Linda Dehlin är verksamhetschef för vård- och omsorgsboende i Skellefteå kommun.
– Jag förstår tanken men jag tror det skulle innebära otroligt stora utmaningar. Den här sjukdomen utvecklas och en person som är aggressiv en tid kan sedan bli passiv och till slut palliativ, ska man då flytta dem? Jag tror det finns en hel del etiska och moraliska överväganden man måste göra.
Enligt sajten demenscentrum.se ska det finnas flera boenden och avdelningar i landet med just inriktning för utåtagerande personer, bland annat i Falköping, Nyköping, Hallstahammar och Vetlanda. Linda Dehlin känner till sajten men inte detaljerna.
– Vi har inte fått något uppdrag att utreda frågan från politiskt håll.
Det är klart att man som personal kan hamna i en situation som känns övermäktig och man kan behöva byta boende eller avdelning under en period.
Har gjort insatser
Men hon tycker frågan om hur man hanterar personer som är utåtagerande i demensvården är viktig även ur rekryteringssynpunkt då det är en arbetsmiljöfråga.
– Vi har stort behov av att rekrytera personal och vi vill vara en attraktiv arbetsplats.
Är det rätt att försätta personal i en situation de inte anser sig klara och låta det pågå under så lång tid?
– Jag tycker att cheferna här har gjort försök med olika typer av insatser under året och även handlingsplaner. Man har jobbat aktivt med det. Nu har de även haft enskilda samtal med personal om hur de ser på situationen. Det är klart att man som personal kan hamna i en situation som känns övermäktig och man kan behöva byta boende eller avdelning under en period. Vad jag vet har ingen begärt att få flytta i det aktuella fallet, säger Linda Dehlin.
Informerar inte alla
Enligt Linda Dehlin går informationen vanligtvis till den närmast anhöriga. Man informerar exempelvis inte samtliga barn.
– Det kan vara en förklaring, att man utgår ifrån att man inom familjen informerar varandra. Om informationen stannat måste vi bli medvetna om detta. Inget förhindrar att vi informerar ytterligare, säger hon.
I de två lex Sarah-anmälningarna framgår att anhöriga inte har kontaktats i samband med att anmälningarna gjordes.
Hur ser rutinen ut när man gör anmälningar – borde inte anhöriga få veta?
– Att göra en anmälning enligt lex Sarah handlar om risker på systemnivå, exempelvis arbetssätt och metoder. Det finns ingen informationsplikt gentemot anhöriga från personalen, säger Linda Dehlin.
Finns det rutiner hos er för att hantera äldre som vägrar hjälp?
– Ja, absolut. Det finns både bemötandeplaner, genomförandeplaner och handlingsplaner. Det kan exempelvis handla om att man kombinerar medicinering med rätt bemötande, säger hon.
På det aktuella boendet har man tagit in det kognitiva stödteamet för planering och stöd åt personal. Nu finns även två ytterligare undersköterskor i vården av kvinnan som ska stärka upp med erfarenhet.
Varför medicinerar man inte bara för att få personer med så här stora problem lugna?
– Medicineringen förskrivs av läkare som är knutna till en hälsocentral eller specialistmottagning och här har läkaren har gjort en bedömning av medicineringen. Det görs också i samarbete med personal och det är även anhöriga som hör av sig. Vi har ingen läkare i vår organisation, säger hon.