Norrans kartläggning visar hur anmälningar om mäns våld mot kvinnor såg ut under 2020 i Skellefteå.
Påståendet att pandemin har drabbat kvinnor extra hårt är en kraftig underdrift – den har varit direkt livsfarlig. Ökningen av anmälningar i Skellefteå när det gäller mäns våld mot kvinnor är lavinartad om man jämför 2019 och 2020.
– Jag tycker jag märker att anmälningsbenägenheten ökar år för år. Men sedan tror jag att pandemin haft stor betydelse. Jag är rädd att vi inte har sett de fulla följderna än. Jag är orolig att när dörrarna öppnas, kan det komma en storm av anmälningar, säger Magnus Öhrn, åklagare stationerad i Umeå som jobbar med våld i nära relation i Västerbotten.
Enligt BRÅ (Brottsförebyggande rådet) anmäldes i Skellefteå förra året 82 fall av män som slagit närstående kvinnor – 115 procent fler än under 2019. Samtidigt anmäldes 39 fall av män som våldtagit kvinnor – hela 200 procent fler än under 2019.
I samband med pandemin har fler kvinnor blivit isolerade i hemmet med sin förövare och frågan är hur stort mörkertalet är.
– Jag tror att det är många kvinnor som inte har möjlighet att anmäla. De kanske sitter hemma och arbetar, och ingen ifrågasätter i dessa tider om man är hemma och sjuk, som man kanske skulle ha gjort tidigare om någon sjukanmälde sig ofta.
Åklagare Magnus Öhrn säger att han upplever att beviskravet från domstolar när det gäller brott i nära relation har ökat den senaste tiden.
Förutom att misshandel i nära relation har ökat, att fler män blivit anmälda för att ha slagit en kvinna de är tillsammans med, har fler män också blivit anmälda för att ha våldtagit en närstående kvinna. Av de män som anmäldes för våldtäkt under 2020 var 84,6 procent antingen en partner, ex-partner (53,8 procent), familjemedlem eller någon som kvinnan kände på ett annat sätt.
– Vi har otroligt få överfallsvåldtäkter, det är väldigt sällan som målsäganden inte känner gärningsmannen. Hemmet är och har alltid varit den farligaste platsen för en kvinna, säger Magnus Öhrn.
Av de alla anmälningar om våldtäkt och misshandel i nära relation som kom in 2020 så har enbart tio män i Skellefteå dömts för brott hittills, fram till maj månad. Det motsvarar drygt 8 procent.
– När det gäller sexualbrott så räcker oftast inte ord mot ord, man måste ha någon form av stödbevisning. Vid en våldtäkt blir det sällan fysiska skador, kroppens slemhinnor läker snabbt, så därför så har rättsmedicin sagt att avsaknad av skador varken styrker brott eller att ingenting har hänt. Har det skett en misshandel också kan det vara lättare att styrka, säger Magnus Öhrn.
Han säger att stödbevisningen kan bestå av att man anförtrott sig till en vän.
– Det är inte avgörande att man har berättat för en eller för hundra personer, vad rätten lyssnar på är vilken sinnesstämning man hade när man berättade för sin kompis och om man förändrats i sitt sätt att vara. Det kan vara att arbetskamrater reagerat på att man börjat ha polotröja när det är sommar, när man brukar älska att vara ute i värmen. Stödbevisningen kan också vara att man har sökt vård, men uppgett en annan orsak för varför man har sökt.
Förutom våldtäkt och misshandel syns även en markant ökning av anmälningar om män som begått sexuella övergrepp mot kvinnor och sexuellt ofredat kvinnor. Till exempel gjordes 36 anmälningar om sexuellt ofredande – vilket är mer än en fördubbling jämfört med 2019.
Polisen Ann-Louise Strandelin jobbar på Skelleftepolisens avdelning för brott i nära relation. Hon säger att det händer att kvinnor tar tillbaka sin anmälan.
– Det är jätteviktigt att tidigt få med sig kvinnorna på tåget, att skapa förtroende och visa att man tror på det de säger. Det är inte ovanligt att kvinnor berättar om något som hänt för flera år sedan och då vill man visa att det inte är kört för det, även om det inte alltid är så lätt att komma ihåg detaljer eller är mer svårutrett än om man anmäler i ett tidigt skede, säger hon.
Ann-Louise Strandelin på Skelleftepolisen säger att det händer att kvinnor tar tillbaka sin anmälan om brott i nära relation. Hon säger att det är därför att snabbt få med dem på tåget och visa att man tror på dem.
Finns det kvinnor som själva tar på sig skulden för det de utsatts för?
– I den normaliseringsprocess som blir för vissa så börjar de tänka att det var något de själva gjorde fel. I de lägena säger jag alltid att ingen har rätt att slå dig. Det är aldrig ditt fel att du blir slagen, det spelar ingen roll vilka omständigheterna är. Sen är många rädda för vad som ska hända om de anmäler mannen och ibland vill de bara berätta för mig vad som har hänt, men inte göra en anmälan. Polisen är dock skyldiga att upprätta en anmälan om vi får kännedom om ett brott. En skyldighet som exempelvis kvinnojouren inte har.
