När jobbveckan höll på att övergå till helg och fredagen närmade sig det klassiska fredagsmyset kom vårdnadshavare med barn på förskolorna Klippan och Krossen att motta ett mejl från Skellefteå Kommun med information om nedstängning av nämnda förskolor.
I mejlet stod det att: "barnunderlaget minskar i området och detta innebär att vi får färre och färre barn. Dessutom slutar en stor kull med barn som går vidare till förskoleklass. Därför har vi fattat beslutet att stänga Klippan och Krossen".
Mejlet rörde upp starka känslor bland vårdnadshavare och redan samma dag skapades en grupp på Facebook där upp emot 70 personer gick med och i konversationer lät känslorna flöda fritt i ordform. I gruppens kommentarsfält fanns såväl arga som ledsna personer, och få kunde förstå beslutet att stänga ned förskolorna.
När Norran tre dagar senare åker till Skelleftehamn och hemma hos Linnea Ranfjäll möter upp fem av de drabbade vårdnadshavarna är det tydligt att de starka känslorna är kvar. Det flödar både skarp kritik och tårar när vi slår oss ned kring en grillplats för att lyssna på gruppens tankar kring beslutet:
– Ja, var ska jag börja.... säger Idah Nylén, med barn på förskolan Klippan, och himlar med ögonen innan hon fortsätter:
– Det var en jättetrevlig nyhet att avsluta veckan på… Vi fick ett mejl på fredagen och fick inte ens prata med rektorerna. Samma dag som vi fick mejl fick personalen veta var de skulle hamna så man tycker ju synd om dem också.
Vi ställer frågan om vårdnadshavarna fått någon förklaring till beslutet och Alexandra Bergman, med barn på Krossen, svarar kvickt:
– På grund av minskat barnantal och det tycker vi är konstigt. Särskilt då vi har stor inflyttning till Skellefteå, och det kommer ju garanterat bli en babyboom efter coronaåren.
Har ni fått se grunderna, hur många barn som lämnar förskoleverksamheten för förskoleklass och så?
– Nej, det finns inte att ta del av. Det verkar inte finnas något underlag överhuvudtaget, ingen konsekvens- eller riskanalys heller. Det känns som att det bara är taget från luften, svarar Alexandra.
Vad är det som känns värst kring det här beslutet?
– För min egen del är det att mitt barn tvingas byta till en förskola vi själva medvetet inte valt, hon är just nu på en förskola vi valde för att det var en enavdelnings-förskola med lugn och familjär känsla. Nu ska min dotter flyttas till en förskola med flera avdelningar som vi inte vill ha plats på. Det är väldigt orättvist.
Vad gruppen vi träffar känner är ett stort problem och som en stor källa till de starka känslorna är att beskedet kom via mejl, utan någon som helst dialog mellan vårdnadshavarna, pedagogerna och rektorerna.
– Ja, bristen på dialog känns inte okej och så hade vi velat se ett underlag med statistik som visar varför det blev så här. Bara för ett år sedan tvingades jag skjutsa två av mina barn till Skellefteå för att det inte fanns plats på någon förskola i Skelleftehamn så att det plötsligt blivit brist på barn köper jag inte, säger Linnea Ranfjäll som har sina barn på Krossen.
Alexandra fyller i kort efter att Linnea avslutat sin mening:
– Det är så otroligt upprörande att ledande personer kör över oss så här när vi faktiskt är beroende av dem.
Tre dagar efter att Norran mött den kritiska föräldragruppen, sex dagar efter mejlet med beskedet, möter vi upp rektorerna som tog beslutet om nedstängning. På stadshuset Brinken träffar vi Åsa Åström, rektor yttre Ursviken och Skelleftehamns förskolor, och biträdande rektor Jenny Stenberg Enefjäll som då kommer med en helomvändning i frågan.
Krossen ska inte stängas. Efter att de tagit beslutet har nämligen nya bygghandlingar kommit till deras kännedom – handlingar som visar att flera nya bostäder är på gång i Skelleftehamn, vilket förändrar situationen så till den grad att "bara" Klippan bedöms behöva stängas för stunden.
– Ja, vi har tagit ett annat beslut nu. Vi såg ju ett minskat barnantal i Skelleftehamn men när den här nya informationen kom till oss och samtidigt lyssnat till oroliga vårdnadshavare. Därför tänker vi att Klippan läggs i träda just nu, det är ju kommunens hus så det kan läggas i träda vilket betyder att vi inte använder huset så länge vi behöver men sen när det behövs finns möbler och så kvar, säger Åsa.
Både Åsa och Jenny berättar att de har förståelse till kritiken och känslorna som kommit efter beskedet, och att de sedan i måndags har ringt upp samtliga vårdnadshavare som kontaktat kommunen för att få svar på sina frågor.
När vi träffade gruppen fanns det många frågetecken kring att förskolorna skulle tappa så många barn, kommer ni gå ut med de siffror ni har och som legat till grund för beslutet?
– Ja, de siffrorna kommer att gå ut nu. Vi ska bara kolla så det inte följer med några personuppgifter. Men det är ju så att vi har otroligt många som går vidare till förskoleklasser de närmaste åren samtidigt som vi har väldigt få nyfödda de senaste åren, säger Åsa.
Vårdnadshavarna är också oroliga över hur barnen ska påverkas av att brytas upp från sin trygga miljö och komma till nytt ställe, hur kan ni se till att det blir tryggt för barnen?
– Vi kommer ha minst en pedagog som följer med dem till Hamnen, dit barnen från Klippan kommer att få flytta om föräldrarna inte väljer att söka till annan förskola, svarar Jenny.
Ni skickar ut informationen via mejl utan att ha haft någon dialog innan, känner ni att det gått rätt till när ni informerat föräldrarna?
– I vanliga fall när vi inte lever i en pandemi hade det inte gått till så här, då hade vi haft en dialog via ett förskoleråd. Men vi har inte haft såna råd under pandemin tyvärr. Vi vill ju ha ut informationen till alla samtidigt så ingen får höra av någon annan som inte fått den informationen, så därför blev det via mejl den här gången.
Efter att kommunen backat i beslutet säger Alexandra Bergman, som därmed får ha kvar sin dotter på Krossen, så här:
– Jag är jätteglad att Krossen och dess pedagoger får vara kvar. Det innebär att min dotter får behålla sin trygghet och sina vänner samtidigt som det ger oss föräldrar ett lugn, trygghet och tacksamhet. Känner också glädje att vårt motstånd gett resultat, det visar ju att om man engagerar sig kan man få till en förändring.