Solens strålar filtreras genom de tunna molnen som täcker himlen, sommarvärmen är här och Bonnstan visar upp sig från sin bästa sida. Ulf Lundström sitter på en bänk utanför en av kammarna och blickar tillbaka på kyrkstadens historia, en historia som skiljer sig markant från dagens lugna och idylliska inramning.
– Det finns skildringar från början av 1900-talet som berättar att stadsbor inte ville beträda vägen genom Bonnstan under lördagskvällarna. Det var alldeles för oroligt, säger Ulf Lundström, lokalhistoriker på Skellefteå museum.
Men låt oss börja från början.
Det finns skriftliga belägg för att Skellefteå kyrkstad existerade redan i början av 1600-talet. Orsaken till bebyggelsen av kyrkstugorna var att människorna i bygden hade långt till kyrkan, så långt att de behövde övernatta invid kyrkan. Besökarna som hade längst behövde färdas drygt åtta mil, berättar Ulf Lundström.
– Bonnstan i Skellefteå har vissa yngre drag, bland annat den medvetna stadsplaneringen. Det hänger ihop med att hela klabbet brann ner 1835, säger Ulf.
När man sedan byggde upp bebyggelsen igen förändrades även arkitekturen och det hängde samman med att kyrkan inte ville avstå så mycket ängsmark. Detta gjorde att kamrarna började byggas i två våningar istället för en som gällde före branden. I dag kan vi se både en- och tvåvåningshus i kyrkstaden. Envåningshusen kommer från tre mindre kyrkstäder som klarade sig från branden, berättar Ulf.
Alla bondehushåll i församlingen hade en egen kammare och under Bonnstans storhetstid kunde det under vissa helger vistas upp emot ett par tusen människor i kyrkstaden.
– Även om du bodde i nästa by ville du vara i Bonnstan, här var det var fest och social samvaro.
I kyrkstugan förvarade man sina helgdagskläder – hemma hade man nämligen inga behov av dessa finkläder – men även sina juridiska papper eftersom det vara nära till tinget.
– Ett av nöjena var att ligga i tvist. Det tyckte man om, säger Ulf och skrattar.
Denna mängd av människor orsakade även ordningsproblem som många gånger hade sin grund i alkoholkonsumtionen.
– Brännvinet var en naturlig del i tillvaron, man kunde till och med betala tjänster med brännvin.
Ordningsproblemen var omfattande och det var framför allt yngre män som orsakade dessa problem. Det fanns grupper som hade som nöje att åka runt och slåss. För att komma till rätta med dessa problem hade man under en period beväpnade soldater som försökte hålla ordningen i kvarteren. Att ha soldater som vaktade medborgarna var inte juridiskt helt okomplicerat, därför mynnade detta ut i att soldaterna hade med sig civila vakter som gjorde själva ingripandena.
I kvarteren fanns det en hel del svartkrogar som serverade alkohol och det var framför allt kvinnor som drev krogarna.
– De flesta av dessa kvinnor var änkor efter präster eller officerare.
Orsaken till denna paradox var att dessa kvinnors försörjning stod och föll med deras makar. De var oftast inflyttade till orten vilket gjorde att de inte hade några släktingar i Skellefteå som kunde vara deras sociala skyddsnät.
Under den här tiden var kontrasterna stora i området – fest och busliv under lördagskvällen och gudstjänst i kyrkan på söndag förmiddag.
– Det var en präst som under en predikan sa: "I dag är det alla helgons dag, men i går var det alla jävlars dag", berättar Ulf.
Ända fram till 1920-talet fungerade Bonnstan som övernattningsrum för kyrkobesökare. Då som nu ägs stugorna av privatpersoner, men marken har under hela perioden tillhört kyrkan.