Leila och Jokke Kerttula flyttade till Sverige 1969 från Uleåborg i Finland.
Det plingar till när jag går in i butiken. Jokke välkomnar en, något han gjort i över 30 år. Just denna dag sitter han i butiken tillsammans med sin fru Leila.
– Mitt riktiga namn kommer du nog inte förstå om jag säger det.
Jokke heter egentligen Jouko Jaakko Kerttula, men han har kallats för många olika namn.
– Bland annat Jokke, Kerts, och Kertsu. "Den jäveln" har jag nog också kallats.
Han och Leila Kerttula flyttade till Sverige 1969, och efter cirka 10 år i Skåne tog de flyttlasset upp till Skelleftehamn.
– Vi hade byggt en sommarstuga i Finland och ville bo lite närmare det.
Jokke började jobba på Rönnskärsverken, men efter en stund var han trött på skiftgången.
– Jag hade jobbat så hela livet. År 1992 bestämde jag mig istället för att öppna den här butiken.
Till först drev han butiken från ett rum i huset mitt emot.
– Man måste vara optimist, men det gick bra, säger Jokke.
Från rummet mitt emot kollade Jokke på den här lokalen med förväntan. Han bestämde sig för att gå och prata med ägarna till huset.
– Om ni någonsin säljer så har jag företräde. "Det går bra", svarade dom mig.
Sedan dess har han drivit butiken på Södra Hamngatan i Skelleftehamn. Men det blir bara i några dagar till.
– Sista dagen jag har öppet är den 29 december. Kunderna har bett mig hålla ut och är ledsna att jag slutar. Det är väl någon som är glad också antar jag, säger Jokke och skrattar.
Orsaken säger han är "Människans värsta fiende".
– Det är åldern. Jag blir 80 år här snart.
Han har inte jagat någon som ska ta över butiken, men säger att han nog kan tänka sig sälja ifall någon kommer med förslag.
– Jag ska främst försöka landa. Det kommer bli en stor omställning men jag sätter ingen press på mig själv.
Nu kör han utförsäljning på sakerna som är kvar. Butiken har blivit tommare och tommare.
Daniel Steinwall gjorde ett besök i butiken, till både Jokke och Leilas glädje.
Bjällran plingar och in kommer en kund. Jokke hälsar honom välkommen.
– Han har varit jätteduktig som drivit butiken så länge. Men man blir trött med åldern, säger Leila Kerttula.
Hon har hjälpt till mycket i butiken genom åren.
– Men nu börjar ett nytt liv för oss.
Under de åren Jokke drivit butiken är det en kund han minns lite extra. Foton av hockeylegendaren är inramade och hänger framme i butiken.
– Jimmie Ericsson har varit min kund och brukar komma in hit ibland.
Armbrytning med Jimmie Ericsson. "Vi bröt säkert arm om vem som fångade strömmingen den ena gången", säger Jokke.
En gång klev Jimmie in genom dörren, bakom honom var en ännu längre och minst lika kraftig kille, berättare Jokke.
– "Spelar han också hockey" frågade jag då, säger Jokke.
"Det är min bror, han är proffs i NHL", fick han som svar.
– Hade det varit hål i golvet hade jag nog gått igenom det då.
En annan gång dök Jimmie upp med en present – en Tre kronor-jacka som han hade fått på en landslagsturnering, som han gav till Jokke.
– Den sitter i finskåpet där hemma nu.
Jimmie tror att presenten blev uppskattad.
Jimmie Ericsson har också sin egna plats i butiken. "Han är en riktig toppenkille", säger Jokke.
– Jokke förklarade att svenska landslaget hade försökt värva honom, det var därför han gick runt med en tre kronor jacka, säger Jimmie Ericsson.
När Jimmie kom in och frågade vilket drag eller vilket spö som var bäst fick han svaret: "Det är en smaksak".
– Han är en rolig filur. En midsommar fiskade vi strömming. Vi var fyra personer i båten och "Kerts" hade tittat ut ett strömmingställe. Vi fick en enda strömming den gången. Det var jag som vevade upp den men Jokke hade trasslat in sig i min lina så han hävdade ju att han hade fått den. Men det var ju jag som vevade upp den.
Jokke säger att han hade krokat fast fisken, och att fångsten var hans. En annan gång var vännerna ute och fiskade öring.
– Då fick fiskeexperten Jokke noll, och Jimmie Ericsson fick två öringar.
Det är tråkigt att butiken ska stänga, säger Ericsson.
– Det är synd att den försvinner, men han har jobbat länge och har nog inte haft så mycket tid att fiska. Något jag tror han kommer göra mera av nu.
Jimmie Ericsson berättar att det blivit en del besök hos "Kerts". "Ibland ville man bara komma in för att träffa Jokke", säger han.
I butiken hänger det tavlor som Jokke ramat in.
– Det är kunder som skickat in bilder från sina fångster. Då har jag skrivit ut dem och ramat in bilderna.
Det var inte ovanligt att Jokke fick samtal utanför jobbet av kunder.
– Jag sa att om man fick fiskefeber sent en lördagskväll så skulle man ringa mig så kommer jag in till butiken.
– Han har alltid ställt upp, säger Leila.
Men nu kommer folk att se Jokke på en annan plats istället för i fiskebutiken.
– Om det är minus 40 grader, blåst och storm så kommer folk ändå se en leende fiskare ute på isen, säger han.
På väggarna hänger det bilder från fiskare som besökt butiken. Jokke har själv ramat in dem när de skickats in.