Rasmus Lejdal rengör bilen vid spolplattan innan han genomför service och underhåll.
Bilens helljus lyser upp de skrovliga bergväggarna. Det slår lock för öronen på grund av trycket. Efter fem minuter i tunneln blänker skylten "Bilverkstad" till. Mörkret förbyts till led-ljus.
– Det är som att åka genom tunneln till Boda Borg, fast det är bara kilometer med sten, säger Rasmus Lejdal, 18.
Mellan bergväggarna ryms en verkstad, en spolplatta, ett kök, toalett och förråd. Fyra män i arbetsoverall och hjälmar kryssar mellan bilar och verktygsbord. Tillsammans ansvarar de för underhållet av Kanknäsgruvans och Renströmsgruvans 75 bilar.
Rasmus står nere vid spolplattan. En vit Toyota är parkerad på en fyrpelarlyft. Med van hand sätter han igång trycktvätten.
– Första gången jag vred på vattenslangen tänkte jag att det inte ser svårt ut, men så flög jag bakåt. Det är trehundra meter under jord så trycket är starkt. Här står man nog en timme för gruvdammet sitter fast under bilen, säger han.
En stor del av tiden går till att rengöra bilarna.
– Efter att man gjort service och kollat att allt ser bra ut tar man ut mattorna och högtryckstvättar. Man dammsuger och tvättar med vatten och grönsåpa. Sen tar man en sprayburk för att avfetta, sprayar med en spray till och gnider in det, säger han.
I år bryts det i Renströmsgruvan även under sommaren och Rasmus är en av Bolidens sommarvikarier.
Han fick jobbet genom kontakter under en praktik på Burlin Motor, där han byggde gruvbilar. De som idag är hans kollegor tipsade honom att söka tjänsten och sen gick allting snabbt.
– Ni verkar ha fått tag på Västerbottens största talang, säger gruvchefen Andreas Suup till Rasmus kollegor under besöket i verkstan.
Rasmus Lejdal pratar med kollegorna Joacim Larsson och Urban Johansson och gruvchefen Andreas Suup.
En vanlig arbetsdag ringer väckarklockan 04.40. Rasmus måste köra tidigt från stan till gruvan. På jobbet byter han om. Arbetsoverall, arbetsskor, gps med sändare, ficklampa och hjälm ska på. En syrgasmask ska alltid finnas inom räckhåll.
– Klockan är strax efter sex när vi sätter oss i lånebilen och kör ner i gruvan, säger han.
Intresset för bilar började tidigt.
– Som liten tittade jag på VHS från när pappa körde folkrace. Han sålde bilarna när jag föddes, men behöll verktygen i garaget. Jag hade mycket att jobba med. Nu har jag tagit isär och satt ihop ett par motorer, både på skolan och utanför, säger han.
Gymnasievalet var självklart, det blev fordonsprogrammet med inriktning personbil. Under högstadiet hade Rasmus kämpat för att nå godkänt, men på fordonsprogrammet vände allt.
–Jag har problem med att läsa och blev chockade när jag fick A på ett prov. Jag hade aldrig varit i närheten av det tidigare, säger han.
Han blev motiverad, mycket på grund av stödet från lärarna.
– Jag läser sakta och satt kvar länge på proven. Då kunde jag bolla med lärarna. De läste frågorna utan att säga svaren och det fick mig på rätt spår. Lärarna Martin Bodén och Daniel Nyrén har betytt mycket, säger han.
Sista året på gymnasiet blev Rasmus bäst i Västerbotten på Transportföretagens yrkesprov i personbilsteknik. Men när han gick ut från provet var han nedslagen.
–Jag trodde att det gått dåligt. Men så skickade grannen en artikel från Norran där de skrev att jag var bäst i Västerbotten. Då ringde farmor och grät. Efter det gick självförtroendet upp. Jag kan inte så mycket, men jag är en av dem som kan grunderna bäst.
”Det mesta man behöver finns på plats", säger Rasmus Lejdal om förråden i Renströmsgruvan.
Timmarna i skolans bilverkstad har varit en drivkraft.
– Fordonsprogrammet har gett mig mycket, dels bra lärare som pushar en och kontakter genom praktiken. Men också att lära sig vara försiktigt med det som är skört. Det kunde komma in en bil i skitdåligt skick som kostade kanske fem tusen kronor. Men det var det enda ägarna hade och det gällde att ta hand om den, säger han.
”På gymnasiet gick det bättre med betygen, eftersom jag hittade nåt som jag tyckte var kul. Det gick bättre att fokusera på skolan och sen gick allt annat runt” säger Rasmus Lejdal om vändningen på fordonsprogrammet.
Tillbaka i gruvan. Rasmus kör upp bilen från spolplattan till verkstan. Han hissar upp bilen med en lyft, kollar hjulen och inspekterar undersidan. Nu börjar finliret.
– Man kollar bakaxeloljan, bromsar, växellådan och alla fördelningslådor, säger han medan han checkar smörjmedel och olja.
Klockan närmar sig två. Snart slutar han för dagen. Om resan från pappas garage till från fordonsprogrammet och ner i Renströmsgruvans djup, säger han:
– Jag följde magkänslan och det gick ganska bra.