Ann-Louise Strandelin vill understryka att ingen kvinna ska dra sig för att anmäla för att hon tror att bevis inte finns.
– Även om de tänker att ingen har sett våldtäkten eller misshandeln, att det inte finns bevis, ska de anmäla. Det är ju väldigt vanligt att ingen har blivit direkt vittne till en våldtäkt, ofta samma med våld som sker i hemmet. Ibland kan det räcka med en bra, detaljerad berättelse för att få en förövare dömd.
Dessutom kan en ny lagändring underlätta. Från och med 1 juli tas brottet barnfridskränkning med i lagen, vilket gör det straffbart att låta barn bevittna brott som till exempel misshandel eller sexualbrott.
– Det innebär också att barn får vittna utan att vi behöver föräldrars tillstånd och det kommer göra stor skillnad i bevisningen i de här fallen, för de vittnen som finns till våld i nära relation är oftast barn, säger åklagare Magnus Öhrn och fortsätter:
– Sedan har vi en stor uppgift i att förklara att i de fall som inte leder till någon fällande dom, så betyder det inte att vi inte har trott på kvinnorna. Även om personen inte blev lagförd så är förutsättningar goda att kvinnan får hjälp och hamnar i en bättre situation.
Magnus Öhrn upplever att beviskravet har ökat för brottet grov kvinnofridskränkning.
– Tidigare upplevde jag att någon lättare kunde fällas till ansvar för enskilda gärningar där stödbevisningen var sämre eller saknades eftersom bevisningen för andra händelser gav stöd för att målsägandens uppgifter var tillförlitliga. Man kunde samla flera händelser som varit väldigt lika varandra och som skett inom en viss tidsperiod, och påstå att gärningsmannen vid ett flertal tillfällen misshandlat kvinnan utan att kvinnan kunde beskriva varje enskild händelse i detalj. Men nu verkar kravet på att det ska finnas stödbevisning för varje enskild händelse ha ökat.
Kan det hellre slå mot kvinnan då, när hon tagit sig loss efter flera år? Att hon inte kan minnas exakta datum?
– Ju svårare det är att individualisera gärningarna, desto svårare är det att få någon dömd, i princip. Vilket kan upplevas som motsägelsefullt, eftersom brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning bygger på att våldet har normaliserats och pågått under en längre tid.
Han upplever också generellt att beviskravet från domstolar har ökat när det gäller brott i nära relation.
Vad beror det på?
– Jag vet inte riktigt, det kan vara många anledningar. Sådant som knappt var kriminaliserat tidigare eller ansågs ha ett lågt straffvärde kan nu utgöra en våldtäkt med minst två års fängelse, och då kan tröskeleffekten bli hög, att det blir ett motstånd att döma.
Han ger som exempel ringa misshandel och olaga hot. Dessa brott är var för sig, eller tillsammans, ofta enbart förenade med dagsböter.
– Om en man slår en kvinna i ansiktet och samtidigt kallar henne hora och det händer tre gånger under två månader, så skulle det i princip kunna anses vara grov kvinnofridskränkning med ett minimistraff på nio månaders fängelse. När det går från dagsböter till fängelse så kan det bli ett motstånd, en tröskeleffekt, och domstolen kanske tycker det är orimligt att döma för grov kvinnofridskränkning när det finns bötesnivå på de enskilda brotten. Men det är inte domstolen eller åklagares uppgift att känna så, vi ska rätta oss efter lagstiftarens vilja, säger Magnus Öhrn.
Rättar sig inte domstolar riktigt efter lagstiftarens vilja alla gånger?
– Det är ingen exakt vetenskap och ibland framkommer lagstiftarens vilja inte heller helt tydligt i lagtext eller förarbeten. Det är svåra bedömningar som åklagare liksom domstolen hela tiden behöver göra. Vi är inte mer än människor vilket betyder att vi ibland göra olika bedömningar. Ibland delar jag inte domstolens bedömningar och ibland delar de inte mina.
Polisarbetet
Ann-Louise Strandelin förklarar arbetsgången när ett brott i nära relation anmäls.
– De målade polisbilarna är ofta först på plats när det kommer ett larm om en misshandel till exempel, och de gör ett fantastiskt jobb. Det görs först ett 5+5-förhör, vilket innebär att man filmar kvinnans berättelse och eventuella skador i ett kortare videoförhör. Det är viktigt att man fort fångar upp kvinnan, för i många fall har våldet blivit normaliserat och en del av vardagen, och det tar tid innan hon vågar anmäla. Hon kan vara rädd för vad som ska hända och på olika sätt vara beroende av mannen.
Kvinnan får fort ett målsägandebiträde, som gärna om möjligt medverkar vid det första förhöret. Målsägandebiträdet kan hjälpa och stötta kvinnan under utredningens gång och vid tingsrättsförhandling.
– Sedan kommer en forensisk dokumentationsläkare in och dokumenterar kvinnans skador och skickar vidare till rättsmedicin som skriver ett rättsintyg på vår begäran. Vi utreder alltid fullt ut, så långt det bara går.