Könsidentitetsmottagningen, KIM, är placerad vid Psykiatriska kliniken, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Det är ett litet team med 2,75 procent tjänst fördelat på fyra personer, en läkare på 75 procent, två psykologer på halvtid och en kurator/samordnare på heltid. Dessa hanterar alla patienter som kommer till mottagningen via remiss eller eget vårdval. Mottagningen har drygt 700 patienter, både de som står i kö eller som befinner sig utredningsprocess och behandling. Det finns totalt sex mottagningar i Sverige och det är upp till varje patient att välja vilken de vill stå i kö hos. På Kim i Umeå är det 18 månaders väntetid. Ulrika Edman, KIM i Umeå, vill framhålla att ett ensidigt fokus på kötider riskerar att leda debatten om transvård fel.
– Kötiderna är toppen på ett isberg. Det viktiga för patienten är möjligheten att efter utredning och diagnos komma vidare i processen, säger hon.
Hon berättar att det mest kritiska inte bara är en snabb första kontakt med KIM, utan att hela vårdkedjan fungerar. Det här är patienter med behov av könsbekräftande specialistvård, så som endokrinologi och plastikkirurgi, där väntetiderna kan vara upp till fem år.
Efter en första kontakt på KIM så inleds en bedömningsfas där kurator eller psykolog träffar patienten för minst fem samtal och därefter blir det aktuellt för patienten med en läkarkontakt. Enligt en skrivelse från verksamheten till ledningen är bemanningen vid KIM i Umeå underdimensionerad. Personalen vid KIM menar att det behövs en dubblering av alla professioner för rimliga väntetider och mindre sårbarhet i verksamheten. Enligt KIM Umeå råder det läkarbrist inom transvården i hela Sverige. Ulrika Edman menar att ”transvården behöver uppmärksammas då det är en patientgrupp som kräver högspecialiserad vård”.
– Om inte vårdkedjan hänger ihop hela vägen så faller det tillbaka på patienterna.
Personalen vid KIM menar också att det är en svår balansgång mellan att ge patienterna realistisk information om hur lång och sårbar processen är, med så få professioner inom varje moment av vårdkedjan, utan att patienterna tappar hoppet.
– Det är viktigt för patienten att veta att det finns en kö och att de inte är bortglömda. Det är en livlina för många, säger Ulrika Edman.