Under fredagen intog Patrick Prax, lektor på Uppsala Universitet, den stora scenen på Nordsken för att diskutera spelberoende bland unga.
En del har svårt att begränsa spelandet vilket kan leda till att skola, kamrater och andra viktiga åtaganden försummas. Patrick Prax betonar att det viktiga är att försöka skapa en balans i livet, där alla delar får finnas med.
– Prata med barnen om vilka delar som de tycker är viktiga i livet. Om spelandet upptar alltför mycket tid så är det samtidigt tid för något annat som offras, till exempel vänner, sömn eller tid att äta i lugn och ro, menar Patrick Prax.
Han betonar att fokus inte ska ligga på att få barnen att sluta spela, utan istället på att hitta ett sätt att få skolan, familjen och det sociala livet att fungera samtidigt som spelet får vara en del av livet.
– Ett spelberoende är oftast en konsekvens av andra problem. Det är ett komplext problem och för att hitta själva orsaken måste man titta på hela livssituationen.
Patrick Prax, lektor på Uppsala Universitet, menar att spelberoende, liksom andra beroenden, är komplext.
Det kan handla om att barnen upplever något slags trauma eller problem, som att de blir mobbade, känner sig ensamma, har varit med om en närståendes död eller att det finns problem i familjen - ett spelberoende blir då ett sätt att fly verklighetens problem. För föräldrar som upplever att deras barns spelande har blivit ett problem har Patrick Prax flera råd att ge;
– Du som förälder kan jobba på de fördomar du har kring spelande, eftersom fördomarna kan hindra en öppen kommunikation mellan dig och ditt barn. Lär dig mer om det spel som ditt barn spelar, vilka mål har de med sitt spelande? Varför är det roligt? Vilka spelar de med? Och vad heter spelet som de spelar? Det är viktigt för att återskapa kommunikationen mellan er och göra det utan att skuldbelägga barnen för deras spelande.
Patrick Prax slår fast att spelberoende och problematiskt spelande inte är ett lätt problem och att det är de mest sårbara som också lider som mest.
– Det viktigaste rådet är att söka hjälp. Som jag ser det är socialarbetare de som är bäst utrustade att jobba med de här problemen, säger han.
"Det är ett komplext problem och för att hitta själva orsaken måste man titta på hela livssituationen."