En av Åkes seglarvänner och närmaste kamrater är också utspridd i Helmersgrundet.
Klockan är ett på onsdagseftermiddagen den 25 maj 2022. Åsa Hjalmar Andersson står utanför Alhems kyrka. Hon har bokat en tid för att träffa personalen på krematoriet och är här för att hämta sin pappa. När Åsa ringer på dörren möts hon av ett vänligt ansikte.
– Den här vänliga kvinnan kom och öppnade. Jag var ganska bedövad där och då. Det var en märklig känsla att jag var där och skulle hämta pappa. Vi gick in och jag fick skriva på ett papper, berättar Åsa och fortsätter:
– Så fick jag pappas aska. Jag fick det i en svart påse med ett jättefint band med hans namn på som låg i en kartong. Då blev det konkret. Känslan av hur tung kartongen var även om pappa var mycket tyngre.
Det måste varit konstigt att känna att man håller i sin pappa.
– Jättemärkligt. Så när hon kom med kartongen med påsen, då brast det. Då gick det inte att hålla tillbaka gråten så då fick jag en jättelång kram av hon på krematoriet. Hon var jättejättefin, berättar Åsa.
För att minnas hans kärlek för havet spelades vågskvallp upp istället för att det sjöngs psalmer på Åke Hjalmars begravning.
Efter att hon har lämnat Alhems kyrka lägger Åsa sin pappas aska i baksätet på sin bil. Hon sätter inte på säkerhetsbältet.
Ett par veckor tidigare hölls en ceremoni i Åkes minne i landsförsamlingens gravkapell på Prästbordet. Ceremonin var borgerlig. Istället för psalmer spelades ljudet av vågskvalp upp i högtalarna och seglarvisan "Alla är vi sjömän" sjöngs i kör av de sörjande.
Åke älskade att segla och spenderade mycket av sin tid ute till havs. Av den anledningen valde familjen en plats i havet med mycket betydelse för Åke, Helmersgrundet strax utanför Rönnskärsverken. Att Åke ville bli kremerad visste de sedan tidigare.
– Det är ett beslut som han och mamma tog tillsammans. Han sade till henne "Du vet hur jag vill ha det". Jag vet inte vart det kommer ifrån. Han kommer från en generation där gravsättning var det vanliga. Men när farfar gick bort -99 så valde han att kremeras, berättar hon.
Åke Hjalmar är utspridd i Helmersgrundet strax utanför Rönnskärsverken.
Hur beslutade ni vart han skulle spridas?
– Egentligen var det ett gemensamt beslut av oss. Jag vet inte om pappa hade uttryckt exakt var, jag tror inte det. Men vi valde en plats där en av hans bästa vänner genom livet spriddes. Pappas vän gick bort för flera år sedan. De var seglarkillar båda två så det kändes som en väldigt naturlig plats. Det var inget svårt beslut, säger Åsa.
Åsas mamma Monica höll i Åkes aska hela vägen ut till Helmersgrundet.
Efter att hon har hämtat upp askan åker Åsa ut till Ursvikens seglarsällskap i Skelleftehamn där sjöräddningens båt, Rescue Vitstjärna, väntar för att ta familjen ut till Helmersgrundet. Sjöräddningen har gått med på att köra ut familjen som ett sätt att hedra Åke som värnade om organisationen. Åtta familjemedlemmar kliver ombord på räddningsbåten och därefter bär det av.
Grundet ligger precis utanför Rönnskärsverken där Åke Hjalmar arbetade på personalavdelningen. Åsa beskriver sin pappa som en lugn, humoristisk och omtänksam person. Hon minns honom också som en man som tog hand om de som hade det svårt.
Åke Hjalmar älskade att segla och spenderade mycket av sin tid ute till havs enda sedan han var ung.
– Om det var någon som behövde någonstans att bo, för att det inte var bra hemma, då kunde de få sova över hos oss. Om det ringde någon fru och grät och sade att deras man var borta och de trodde att han var ute och söp. Då klädde farsan på sig även om det var mitt i natten, knackade på och slet ut karln därifrån, säger Åsa Hjalmar Andersson och fortsätter:
– Sedan hade han genom sitt rehabiliteringsuppdrag på Rönnskär mycket kontakter.
Åke spenderade mycket tid i Ursvikens seglarsällskaps klubblokaler i Skelleftehamn.
Åsas mamma håller askan om bröstet hela vägen ut till grundet. När båten väl kommer fram till Helmersgrundet samlas familjen i fören och sprider ut askan på vågorna. De vuxna lägger ner rosor i vattnet och barnen lägger ner rosor och kinapuffar vilket var Åkes favoritgodis. Därefter låter Rescue Vitstjärna sitt signalhorn ljuda för att skicka Åke på sin sista färd.
– Det var ganska ödsligt och sammansvetsande, säger Åsa Hjalmar Andersson.
Åsa säger att hennes pappa alltid var där för de som hade det svårt i livet.
Åke Hjalmar somnade in den 14 april, han blev 74 år gammal. Det är oklart exakt varför han gick bort men Åke var både diabetiker, hade problem med hjärtat och hade alzheimer. Åsa beskriver tiden innan Åke gick bort som svår men att hans sista handling var gjord av kärlek.
– Vi visste att han mådde dåligt och han låg på lasarettet. Mamma sov på lasarettet med honom och så ringde hon en morgon och sade att vi behövde skynda oss. Jag har bara 20 minuter till sjukhuset men när jag kom dit så hade han redan somnat in. I efterhand tänker jag att pappa någonstans ville skydda oss från det. Han ville alltid skydda oss från jobbiga saker, säger Åsa med tårar i ögonen.
– Han var mitt uppe i livet. Lika mycket som gubbarna som sitter här på båtklubben. Han skulle egentligen ha suttit här.
Åsa och sju andra familjemedlemmar tog en båt från Ursvikens Seglarsällskap när de åkte för att sprida ut Åkes aska.
Vid frågan om hur hon skulle vilja att hennes pappa ska bli ihågkommen funderar Åsa lite innan hon svarar.
– Som en levnadsglad, stor och trygg famn, säger hon till slut.
Åsa berättar att det känns tryggt att Åke fick spridas just vid Helmersgrundet.
– Nu känns det som att han finns där ute som en beskyddare men jag skulle inte kunna säga att han är en sjöjungfru på en klippa ute vid havet, säger Åsa och ler.
Det märks att du har ärvt din pappas humor.
– Ja, Nu ser jag bara pappa sitta där med en sjöjungfrusjärtfena, säger hon och skrattar.
Åsa Hjalmar Andersson vill att hennes pappa ska bli ihågkommen som en stor och trygg famn.