”Sköra äldre mår dåligt av att skickas runt och till andra sjukhus”, säger ST-läkare Jon Brännström.
Nu har han tagit tjänstledigt från sitt jobb vid medicinsk-geriatriska kliniken då han anser att det inte finns möjlighet att bedriva den vård han tycker de äldre förtjänar. Han har själv erfarenheter från kliniken på NUS och har sett hur vården kan fungera.
– Det är oerhört beklämmande och en markant ojämlikhet i vården. Varför tillåter man dessa skillnader i länet?
Under våren jobbade han på den geriatriska avdelningen där det på pappret ska finnas 16 platser, men Jon Brännström uppskattar att bara runt 25 procent av platserna ägnades åt geriatrisk vård. Resten av platserna upptogs av internmedicin, som behandlar exempelvis infektioner, patienter som haft en tia eller perioder med bröstsmärta.
– Man utreder och behandlar, men har inte resurser att titta på hela människans behov. Svaga äldre kan behöva andra typer av insatser från exempelvis dietist, sjukgymnast och rehabilitering för att förbättra sina funktioner.
Syftet med den vården är att minska risken för exempelvis fall, som kan leda till sjukhusvistelser.
– Det här vill jag göra i Skellefteå också men det finns inte resurser.
Istället jobbar han nu i primärvården och funderar på att skola om sig till allmänspecialist.
– Det faller på kommunen och primärvården att jobba med rehabiliteringen istället. Om jag inte får möjlighet att hjälpa de inneliggande patienterna får jag flytta dit där vården hamnar. Jag gör mer nytta här, säger han.
Även geriatrikmottagningen är undermålig, anser han. Personal har slutat utan att ersättas. En effekt av att de äldre nedprioriteras i vården är också att man där kan få vänta länge på en demensutredning. Han nämner att han sett remitterade patienter som väntat över ett år.
– Det längsta jag såg i höstas var 1,5 år. Nu har man ohanterliga köer. Om demensen debuterar i låg ålder vill man så fort som möjligt ge bromsmedicin och hjälp av kvalificerad personal. Men de är så få på mottagningen att man inte hinner med. Går man över ett år med sjukdomen kan hemsituationen ha hunnit bli så svår att den havererat.
Han har lyft frågan internt och fått till svar att problemet är sjuksköterskebristen.
– Det är ingen nyhet att sköra äldre inte prioriteras.
Han tillägger:
– Andra patientgrupper skickas till NUS om det behövs, men geriatriska patienter skickas nästan aldrig. Jag tror det är två stycken som skickats senaste året från oss när vi inte haft resurser.
Samtidigt påpekar han att de helst inte ska flyttas eftersom de är så sköra.
Han berättar att forskningen om geriatrisk rehabilitering visar att det är oerhört effektiv vård som räddar liv och minskar risker.
– Istället för tre år med dålig livskvalitet innan man avlider kan man få fem år med bättre livskvalitet.
Han tycker det är svårt att förstå vem som har mandat att göra förändringar i regionens organisation.
– Det är en obegripligt komplex organisation. Den allmänna opinionen verkar vara mer framkomlig.
”Man kan bli dement av långa väntetider”, säger Yngve Gustafson, som anser att bristen på geriatrisk vård handlar om diskriminering.
Yngve Gustafson, senior professor i geriatrik vid Umeå universitet, tycker att tillståndet för geriatriken i Skellefteå är under all kritik.
– Det har varit ett sorgligt ärende i många år. Skellefteå hade en mycket stark geriatrisk klinik tidigare, men när man slog ihop de äldres behov med yngre akut sjuka patienter så gick de ut över de äldre.
Han går så långt som att kalla det systematisk diskriminering av äldre och är kritisk till att patientgruppen istället hänvisas till primärvård och kommunens äldreomsorg.
– Kontinuitet är jätteviktig för äldre. Primärvården har länge gått på knäna i Skellefteå och att ta in en massa stafettläkare kostar mer och ger sämre resultat för den här patientgruppen. Man måste se till hela människan och alla som är inblandade måste också ha specialistkompetens inom geriatrik.
För att vården för de äldre ska ge bäst effekt, för patienten och för ekonomin, anser han att det krävs ett geriatriskt team runt patienten.
– Om man ger rätt typ av vård och rehabilitering till äldre kan sjukvårdskostnaderna minskas med 30 procent. Men jag tror inte att man har kunnat få detta under det senaste decenniet i Skellefteå.
Det handlar bland annat om att jobba med fallrisk, utreda läkemedel, demens och depression. Att inte göra det kan ge komplikationer och ge stora ökade kostnader för sjukvården, enligt Yngve Gustafson.
