Vid lunchtid fylldes torget i Skellefteå på av nyfikna väljare som fick se de åtta gruppledarna svettas över invånarnas viktigaste valfrågor i den heta solen.
Moderator för debatten var Norran chefredaktör Marcus Melinder som inledde med frågan om en ny bro över älven.
Folkomröstningen 2014 om Centrumbron skulle byggas eller inte – slutade med ett nej.
Vi menar att vi inte struntade i folkets vilja.
Varför struntade ni i folkets vilja? frågade Marcus Melinder.
– Vi menar att vi inte struntade i folkets vilja. Vi avbröt allt arbete med bron för att utreda alternativa lösningar. Men de kom inte fram till någon. Sedan dess har det hänt mycket i centrala Skellefteå. Det byggs mycket, vi ska få ett kulturhus och Norrbotniabanan, sa Lorents Burman (S).
Det fick Andreas Westerberg (L) att gå i taket och kalla honom maktfullkomlig.
– Det här är dels en prioriteringsfråga, dels en demokratifråga. Socialdemokraterna kunde ha varit renhåriga och sagt att de ville bygga Centrumbron.
Andreas Löwenhöök (M) tyckte att det minst borde löpa ett par val mellan folkomröstningen och ett nytt beslut.
Behövs lösningar
Tillsammans med Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna vill de prioritera Hedensbybron och en ny E 4-dragning.
– Vår prioritering är bättre miljö i staden. Det går inte att bygga bort trafik med att bygga fler vägar, sa Hans Brettschneider (MP).
Vi behöver båda broarna
– Vi behöver bättre trafiklösningar i staden men en bro löser dem inte. Dessutom vill vi att Nordanå ska fortsätta vara lungan i centrum, sa Charlotta Enqvist (KD).
Däremot får Socialdemokraterna stöd av Vänsterpartiet i fråga om brobygget.
– Skellefteå behöver en bro i väst och en i öst, för att vi ska kunna bygga ut kollektivtrafiksystemet. Det handlar även om det. Vi behöver båda broarna, sa Agneta Hansson (V).
Eniga om fler platser
Som nästa debattämne tog Marcus Melinder upp äldreomsorgen – den tredje viktigaste framtidsfrågan enligt Norrans opinionsundersökning som gjordes tillsammans med Ipsos i våras. I Skellefteå anser 30 procent av befolkningen att det är den viktigaste framtidsfrågan.
Markku Abrahamsson (SD) inledde med att konstatera att det behövs fler äldreboendeplatser framöver.
– Vi vill även titta närmare på om det går att få till en åldersgaranti – en garanterad rätt för dem över 85 år att komma in på ett särskilt boende. Vi tycker inte att trygghetsboenden ska ersätta särskilda boenden, sa han.
– SD har inte presenterat något budgetförslag som matchar ambitionen men de har nu tid att visa det under kommande år. Men vi anser också att det behövs fler äldreboendeplatser. Det var skandal att ett äldreboende stängdes. Vi vill bygga ett nu på Erikslid med 60 platser och ytterligare ett under mandatperioden, sa Andreas Westerberg (L).
Lorents Burman (S) pekade på att man redan beslutat om att bygga 120 boendeplatser och tackade för klappen i ryggen från Liberalerna.
Agneta Hansson (V) pekade på behovet av att utreda ytterligare boendeformer då dagens särskilda boenden är riggade för multisjuka, ofta dementa, äldre. Hon tryckte även på behovet av mer personal för att klara bemanningen.
Alla partier var sammanfattningsvis positiva till att skapa fler boendeplatser.
Visar inte kvalitet
Marcus Melinder tog upp det stimulansstöd på 15 miljoner kronor som klubbats för att få fler att starta trygghetsboenden.
– Jo, det är bra, men illa tilltaget. Under den här mandatperioden tog pengarna slut. Alliansen har drivit på om mer pengar, sa Andreas Löwenhöök (M) och förde in diskussionen på pengar kontra kvalitet.
Kommunen lägger mer pengar på äldreomsorgen men det avspeglas inte i kvalitetsmätningar, menade han.
Det ledde in på frågan om en annan skiljelinje inom politiken lokalt – frågan om privata alternativ kontra kommunal verksamhet.
Det finns en anmärkningsvärd övertro på att kommunen sköter allting bäst.
En handuppräckning visade att V och S är emot att öppna upp för privata alternativ i omsorgen, Alliansen och MP säger ja medan SD säger nja.
– Vi vill stå emot vinstjakten. Sverige är ett experimentland utan motstycke i världen när det gäller vinster i välfärden. Vi vet att de 200 miljoner kronorna extra som vi satsar går till verksamheterna. Driver du privat vård och omsorg kan du ta ut så mycket vinst du vill, sa Lorents Burman (S).
Charlotta Enqvist (KD) var av motsatt åsikt:
– Det finns en anmärkningsvärd övertro på att kommunen sköter allting bäst. Därför vill vi också göra en översyn av om de extra pengarna som läggs på äldreomsorgen går till de äldre, sa Charlotta Enqvist (KD).
Hans Brettschneider (MP) höll med.
– Vi vill även utreda organisationen. Är det för många chefer. Vi anser att besluten borde flyttas närmare brukarna.
Blev upprörd
Carina Sundbom (C) pekade på möjligheten för omsorgsföretag att bedriva verksamhet i de mindre samhällena i kommunen och att det kan öka kvaliteten i omsorgen.
– Vi vill släppa in lagen om valfrihet i hemtjänsten, sa hon.
– Privatisering är inget självändamål, men det finns seriösa aktörer, sa Markku Abrahamsson (SD).
Än än gång röt Andreas Westerberg (L) till:
– Smaklöst, jag blir upprörd. Hur mycket förluster finns inte i kommunen på grund av delade turer, många timvikarier och vanvård på våra äldreboenden. Möter man inte konkurrens så blir man inte så bra som man skulle kunna vara, sa han.