Ingrid Fhärm, läkare, visar upp arbetsrummet hon delar med två andra läkare. De delar också på ett klädskåp.
För tre veckor sedan skrev kvinnokliniken ett öppet brev till både politiker och sjukvårdsledning. I brevet krävde de bland annat att få tillbaka sina slutenvårdsplatser. De beskrev hur allt fler kvinnor fick vänta, och att de upplevde att patientsäkerhetsrisker uppstod.
Det ser inte ljusare ut nu. Tvärtom, hävdar personalen som bjuder in Norran för att visa hur det ser ut. Nu arbetar de mitt i en dammig byggarbetsplats, där de precis förlorat fyra rum. De står fortfarande utan slutenvårdsplatser, vilket gör det svårt att operera. En kvinna som lades in nyligen, fick exempelvis flytta mellan tre olika avdelningar, berättar de. Avdelningar som inte bemannas av kvinnokliniken.
– Ny personal tvingas då ständigt läsa in sig på patienten, och de har inte vår expertis, säger Hannelore Wenkeler.
Att det blivit ännu trängre nu, har att göra med vattenläckan på kirurgen. Till lokalerna som tidigare innehades av specialistmödravården och forskningsstudien NorthPop har kirurgen 2 flyttat. Specialistmödravården och NortPop flyttades då till gynmottagningen i stället.
Personalen berättar att de trollat med knäna för att få fram det utrymme som krävs. Exempelvis delar två chefer på nu på ett rum och fyra läkare på ett annat. Läkarna delar också samma klädskåp.
Ingrid Fhärm är en av dem.
– Nu är vi tre i rummet, men det är fortfarande trångt. Det är svårt att hålla enskilda samtal med patienter, och att rymma alla kläder.
Men värre är det för patienterna, fortsätter hon.
– Flera av undersökningsrummen saknar toalett, vilket kan behövas efter vissa gynekologiska undersökningar. Det finns inte heller utrymme för patienter att gå undan och klä av sig.
Hannelore Wenkeler:
– Det funkar rent medicinskt, men frågan är om det är en värdig vård?
Linda Mikaelsson och Hannelore Wenkeler visar upp ett av undersökningsrummen. Här är trångt. ”Och det finns ingenstans att gå undan för att klä av sig”, förklarar de.
Trängseln ställer också till det för de sjuksköterskor som behöver samtala med abortpatienter. De sitter för tillfället flera stycken i ett dubbelrum utan dörr.
Barnmorskan Louise Lindgren:
– Ibland letar vi efter ett ledigt rum, men de är ofta upptagna. Självklart känns det inte optimalt, det handlar ju om ledsna patienter som ofta gråter.
Och det finns fler situationer där de upplever att patienter blir alltför utlämnade. En del kvinnor behöva vila efter behandlingar, ibland i flera timmar. Läkaren Linda Mikaelsson visar upp det vilrum som finns. Golvytan tas mer eller mindre upp helt av två sängar och ett skåp.
– Har vi fler än en kvinna, drar vi ut en säng i korridoren. Det är inte en särskilt roligt situation för patienten, men vi måste lägga dem där de ryms.
Linda Mikaelsson och Hannelore Wenkeler visar upp vilrummet, där två sängar och ett stort skåp tar upp all golvyta. ”Har vi mer än en vilande patient kan vi dra ut en säng i korridoren”, säger Hannelore.
Som om problemen inte räckte, har de även haft krånglande toaletter, där avloppsvatten bubblar upp. Något som inträffar flera gånger i månaden, berättar undersköterskan Ingrid Frank.
– Det har runnit ut bajsvatten på golv i undersökningsrum, och det har bubblat upp i sköljen. (Där de sterila verktygen hanteras).
– Vi har fått höra att de inte kan göra något åt det just nu. De spolar flera gånger i månaden, men det är fortfarande inte bra.
Det låter inte särskilt hygieniskt?
– Nej, det är det verkligen inte.
Vad hände efter ert öppna brev?
– Inget som vi märkt av. Många politiker har varit hit, vilket är bra. Men våra högsta chefer tycks bara kommunicera med oss via tidningen, säger Hannelore Wenkeler.
Om framtiden vet de ingenting, fortsätter hon.
Efter att Norran varit på besök hör personalen av sig. De har fått besked om att verksamhetscheferna från kirurgkliniken, ortopedkliniken, medicinkliniken och kvinnokliniken fått i uppdrag att hitta rum åt kvinnokliniken där de kan ha två öronmärkta vårdplatser. Mer information väntas om drygt en vecka.
Olov Granskvist är verksamhetschef för obstetrik och gynekologi.
– Jag kan inte lova att det är löst på en vecka, jag önskar jag kunde det. Ja, jag håller med om att situationen är ohållbar för personalen och ovärdig för patienterna, men jag äger inte lokalfrågan. Jag kan inte tvinga bort annan verksamhet.
Om ni, som ytterst ansvariga chefer, inte kan hitta en lösning. Vem kan?
– Det vet jag faktiskt inte. Men jag lovar att göra allt jag kan, det är bara mycket begärt att tro att jag på ett par dagar ska lösa något som inte gått att lösa på ett halvår.