– Depression har en lika dålig överlevnadsgrad som cancer för äldre. Och man behöver utreda vad det beror på, inte bara ge ett piller.
Han rasar över väntetiderna till demensutredningar.
– Det är fullständigt oacceptabelt. Egentligen borde det inte vara mer än en månad. Det finns vissa tillstånd med demenssymtom som behöver utredas och behandlas snabbt för att förhindra permanenta hjärnskador.
Han nämner exempelvis vitaminbrist, långa andningsuppehåll och borrelia.
– I Västerbotten ska man göra en första utredning i primärvåren, men kunskapen och intresset är lågt. Särskilt när det gäller att identifiera yngre som har demenssymtom.
Han tillägger:
– Det är en skandal att Västerbotten har gått från att vara ett av landets bästa regioner på demensutredningar och nu har bland de längsta väntetiderna i landet.
Han tycker det är synd att lasarettet inte vill ge Jon Brännström och övrig personal bättre förutsättningar att skapa en bra vård för de äldre.
– Han har ett stort engagemang och var på väg att bli specialist. Men jag förstår honom. Finns det inte en chans att bedriva geriatrisk vård känns det meningslöst. Vore det inte bättre att förbättra förutsättningarna för geriatriken än att förlora en specialist?
Elisabeth Zackrisson berättar att primärvården och klinikens geriatriker har konsultationsronder. Detta stärker primärvårdsläkarnas kunskaper i området.
Elisabeth Zackrisson är verksamhetschef vid kliniken i Skellefteå.
– Jag är den förste att säga att den här kliniken skulle behöva fler vårdplatser och det gäller hela medicin–geriatriska kliniken.
Hon påpekar att en kartläggning av slutenvården i regionen visar att kliniken sammanlagt borde ha 83 vårdplatser för att möta behoven som finns. I dag har de 62 fastställda platser, varav 54–58 är öppna på grund av sjuksköterskebristen.
– Vi har absolut behov av fler geriatriska vårdplatser. Och jag önskar även att vi hade vårdplatser för rehabilitering, men vi har inte de förutsättningarna i dag.
Bristen på vårdplatser påverkar även medelvårdtiden. Kartläggningen visar att de generellt har kortare medelvårdtider än motsvarande kliniker. Enligt Elisabeth Zackrisson har klinikledningen sedan senvåren fört dialog med bland annat närsjukvårdschef Camilla Andersson om behovet av att utöka vårdplatserna.
Hon förklarar samtidigt att det högre antalet geriatriska platser på NUS delvis kan förklaras med att Geriatriskt centrum ansvarar för geriatrisk och psykogeriatrisk slutenvård för Södra Lappland.
– Geriatriskt centrum har också många patienter från andra enheter, säger hon.
När det gäller demensutredningar beror väntetiderna enligt Elisabeth Zackrisson bland annat på att geriatrikmottagningens personal omstationerades till slutenvårdsavdelningar för att hantera pandemin. För att öka kapaciteten för läkarbesök finns läkarresurser från NUS i tjänst på deltid i Skellefteå.
– Den som väntat längst just nu på ett nybesök har väntat sedan slutet av april. Vi ser den största patientsäkerhetsrisken när det gäller väntetiden till nybesök då en viktig prioriteringsbedömning görs av läkare.
Får kommunen ta ett större ansvar för geriatrisk vård i Skellefteå?
– Ja, Skellefteå kommun har blivit betydligt snabbare på att ta hem utskrivningsklara patienter de senaste åren. Kommunens äldrevård är avsedd att klara geriatrisk vård och primärvården har ett medicinskt ansvar där. Vi har i många år sett en utveckling av rondsystem där vår geriatriker rondar hälsocentralerna och där lyfts patienter i primärvården.
Hur ser du på att en ST-läkare väljer att ta tjänstledigt för att det inte går att bedriva geriatrisk vård med god kvalitet?
– Vi behöver absolut alla läkare vi kan anställa. Sedan kan man inte komma undan det faktum att man måste ha perspektiv på dessa stora och oerhört svåra frågor. Vi kan inte lösa problemen från ett år till ett annat eller en pandemi.
Hon tillägger:
– Jag vill betona att vårdplatsfrågan har högsta prioritet för kliniken, både när vad gäller geriatriska och akutmedicinska vårdplatser. Kartläggningen visar tydligt på det stora underskott av platser som är ett faktum. Men ytterst är det en politisk fråga då det förstås också är en resursfråga.