”Högsta domstolen meddelar inte prövningstillstånd. Mark- och miljööver- domstolens avgörande står därmed fast.”, skriver domstolen och konstaterar att: ”Prövningstillstånd får meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen… Högsta domstolen har gått igenom materialet. Det har inte kommit fram något skäl att meddela prövningstillstånd.”
– Vi är besvikna över att vi inte får frågan prövad. Vi kommer att återkomma till den då vi samlat oss runt frågeställningarna och vi kommer att gå vidare med det då vi tycker att det här är ett angeläget projekt, säger Bolidens kommunikationschef Klas Nilsson till Norran.
Naturvårdsverket överklagade mark- och miljödomstolens dom som gav Boliden klartecken för järnsand, och mark- och miljödomstolen upphävde domen.
Frågan om järnsand ska bedömas som avfall eller biprodukt är grundläggande för att det ska vara möjligt att meddela tillstånd enligt miljöbalken i detta fall, enligt mark- och miljööverdomstolen dom.
Boliden anser att järnsanden uppfyller samtliga kriterier för biprodukt enligt miljöbalken.
Enligt Mark- och miljööverdomstolen dom var det nödvändigt att inledningsvis ta ställning till om järnsanden ska anses vara avfall eller biprodukt för att kunna avgöra vilka lagbestämmelser som ska tillämpas och vilka ytterligare bedömningar som behöver göras i målet.
Mark- och miljööverdomstolen skrev i domen: ”Ansökan avser utfyllnad med järnsand i vattenområde och en förutsättning för att järnsanden ska ses som en biprodukt är att den vid sådan användning inte leder till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.”
Att Boliden måste vidta försiktighetåtgärder vid användningen av en restprodukt för att skydda miljön ses som en indikation på att en restprodukt ska anses utgöra avfall, menar domstolen.
Domstolens bedömning var att det underlag som bolaget presenterat inte innehöll tillräcklig information för att kunna bedöma järnsandens farliga egenskaper i vattenmiljön. Mot denna bakgrund bedömde Mark- och miljööverdomstolen att bolaget inte hade visat att järnsanden är lämplig för ändamålet och att utfyllnaden kan ske utan skada eller risk för skada på miljön. Det saknades därför förutsättningar att ge tillstånd till återvinning av järnsanden genom utfyllnad av vattenområdet.