VI möts utanför entrén vid Sara kulturhus bibliotek varpå Tomas direkt rullar in mot dörrarna som tar besökarna från utsidan till insidan av det nya kulturhuset. Vid de första dörrarna tar sig också Tomas in utan problem då dörröppnaren fungerar.
När vi gör detta besök är det Tomas första besök på kulturhuset och han imponeras av bygget:
– Jag tycker det var väldigt fint här, jag gillar det här med trä för det ligger ju lite i framtiden att bygga med trä.
Vi tar oss igenom biblioteket där det är öppna ytor och breda gångar mellan hyllorna vilket gör det lätt för Tomas att ta sig fram. Därefter tar vi oss fram till hissarna och åker upp till våning två, och sen vidare ut till entrén som vetter mot järnvägsspåret – där Tomas stöter på problem när han ska ta sig in igen då dörröppnaren inte fungerar.
När vi sammanfattar besöket är Tomas nöjd med tillgängligheten och tycker att det verkar som att ansvariga tänkt till när de byggt kulturhuset:
– Det är första gången jag är här. Det är öppna ytor här så det känns som att tillgängligheten är bra här.
– Men det var ju en entrédörr där dörröppnaren inte fungerade och det är väl ett litet problem, för där fick jag öppna med händerna i stället. Utöver det tycker jag verkligen att det var bra, i alla fall för mig som sitter i rullstol, avslutar Tomas.
När Norran når Saras vd Maria Ekberg Brännström hör hon om Tomas upplevelser på kulturhuset och svarar:
– Angående dörröppnaren så ville vi fixa det direkt när vi blev uppmärksammade så nu har vi fixat det. Det var jättebra att problemet upptäcktes så vi fick chansen att åtgärda det, för det ska ju bara fungera.
Tomas upplevde ett problem med att han på våning två inte fann en enda toalett anpassad för rullstol, hur har ni tänkt där?
– Det finns ingen toalett där, nej. Men det är nog ingen miss för det finns ju hissar i huset att ta sig ned till våningsplan där det finns handikapptoalett.
Skulle du säga att ni tänkt till angående tillgänglighet när ni planerat kulturhuset?
– När man bygger byggnader i dag oavsett om det är en bostad eller publika hus så finns det jättemycket lagstiftning i dag och kultur ska ju inte utesluta någon, därför finns det nästan inga trösklar i huset och det finns en tanke bakom allt så det ska fungera. Det är en självklarhet.