Från Norran den 30 november 2019.
Han beskrev sitt liv då med att ständigt sova på helspänn och att driva omkring ute hela dagarna i Skellefteå när det var mörkt, vått och kallt. Han berättade också om sitt tidigare liv som var ”normalt” med jobb, lägenhet, bil och möjligheten att unna sig det han ville. Men flera omständigheter gjorde att han 2019 var mycket illa ute.
Inget jobb, inget boende och inga inkomster. Han fick via en bekant sova på ett kontor när det var obemannat. Han berättade att han sov på en soffa som han förlängde med stolar och att han aldrig kunde sova en hel natt, utan ständigt var på helspänn. I juni var det som allra värst och då fick han kontakt med Stadsmissionen och med gemensamma kontakter kunde han hitta en tillfällig egen bostad. Genom Urkraft lyckades han också få en praktikplats på ett företag som senare ledde till ett nystartsjobb på halvtid i sex månader.
Sedan mars 2020 bor Stefan i en egen lägenhet i en tätort utanför Skellefteå. Han känner stor tacksamhet.
Ett år senare träffar vi Stefan igen, som är i 50-årsåldern. Han är nyklippt och ler stort när han öppnar dörren till sin egen lägenhet som han hyr i en tätort utanför Skellefteå. Där har han bott sedan mars 2020. Det är en liten, men ombonad lägenhet, som är fylld av julpynt som har många år på nacken.
– Mycket kommer från min uppväxt och allt du ser här har jag förvarat i förråd genom åren, säger Stefan och det glimrar till i hans ögon när han visar runt i lägenheten.
Arbetsförmedlingen har förlängt hans nystartsjobb till november 2021, så om inget drastiskt händer på företaget så har han säkrad inkomst nästan ett år till.
Han beskriver hur det var när han för första gången på länge återigen fick julpynta sitt eget boende.
– Då kom tankarna: ”Herregud, jag kan pynta mitt eget lilla krypin. Jag har en egen lägenhet att pynta”. Det är inte mycket, men so what.
Han tycker om julpynt: ”Mycket kommer från min uppväxt och allt du ser här har jag förvarat i förråd genom åren”.
Arbetsförmedlingen har förlängt hans nystartsjobb till november 2021 så om inget drastiskt händer på företaget så har han säkrad inkomst nästan ett år till.
– Om man har en negativ tanke så kan man ju undra vad som händer efter det. Men samtidigt går det inte att sitta idag och oroa sig över vad som händer i november 2021, då blir man ju tokig. Jag har ju gått på en del smällar så jag törs inte ställa mig på en kulle och tänka att nu är alla bekymmer fria, så långt har jag inte kommit. Jag har hela tiden den där klumpen i magen fortfarande.
Nallen som vilar i en av fåtöljerna lekte Stefan med som barn.
Har klumpen i magen blivit lite mindre sedan förra gången vi träffades?
– Ja, det är stor skillnad. Det går inte att jämföra. Jag tror på ett sätt, i det läge jag är idag, att det är bra att jag har en liten klump i magen för då får jag ju ändå en press att jobba på och påverka så att det i slutet av 2021 ska bli bra ändå. För att gå tillbaka till där jag var innan, det vet jag ärligt talat inte om jag klarar. Nu har jag ju sådan tur att jag också jobbar två kvällar i månaden åt kommunen på ett äldreboende. Jag besöker de gamla och är social med dem.
En modell av Malå kyrka finns i lägenheten. Den har Stefans farfar gjort, han var dessutom kyrkoherde där.
Får du lön för det?
– Ja, men det är ingen stor summa. Men – många bäckar små hjälper ju till, säger han och skrattar till samtidigt som det åter lyser i hans ögon.
Han är också engagerad i den ideella föreningen En hjälpande hand som innebär att han ytterligare två kvällar i månaden besöker en äldre man och umgås med honom. Han berättar att han inte heller glömt var han befann sig tidigare i livet.
– Mina gamla vänner på Stadsmissionen, jag är inte sådan att jag nonchalerar dem bara för att jag nu kommit upp mig. Det gör jag ju inte, jag vet vilken svår sits de sitter i. En hel del har hamnat under samma omständigheter som jag hamnade i. När man pratar om covid och isolering så är ju det här en grupp som blir väldigt drabbad. Du sitter bara där inne mellan de fyra väggarna – i bästa fall.
Köket i lägenheten är litet, men fullt funktionsdugligt.
Beskriv hur det var första dagen du fick flytta in i den här lägenheten.
– När jag fick komma hit och fick hit mina grejer (han tar en lång paus och tårarna trillar nerför kinden). Det var en härlig känsla. Det var så underbart att till exempel kunna låsa om sig, det går inte att förstå. Det var så länge sedan, men det sitter fortfarande kvar i mig. Sedan första natten här har jag kunnat sova hela nätterna. Första morgonen vaknade jag av att något skrek. Det var väckarklockan som lät och det var jag ju inte van vid, säger Stefan och skrattar gott åt minnet.