Det hela började i augusti när 18-åriga Markabo följde nyhetsrapporteringen från Afghanistan i sociala medier. Många av hennes vänner kommer från landet och hon kände att det inte gick att blunda för vad som hände där.
– Jag kunde inte sluta tänka på det. Mina vänner mådde så dåligt och jag kände att jag behövde göra något, förklarar hon.
Markabo tog upp frågan med lärarna på Praktiska gymnasiet och snart föddes en idé: man skulle ordna en stor loppis på skolans parkering med fika- och lottförsäljning. Pengarna skulle sedan skänkas till en hjälporganisation.
Många på skolan engagerade sig direkt och personer från alla årskurser ville hjälpa till. Till saken hör att en stor del av eleverna på Praktiska gymnasiet kommer från just Afghanistan, flera har dessutom hela sin släkt kvar i landet.
Arbetslag skapades. Vissa skulle samla in prylar till loppisen, andra skulle baka fika. Några skulle sköta marknadsföringen och ytterligare en grupp ansvarade för att planera de praktiska detaljerna.
– Man kan väl säga att jag var med och hjälpte till i alla grupper, skrattar Markabo.
Det tog ett tag att ordna med tillstånd och att hitta en dag då alla elever kunde vara med och hjälpa till, men i går var det äntligen dags. På parkeringen dukades det upp bord med alla möjliga och omöjliga prylar och kläder. När Norran besökte platsen på eftermiddagen hade man redan samlat in 7 000 kronor – till stor del tack vare fikaförsäljningen.
– Bakelserna som vi säljer är afghanska. Det är jättekul att kunna dela med sig av kulturen på det sättet, det blir som en annan känsla jämfört med om vi bara hade sålt typ kladdkaka, resonerar Markabo Salah.
Hussein Ahmadi från Afghanistan kom som ensamstående flykting till Sverige 2015. Nu går han handels- och administrationsprogrammet på skolan och för honom var det extra viktigt att hjälpa till under dagen.
– Det är fint att vi kan hjälpa dem som är i kris. Många som bor i Afghanistan har inte ens råd att köpa mat. Jag vet det eftersom hela min familj är kvar där, säger han.
Vad tänker du om stödet som dina klasskompisar visar här i dag?
– Det känns bra. Vi är som en enda stor familj här och det är skönt att vi kan prata med varandra om situationen. Vi försöker hjälpa varandra så gott det går.