Otillräckliga resurser för Sveriges domstolar är ett nationellt problem. Under sommaren har ett flertal domstolar runt om i landet slagit larm om att ökad arbetsbelastning och för små ekonomiska resurser skapar problem.
Vid Skellefteå tingsrätt arbetar 16 personer där sju är administrativ personal, tre ordinarie domare, två tingsfiskaler (ett led i utbildningen som domare) och fyra tingsnotarier (efter avslutad juristexamen kan man få anställning som notarie via Domstolsverket vid en tingsrätt).
Olika sparåtgärder
Ett mycket tufft ekonomiskt läge just nu har inneburit att Christel Lundmark, i egenskap av chef för tingsrätten i Skellefteå, tvingats vidta olika åtgärder för att spara pengar.
Hon berättar att Domstolsverket i våras gav direktiv om nya besparingar vid landets samtliga domstolar.
– Vi drogs redan med ett maximalt underskott, som är på 1,5 procent av tingsrättens totalt budget. De nya kraven gjorde situationen ännu tuffare, säger Christel Lundmark.
– Trots de besparingar som krävs måste vi enligt min uppfattning ha arbetsstyrkan intakt. Internt arbetar vi hårt för att allmänheten ska drabbas så lite som möjligt, och jag har också som uppgift att se till att arbetsmiljön är godtagbar, fortsätter hon.
Åtgärderna kan sammanfattas på följande sätt:
Längre väntetider:
Från och med nu ökar väntetiderna för de mål som inte är så kallade förtursmål (frihetsberövade personer och ungdomar under 18 år).
– I normalfallet brukar vi kunna sätta ut rättegångar, som inte gäller häktade eller unga människor, inom tre månader. Nu kommer väntetiderna att bli några månader längre. På det sättet skjuter vi vissa utgifter framför oss, säger Christer Lundmark.
Finns det inte risker med detta?
– Generellt sett blir det ett sämre bevisläge ju längre tiden går mellan en händelse och rättegång, det blir svårare att komma ihåg saker. Det här blir både en förtroende– och rättssäkerhetsfråga, svarar Christel Lundmark.
Färre mål med nämndemän:
Skellefteås domsaga består av Skellefteå, Norsjö och Malå kommun.
I vissa brottmål, där påföljden stannar på bötesnivå, kommer tingsrätten att döma genom att enbart en domare finns med i den rättsliga prövningen. Det innebär en besparing på utgifter för nämndemän.
Exempel på sådana brott är ringa stöld (tidigare snatteri), ringa narkotikabrott och vissa trafikbrott.
– Jag är positiv till systemet med nämndemän, men det här är den lösning jag ser för att kunna spara en del pengar. Men det skapar ett högre tryck på de domare vi har eftersom tingsnotarierna, tillsammans med nämndemän, annars skulle ha haft dessa förhandlingar.
Utbildning för tingsnotarierna:
I våras tog Christel Lundmark beslut att inte återbesätta en fjärde tingsnotarietjänst, ett beslut hon nyligen ändrat.
– Jag såg inte det ekonomiska utrymmet – men jag såg nödvändigheten av att få in en fjärde tingsnotarie. Det har också bidragit till behovet av besparingar på andra sätt.
”Beskuren utbildning”
– Samtidigt betyder besparingsåtgärden med färre förhandlingar med nämndemän och enbart en domare som har vissa rättegångar, att tingsnotarierna just nu får en lite beskuren utbildning. Detta eftersom det ska finnas med nämndemän när en tingsnotarie leder en förhandling. Notarierna riskerar att få mindre erfarenhet av att vara ordförande vid brottmålsförhandlingar, fortsätter Christel Lundmark.
Många förtursmål
En annan sak som skapar en stor arbetsbelastning på Skellefteå tingsrätt är antalet så kallade förtursmål.
Det handlar om frihetsberövade personer vilket på olika sätt skapar tidspress för hela rättskedjan; tingsrätten, polisen, åklagare och advokater.
