt, sen har jag bytt allt eftersom. Det här är min tredje trollingbåt.
Båten är specialanpassad för trollingfiske – med bland annat en ramp för upp till tio spön uppe på taket.
– När det kommer till det tekniska så är det ganska mycket special. Men får hitta på lite eget.
Lennart har, om han själv får uppskatta, ungefär 400 fiskedrag.
– Jag gör alla drag själv. Man ska ju ha något att göra även på vintern, säger han och skrattar.
Kommer du någonsin vara klar – ha alla drag som du behöver?
– Nej, det tror jag inte. Det gången kommer inte. Det kommer alltid något nytt.
Han hängde med pappa och fixade lax i Vindelälven, farfar var laxroddare i Skellefteälven. Lennart har fisket i blodet. Återse att se om någon av hans tre barn följer efter.
Lennart lägger ut den en så kallad plog, som med en flagga på toppen bland annat har som uppgift att uppmärksamma eventuellt passerande båtar om fiskelinorna som löper från båten.
Upp mot 400 drag har Lennart – de allra flesta har han gjort själv.
Många spön är igång på en och samma gång. Under tävlingar i Sverige är det max tio spön från en båt som gäller.
Det krävs att spöna görs redo efter ett visst system – annars kan det bli problem och trassel. Men Lennart har gjort det förr - och vet vad han gör.
Båten börjar vara klar och vi börjar röra oss ut från hamnen. Jakten på öringen ska snart dra igång.
– Vi får sällan något annat här. Nån abborre kanske. Har man tur kanske man kan få en lax.
Så snart båten är en bit från hamnen börjar Lennart släppa ut linorna från de åtta spön som han ska använda den här kvällen. För en lekman ser det ut som att det finns en stor risk för att trassel.
– Men det är väldigt sällan det trasslar, man har ett system som man följer, försäkrar Lennart.
När väl linorna är ute handlar det mycket att vänta på att det ska hugga.
– En del av tjusningen är lugnet runt omkring, att guppa på och ta det lugnt i båten. Men så plötsligt så händer det – det gäller att vara på rätt plats på rätt tid.
Och efter en stund börjar det rassla i ett av spöna – något har nappat!
En öring blev fångsten den här kvällen. Lennarts tyngdrekord när det gäller trolling är en lax på 13,5 kg för två år sedan i Ålands hav.
Lennart plockar spöet ur spöhållaren och efter en stunds vevande så står det klart att det en öring på cirka 2,5 kilo, ganska rund och välmående, som har nappat.
– Det är en vild havsöring. Den ska vi släppa tillbaka! Jag tycker att man kan släppa tillbaka den när den är vild, den kan få fortplanta sig. Det planteras ut så mycket fisk i älven, vi behöver inte plocka upp den här, säger Lennart.
– Jag släpper nog tillbaka 70 procent av fisken jag får.
Öringen åker också tillbaka i havet så snart den är dokumenterad på bild av fotografen.
– Nu är jag nöjd, säger Lennart och ler brett.