Mormor Annica Holmqvist tog hand om Henry när Wilma och Tony hade fullt upp med att bli föräldrar för andra gången.
När Norran kommer på besök är det inte någon större fart på Kajsa. Hon ligger lugnt och myser i sin mammas famn, gäspar stort och sträcker på sig. Annat var det morgonen den 31 januari när Wilma, hennes sambo Tony och 2-årige sonen Henry satt och åt frukost.
– Då kände jag: ojsan, där kom en värk, och ojsan, där kom en till, säger Wilma.
Mamma Annica Holmqvist hade räknat med att barnbarnet skulle komma före beräknat födelsedatum den 9 februari, och visste att hon kunde bli inringd för att vara barnvakt åt Henry vilken minut som helst.
– Jag hade jour, säger hon och skrattar.
Mycket riktigt. Vid 8-tiden när Annica var på jobbet ringde Wilma, som nu hade varit i kontakt med BB angående sina alltmer regelbundna värkar. Annica tog bilen från stan till Örviken och var framme halvnio.
– Wilma kom och öppnade, sa hej och såg ganska oberörd ut, säger Annica.
Wilma hade kommit överens med personalen på BB om att hon skulle ta en värktablett och komma in när det blev outhärdligt.
– När mamma kom hade jag redan smugit in i bubblan för att inte dö av smärta, säger Wilma.
Tänkte du då att du skulle föda hemma?
– Nej. I så fall hade jag velat ha det planerat med barnmorska och ett team på plats. Jag skulle aldrig strunta i att åka in och hoppas på det bästa. Men så satt jag bara där i badrummet och gungade. Jag hade ingen tidsuppfattning alls. Kroppen gör ju en sån fin grej och ser till att man börjar krysta. Då vaknade jag till och kände: oj.
Henry har blivit storebror. "Han är snäll mot sin lillasyster", säger Wilma.
Wilma har läst mycket om förlossningar och följt olika konton på sociala medier. Hon kan faserna och har full koll på vad som händer i kroppen, så till skillnad från sin omgivning var hon ganska lugn där hon satt. Tony däremot, sprang ut och satte i motorvärmaren och letade fram byxor till Wilma. Han ville åka in.
– Men då var det alldeles nära och jag sa: men för i helvete jag kan inte ta på mig byxor nu heller, säger Wilma och skrattar.
När de förstod hur nära det var ringde Tony efter ambulans, och det blev ett minnesvärt samtal.
– Han sa: hej min sambo ska föda barn. Sedan sa han: oj nu har hon fött.
Tony stod bakom dörren med telefonen i handen, Annica tog hand om Henry, och Wilma satt ensam i sitt badrum och födde sitt barn.
– Jag tog ut henne själv. Jag vet inte, det var en reflex, jag ställde mig upp, satte mig ner, och så kom hon. Hon andades och skrek ganska direkt. Då bad jag om en handduk.
Kajsa mår bra. "Men efteråt kom tankarna på allt som hade kunnat gå fel", säger Wilma.
Annica blir tårögd när Wilma berättar.
– Jag grät och var helt slut efteråt. Men Wilma var pigg. Hon är helt otrolig, min dotter, säger Annica.
– Ja jag var ju hög på hormoner. Men efteråt kom rädslan, och tankarna på vad som hade kunnat gå fel, säger Wilma.
Tack vare att allt gick så bra, blev händelsen inget trauma för Henry. När Kajsa var född rynkade han lite på näsan och visade tydligt att han inte var imponerad. Han tyckte ambulansen var mer spännande.
– Varje gång Kajsa skriker hoppas han att ambulansen ska komma, säger Wilma.
Med två raketbarn i familjen är det full rulle i huset både dag och natt. Tony tycker att det räcker med två barn, men Wilma verkar inte lika säker.
– Det känns lite ledsamt om jag bara ska få uppleva det här två gånger. Att föda barn är ju det coolaste man kan göra, säger hon och kramar ömt om lilla Kajsa.
Wilma Larsson och dottern Kajsa.