Men även så kallade ungdomsmål, där den misstänkte är under 18 år, är förtursmål där rättegången ska hållas två veckor efter att åtal väckts.
Till detta kommer civila mål där ofta snabba beslut ska fattas som ska gälla fram till dom, exempelvis vid vårdnadstvister.
Genomsnittet för en tingsrätt när det gäller förtursmål är runt 12 procent av inkomna ärenden. Skellefteå tingsrätt har runt 16 procent förtursmål och tingsrätten har under lång över legat över snittet, ibland upp mot 20 procent.
Vilka problem skapar allt detta?
– Det rycker och sliter i organisationen, hela verksamheten berörs. På morgonen kan man ha planerat att skriva klart en dom – men då har det kommit in häktningsframställningar där förhandlingarna ska hållas samma dag.
– Det här ingår i den dynamiska delen av att arbeta vid en tingsrätt. Och vi har en otroligt kvalificerad personal som klara av att ställa om väldigt fort, de är vana vid att hantera brådskande situationer, tillägger Christel Lundmark.
Under en längre tid har tingsrätten haft svårt att meddela domar i större mål på utsatt tid, har det med nyss nämnda att göra?
- Det är en av orsakerna som bidrar. En hög arbetsbelastning, att det ibland går i skov med väldigt många tyngre domar samt våra egna ambitioner att meddela domen en vecka efter förhandling, är andra förklaringar.
Vilken signal ger det till de som först gått och väntat länge på åtal och rättegång – och sedan dröjer en dom ibland flera veckor?
– Det är givetvis olyckligt, att även behöva vänta på en dom. Alla som berörs av en rättslig prövning har en börda att bära, oavsett o man är målsägande, misstänkt eller vittne. Då blir all väntan ansträngande.
”Tuff arbetsbelastning”
– Samtidigt blir senarelagda domar följden av den tuffa arbetsbelastningen. Att en dom är korrekt och väl genomarbetad är viktigast av allt, därför kan det dröja ibland, fortsätter Christel Lundmark.
Vi ser också en ökning av brottmålen och deras komplexitet. År 2015 hade tingsrätten i Skellefteå 571 inkomna ärenden, i fjol var den siffran 643 ärenden.
Den 9 september presenterade Liberalernas gruppledare Nyamko Sabuni att sammanlagt 3,7 miljarder kronor ska satsas på rättsväsendet fram till år 2022.
Beskedet var att Sveriges domstolar tillskjuts ytterligare 280 miljoner år 2020 samt 174 miljoner i år.
Kan detta vara räddningen?
– Vi får hoppas det, vi måste få utökade medel för att klara våra arbetsuppgifter. Om domstolarna inte tillförs tillräckliga ekonomiska medel kan vi inte avgöra målen inom rimlig tid och på ett rättssäkert och effektivt sätt. Det finns också risk för att satsningarna på polis och åklagare uteblir om mål läggs i balans hos domstolarna, avslutar Christel Lundmark.
FAKTA/RÄTTSKEDJAN
Det är polisen som griper en misstänkt, sedan beslutar åklagare om personen ska anhållas. Därefter är det tingsrättens uppgift att besluta om den misstänkte, på åklagarens begäran, ska häktas.
Från gripandet till att en person är häktad får det gå högst fyra dagar. Beslut om häktning kan överklagas till hovrätten, men det är ovanligt att beslutet ändras.
Varannan vecka ska tingsrätten ompröva ett häktningsbeslut. Allt fler komplicerade utredningar och långa köer vid Nationellt forensiskt centrum, NFC, i Linköping, har bidragit till att det många gånger blir långa häktningstider.
Samtidigt måste tingsrätten bedöma om det är proportionerligt att den misstänkte fortsätter att sitta frihetsberövad, sett till hur länge denne suttit häktad och vilket typ av brottsmisstankar det handlar om.
Vid de tuffaste arbetstopparna har vi tagit hjälp av förstärkningsdomare, som Domstolsverket förfogar över, samt pensionerade domare.