Matz Sparrman: "Jag kunde inte ge dem nya jobb, men jag kunde hjälpa dem att flytta det negativa fokuset från sig själva till det strukturella problemet.”
Det säger Matz Sparrman, pensionerad psykoterapeut och en av dem som nu försöker möta upp behovet kliniken ser.
Matz har själv bott i Skellefteå i snart 50 år, men beskriver sig själv som ”invandrad” till staden. Han kommer ursprungligen från Stockholm och hamnade efter sina studier först vid psykiatriska kliniken i Umeå och senare i Skellefteå. Det var vid slutet av 1970-talet och han fick då chansen att starta en psykiatrisk avdelning i staden.
Om att vara ny i Skellefteå, säger han:
– Umeå som stad har ett större folkflöde än Skellefteå, av studenter som kommer och går. Jag tror det kan vara svårare att lära känna folk i Skellefteå. Här har många bott i hela sitt liv, och de är vana vid att främst umgås med människor de vuxit upp med.
Han fortsätter:
– Det betyder inte att Skellefteåbor är ovänliga, men de kan uppfattas som mindre socialt öppna.
Denna massuppsägning är inte den första Mats har erfarit under sin yrkeskarriär. Han minns bland annat tillbaka till 1970-talet, då en stor textilfabrik i Skellefteå varslade. Han mötte flera av dessa kvinnor – som under flera år upplevt en stor yrkesstolthet och trygghet i sitt fasta jobb. Plötsligt var de arbetslösa. Många hade svårt att sova, var oroliga och kände en personlig skuld i situationen. Istället för att se det bredare ekonomiska perspektivet, att textilfabriker över hela landet drabbades, såg de främst till sig själva.
– Det handlade om att få dem att tänka: "Ja, det här är dåligt, men det betyder inte att jag är dålig." Jag kunde naturligtvis inte ge dem nya jobb, men jag kunde hjälpa dem att flytta det negativa fokuset från sig själva till det strukturella problemet med samhället och ekonomin.
Nu, i Northvoltkrisens spår, är situationen liknande. Men för många drabbade är situationen ännu värre, eftersom de lämnat sina hemländer tillsammans med hela sin familj för att påbörja ett helt nytt liv i Skellefteå.
Det var Marina Georgescu, ordförande för Expats & Friends Skellefteå, som kontaktade St Lukas styrelse med frågan om de kunde tänka sig att ställa upp med gratis terapi till uppsagd personal.
Kliniken sex terapeuter hade redan mycket på sitt bord. Styrelsen kontaktade därför den pensionerade Matz för att se om han kunde rycka in. Det kunde han. Nu erbjuds därför 5 grupprådgivningstillfällen (med sex personer i varje grupp) på klinikens kontor på Stationsgatan.
Den allra största faran är när människor inte vill söka hjälp, eftersom de helt enkelt inte tycker att de är värda att hjälpas, säger Matz Sparrman.
– Jag har lyssnat på människor som känt sig väldigt isolerade. De slutar helt att ta kontakt med andra. Och jag tror att det är det farligaste förhållningssättet. För om du är helt isolerad så får du ingen input från någon annan. De egna tankarna får fritt spelrum.