Linda Larsson, avdelningschef för individ- och familjeomsorgen vid Skellefteå kommun, kallar det ett “jättestort problem” när skola, socialtjänst, habilitering, BUP, familj och ungdom misslyckas med samverkan för att hjälpa familjerna.
– Där vi i socialtjänsten inte har expertis måste vi ta hjälp andra för att komma vidare.
Därför är tanken att man ska göra en Sip, en samordnad individuell plan, tillsammans.
– ”Sippar” fungerar bra när det fungerar och när de olika instanserna inte lämpar över ansvaret på någon annan.
Ett problem är enligt henne att det är tidskrävande att få ihop inblandade parter och att de ska prioritera samverkan.
Att samverkan har brister visar även en revisionsrapport och ett tillsynsbeslut från Inspektionen för vård och omsorg, IVO. I revisionsrapporten framgår bland annat att samarbetet är personberoende och att ansvarsfördelningen är otydlig.
Erika Bergmark, avdelningschef vid BUP i Skellefteå, medger också att det finns förbättringsområden.
– Det är ett ständigt utvecklingsområde att tydliggöra vad vi och kommunen ska göra samt vad patienten kan göra.
Men är det tydligt för föräldrar och patienter?
– Kommunikation är svårt och befinner man sig i kris så är man i en utsatt position. Vi jobbar med att kunna kommunicera bättre.
Linda Larsson anser att ansvaret att informera om rättigheter och insatser ligger på varje instans. Problemen med information har också lyfts när de haft strategisk samverkan mellan region och kommun.
– Det har lett till att vi startade föräldrasupporten. Det har visat sig vara ett väldigt bra stöd till familjer i ett tidigt skede.
Erika Bergmark påpekar att det ska finnas en fast vårdkontakt inom hälso- och sjukvården, exempelvis på BUP, som har till uppgift att hjälpa och samordna.
– Vi försöker jobba med att bli bättre på det.
Föräldrar upplever att de måste ligga på för att något ska hända. Hur ser du på det?
– I en utsatt position kan varje dag vara en väntan. Processen kan ha startat långt innan de träffar oss. Med vissa utredningar kan ta längre tid för att vi saknar läkare. Det finns absolut driv hos medarbetarna att gå vidare och utreda, säger Erika Bergmark.
Målsättningen i landet för BUP är att väntetiderna ska vara 30 dagar till första besöket och 30 dagar till fördjupad utredning och behandling. Region Västerbotten ligger sammantaget i bottenskiktet i landet åren 2019 och 2020. I Skellefteå klarar BUP väntetiderna för nybesök inom vårdgarantin.
Det finns akuttider på BUP varje dag, men det görs alltid en prioritering tillsammans med läkare när de får in en remiss.
– Målet är att det svårast sjuka ska mötas upp så snart vi kan, säger Erika Bergmark.
Något som påverkar väntetiderna är tillgången till specialistläkare och läkarbristen är ett problem för BUP i länet.
– Det kan tyvärr ge längre väntan på vissa utredningar.
När det gäller ovanliga diagnoser drar de nytta av att BUP är länsklinik och finns inte kompetensen här så kan den finnas i Umeå eller Lycksele. Finns inte kompetensen där kan patienter skickas söderut.
Både Karin och Attention pekar på att det kan vara svårt att få stöd av kommunen om man inte är inom LSS. Linda Larsson håller inte med.
– Vi försöker att inte tänka på diagnos utan hur vardagen fungerar. Om man ansöker om hjälp så utreder vi barnets och familjens behov. Barn kan uppvisa symtom som även kan handla om att de utsätts för våld eller trauma eller missbruk i hemmet. Det behöver inte vara en diagnos.
Om barnet är under 12 år kan man få hjälp vid Familjegården och är det äldre finns Klara öppenvård upp till 25 år
Linda Larsson säger att föräldrar framför allt efterfråga stöd för att orka och hon poängterar att de verkligen inte vill att föräldrarna inte orkar.
– Då kräver det ännu större insatser från samhället, kanske i form av en placering.
Samtidigt vill hon förändra bilden av socialtjänsten som ett hot.
– Den är felaktig. Vi kan erbjuda mycket stöd till familjer så att de klarar att hålla ut.
Ibland gör de även familjerådslag där man delar med sig till släkt och vänner och gör en handlingsplan för att få avlastning i vardagen.
Hjälp och stöd prioriteras till barn och ungdomar som har en stökig familjesituation.
– Vi har sett att den grupp som klarar sig sämst är de med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och föräldrar som själva har psykisk ohälsa eller ett missbruk. Det är klart att de prioriteras.