Då man dansar afro-dans ska man helst vara barfota och bära löst sittande kläder.
Mycket höftrörelser, stora rörelser och låg tyngdpunkt – det är några av de saker som definierar afro-dans. När undertecknad som tidigare dansat modern dans testar på dansformen visar det sig att utmaningen ligger i att släppa kontrollen och inte bry sig om hur det ser ut.
Det är onsdag eftermiddag och premiär för vårens grupp med afro-dans på Mimis dansstudio i Skelleftehamn. Norrans Jag är på plats för att prova på den rytmiska och fartfyllda dansformen där livsglädjen står i fokus. Stora kraftfulla rörelser byggs upp till intensiv trummusik.
– Här dansar man mer med hjärta än med hjärna, menar dansläraren Mimi Werner.
Passet innehåller både kondition, styrka och rörlighet, samtidigt som man lämnar danssalen avspänd, lugn och glad.
Det var i höstas som barndomsdrömmen slog in för Mimi Werner då hon slog upp portarna för sin alldeles egna dansstudio. Lokalen användes tidigare som lager och sedan invigningen har hundratals barn och vuxna dansat loss i danssalen som Mimi själv har byggt, tillsammans med sin man Brolle.
Redan då man äntrar dansstudion infinner sig känslan av hemtrevnad och en avslappnad atmosfär. Den vinröda sammetssoffan, väggmålningarna, lampor av fälgar och annan inredning sätter genast fart på den inre kreativiteten. Den sprudlande dansläraren Mimi Werner välkomnar glatt kvinna efter kvinna som droppar in för kvällens pass och vi småpratar om ditt och datt innan det är dags att inta danssalen.
Väl inne i danssalen har alla lampor släckts ner och istället fyllts med levande ljus. Vi inleder passet med att mjuka upp fötter och leder, för att sedan stampa i golvet till takten av trumljudet som strömmar ur högtalarna.
– Till uppvärmningen har jag valt trumbaserad musik, sedan följer musik med någon slags afrikansk touch genom passet.
Koreografin består av armar som sveper, höfter som rullar och fötter som stampar, där målet hela tiden är att släppa loss och ta ut rörelserna.
Det är så kul att man glömmer bort att det är jobbigt, men svetten som rinner efter passet skvallrar om att man även fått träningen gjord.
Afro-dans är ofta polycentrisk, vilket skiljer den från de flesta andra danstraditioner i världen. Det innebär att dansarens kropp är uppdelad i separata områden av rörelse, där man inom varje område rör sig till olika rytmer i musiken. Det finns fler saker som urskiljer den afrikanska dansen från andra dansformer:
– Här dansar man väldigt mycket från hjärtat och det är inte så noga med hur det ser ut, det är mer viktigt hur det känns och det är därför jag tycker det är så roligt att dansa afro för man får bara släppa loss, vara den man är och ha mysigt.
Afro-dans präglas av stora och kraftfulla rörelser.
Men den stora frågan är då: ”Hur svårt kan det va?”
– Det kan vara svårt att släppa loss, men om man gör det och låter sig få göra det på riktigt så tror jag egentligen att det är ganska lätt, menar dansläraren.
Hon menar att dansformen passar för både unga och gamla, kvinnor och män.
– Det passar för alla som vill svettas, ha roligt och röra på sig till musik.
Carina Forsberg var med på premiären för vårterminens första pass med afro-dans och hon bubblade av energi genom timmen.
Efter passet kan jag konstatera att det är frigörande att bara släppa lös och fokusera på känslan istället för hur det ser ut. Det lyckades till och med en stel reporter som senaste året mestadels suttit vid skrivbordet med och med det sagt kan nog vem som helst klara av det.
Men nu till det viktiga. Vad ger Mimi för betyg till den dansande reportern?
– Jag tycker att du var jätteduktig. Det kändes som du verkligen slappnade av. På en skala mellan ett till tio så får du en tia.
Trots ett tufft pass lämnar jag Skelleftehamn med mer energi än när jag kom.
Katarina Hedlund släppte loss på till ljudet av trummorna.