Bakgrunden är en insändare som publicerades i Norran den 24 april. Ingrid Leirnes, läkarsekreterare, ifrågasatte där hur regionen hanterar smittdämpningen av covid-19. ”Måhända är vi bra på att skydda patienter från patienter, men fram till nu har vi inte skyddat patienter från personal”, skrev hon i insändaren. Hon uppmanade därför patienter att undvika att söka vård.
Det handlar om att vård- och omsorgspersonal tillåts arbeta med förkylningssymtom – något som Norran tidigare rapporterat om. Anställda från både kommun och region har hört av sig till både Norran och annan media med oro kring hur riktlinjer ska tolkas. Regionens rutin beskrev i mars att ”den som bara har lätta symptom och noga följer basala hygienrutiner” kan arbeta med låg risk för att sprida smitta. Det ändrades senare till att ”de som känner sig friska” kan gå till jobbet.
Men var ska man egentligen dra gränsen? Det undrade Ingrid Leirnes. Hon tycker dels att rutinen bryter mot Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Men hon är också kritisk till hur hennes chef har tolkat frågan.
Måndagen efter att insändaren publicerats hävdar Ingrid att hon fick en utskällning redan vid morgonmötet, inför hela personalgruppen. Sedan väntade flera ”korrigerande samtal”, utan facklig närvaro.
– Jag fick höra att jag var illojal mot regionen, att det jag sysslat med var förtal och att jag nu måste ta konsekvenserna av att jag skrev den där insändaren. Jag skulle nu få sitta i ett eget rum i Ursviken och inte få möta patienter, säger Ingrid Leirnes.
Insändaren hade gjort att cheferna helt tappat förtroendet för henne, berättar hon.
Omplaceringen var den utlösande faktorn i att fackförbundet Vision engagerade sig, och nu lämnat in ett skadeståndsanspråk mot regionen.
– Att utöva repressalier mot en anställd som utnyttjar sin meddelarfrihet är att betrakta som ett brott mot grundlagen. Eftersom Ingrid är facklig förtroendeman kan det också röra sig om kränkning av skyddsombud, föreningsrättskränkning och brott mot Arbetsmiljölagen, säger Lars Burström, ordförande för Vision Region Västerbotten.
Men historien börjar egentligen inte med insändaren, utan några veckor tidigare. Den 5 april. Då skriver Ingrid en fråga en i sluten Facebookgrupp. En grupp för förtroendevalda i fackförbundet Vision, där Ingrid är med i egenskap av skyddsombud för sin arbetsplats. Hon ställer där frågan hur andra arbetsgivare hanterar personal som är sjuka, eftersom hon ifrågasätter hur det fungerar hos henne i Bureå: ”Jag jobbar på en arbetsplats där det är okej att jobba med snuva och hosta, men är febern över 38,5 ska vi vara hemma”, skriver hon.
Trots att gruppen är sluten, är det någon som skärmdumpar frågan och skickar till en högt uppsatt chef i regionen. På så sätt informeras hälsocentralens verksamhetschef, som kontaktar Ingrid.
– Hon beskrev det som pinsamt att hon i sin tur blivit kontaktad av sin chef, på grund av inlägget från mig.
Enligt Ingrid har cheferna också kritiserat andra incidenter med koppling till hennes fackliga uppdrag.
– Jag fick höra att det var ”rubbat att kontakta facket”, när jag försökte hjälpa en kollega. Kollegan kallades också in på förhör med chefen om frågan, där min chef undrade om hon verkligen velat ha min hjälp. Chefen sa också till kollegan att jag hävdat att personalen var rädda för chefen och frågade om det stämde. Det kändes mycket obehagligt, säger hon.
Som fackligt ombud, har du känt dig uppskattad av kollegorna?
– Ja, det har jag, efter att ha tagit konflikter med chefer som personal inte vågat ta, säger hon.
Men insändaren har inte bara väckt ilska hos cheferna. Flera av hennes kollegor känner sig också uthängda enligt chefen, i och med att Ingrid skrev att ”personal jobbar trots förkylningssymtom.”
Är det inte en rimlig ilska från deras sida?
– Jo, jag förstår att de blev kränkta. Och jag är ledsen att de upplevt det så, det är jag. Men jag måste ju ändå berätta för folk hur det ser ut. Jag kände att jag hade en skyldighet att göra det.
Dina chefer tyckte att du skulle ta frågan internt först?
– Jag hade gjort det, flera gånger.
Ingrid Leirnes berättar att hon mått dåligt efter händelsen. Att hon ifrågasatt sig själv, och om hon kunnat göra annorlunda.
– Jag pratar med mitt ombud dagligen, det är skönt att ha någon på sin sida, och de tycker att det som hänt är allvarligt, säger hon.
Personligen är hon inte intresserad av några pengar, fortsätter hon. Hon vill däremot förhindra att andra drabbas på samma sätt.
Kan du i efterhand tänka att du borde skrivit annorlunda, exempelvis anonymiserat för att skydda dina kollegor?
– Det är klart att det hade varit en betydligt enklare väg, men samtidigt står jag ju för det skriver. Jag tycker att man borde kunna berätta sådant här, att det är det meddelarfriheten handlar om, säger Ingrid Leirnes.
Ingrid Tjärnlund, avdelningschef vid Bureå hälsocentral, hävdar dock att det Ingrid Leirnes säger inte stämmer.
– Detta är lyft till förhandling mellan Region Västerbotten och facket, egentligen kan jag inte kommentera särskilt mycket mer, säger hon.
Enligt Ingrid Tjärnlund har omplaceringen inte med insändaren att göra.
– Bureå och Ursvikens hälsocentraler är en enhet, det är vanligt att folk arbetar på båda dessa arbetsplatser. Jag måste leda och fördela arbetet så att verksamheten funkar.
Enligt Ingrid sa du att omplaceringen var en konsekvens av hennes agerande?
– Det stämmer inte, och om det hållits ”korrigerande samtal” så är det en form av kommunikation, vi måste prata med varandra på en arbetsplats, säger Ingrid Tjärnlund.
Hon säger också att du sagt att ”personal alltid jobbat med förkylningssymtom”, men att det inte behövde vara ett problem.
– Det stämmer inte. Är man sjuk är man hemma, det är det budskap som givits. Jag har fullt förtroende att utbildad vårdpersonal kan avgöra om det är lämpligt att komma till jobbet.
Hon säger att hon fick höra att det var ”rubbat att kontakta facket”, i möte med dig och verksamhetschefen. Stämmer det?
– Det stämmer inte. Hon valde att kontakta andra gällande frågor som vi kunde ta på arbetsplatsen i normal kommunikation. Men jag vill inte gå i polemik med en anställd via media, jag önskar vi kan ha en kommunikation på arbetsplatsen, säger Ingrid Tjärnlund.