Vintersimmet anordnas den 9–11 februari. När Norran besöker det blivande tävlingsområdet är det ännu några meter kvar innan banan är sin fulla läng – 25 meter.
I ungefär tio års tid har både Joakim Lundqvist och Mikael Westerberg på Asfalt nord och bergvärme jobbat med att såga upp tävlingsbanan inför det årliga Vintersimmet. Tävlingen har tidigare anordnats i Skellefteälven, mitt i centrala Skellefteå, men nu hålls tävlingen i Skelleftehamn.
Mikael Westerberg håller sig till sommarbad och tänker inte simma på Vintersimmet. ”Vi har frusit nog”, skrattar han.
Tidigare år har det tagit en knapp vecka att ställa i ordning tävlingsbanan, men Skelleftehamn har andra förutsättningar. Arbetet tar ungefär dubbelt så lång tid.
– Inne i stan så tryckte vi ner de uppsågade isblocken under den befintliga isen. Då kunde blocken glida iväg ner mot havet. Här går inte det. Det är inte strömt, så vi måste plocka upp alla isblock, säger Joakim Lundqvist.
Hur mycket mer jobb blir det?
– Det blir mycket mer jobb! Du ser alla isblocken där...
En bit ifrån den blivande tävlingsbanan ligger isblocken som plockats upp. Några av dem kommer att användas som prispall så småningom.
En bit ifrån det blivande tävlingsområdet ligger något som ser ut som en drös demonterade igloor. Fler block kommer det bli – det är några meter kvar att såga upp innan den 25 meter långa sträckan är klar.
Att vattnet inte är strömt för också med sig att den uppsågade vaken också delvis fryser igen titt som tätt.
För att förhindra det har man placerat ut pumpar i vaken för att få det fyragradiga vattnet på botten upp till ytan, men på sina ställen uppstår ändå ett tunt lager av is och snö. Skärvorna tas bort med hjälp av en minigrävare och skrapor.
”Här i Skelleftehamn gäller det mer att få upp och få bort all is. Att försöka hålla det så snyggt som möjligt”, säger Mikael Westerberg.
För att förhindra att hela vaken fryser igen har man sänkt ner pumpar i vattnet som skickar upp varmare vatten från botten upp till ytan.
Inne i stan kunde det hända att banan frös igen, men det hörde till ovanligheten.
– Det var om det blev riktigt kallt. Där rör sig ju vattnet hela tiden, säger Joakim Lundqvist.
Mikael Westerberg fyller i:
– Om det frös så hamnade allt i ena änden också. Här ligger isen stilla och fryser fast, i stan strömmade det så pass mycket att all is låg längst ner på banan så det var lättare att ta reda på.
Isen sågas upp med motorsåg.
Arbetshandskarna är fulla av is och det går knappt att böja fingrarna på dem.
I Skelleftehamn har man jobbat färre personer åt gången jämfört med tidigare år.
– Inne i stan har vi varit fyra eller fem personer ibland men här har vi bara varit två man hela tiden. Mot slutet, när vi ska upp med bryggor, stegar och sådant, så blir vi nog fler. Då kan man vara fler för att vi har olika arbetsuppgifter, säger Joakim Lundqvist.
Under arbetet i Skelleftehamn har man varit två personer åt gången som jobbat. ”Mot slutet blir vi nog fler”, säger Joakim Lundqvist.
Joakim Lundqvist har varit med i arbetet med att såga upp i sen i ungefär tio år. I Skelleftehamn tar arbetet ungefär två veckor. ”Vi brukar göra det här på en vecka annars”, säger han.
Hur går det hittills?
– Det går bra! Men vi har gjort det här så många gånger på älven nu att man är mer orolig för att stöta på större problem här. Allt tar ju sin lilla tid. Men det känns som att vi har läget under kontroll, vi har ju några dagar på oss!