”En kvinna ville att jag skulle hjälpa henne att hitta sin okända pappa från Skellefteå. Min första tanke var ’det går inte’. Alla är verkligen släkt med alla”.
Att folk skulle vara inavlade i Skellefteå är vid det här laget ett ganska uttjatat ”skämt”, som brukar lyftas fram i vissa sammanhang – till exempel av rivaliserande hockeysupportrar.
Men finns det någon sanning i påståendet? Norran ringde den välkände släktforskaren Peter Sjölund för att reda ut saken – och hans svar är glasklart.
– Absolut! Skelleftebor är överlag mycket mer lika i DNA:t än på många andra ställen i Sverige. Vi släktforskare brukar säga att det är en begränsad genpool, förklarar han.
Peter Sjölund är Sveriges kanske mest välkända DNA-släktforskare. Han har bland annat bidragit till att kartlägga den så kallade Bureätten ända ned till 1400-talet och kan med andra ord en hel del om släktförhållandena i norra Västerbotten.
– Det är mycket svårare att DNA-släktforska i Skellefteå än på andra ställen eftersom man får träffar överallt. Jag brukar använda ett särskilt verktyg för att skapa kluster över släktingar som har matchande DNA. Det brukar bli snyggt och prydligt men när jag gör det med någon från Skellefteå får jag allt i en enda stor klump.
Varför är det så?
– Överlag beror det på att folk har rört sig väldigt lite under många hundra år. Det är dubbelkusiner och tremänningar som har gift sig med varandra. I och med att det har varit en bondebefolkning har man inte heller velat splittra ägorna, i stället har man gärna hållit sig med någon som är lite halvsläkt så att man behåller jorden inom släkten.
Men samma sak borde väl gälla på andra ställen också?
– Visst, och vi ser liknande tendenser på till exempel Gotland. Men Skellefteå är nog värst, faktiskt!
På vilket sätt?
– Skelleftebygden hade en liten befolkning för 500 år sedan. Detta i kombination med en liten inflyttning har gjort att ”alla är släkt med alla” i dag. Under 1900-talet har det förvisso skett en lite större inblandning av inflyttades gener, men inte tillräckligt för att den begränsade genpoolen ska bli utspädd, säger Sjölund och tillägger:
– Men man kan luras av DNA också. De flesta Skelleftebor kan se ut som tremänningar, fast de i verkligheten snarare är tiomänningar 29 gånger om.
Många på den här bilden är troligen släkt, om man ska tro Peter Sjölund.
Det finns ett par sjukdomar som är särskilt vanliga i trakten. Förutom den välkända Skelleftesjukan finns det studier som visar att Skelleftebor har högre risk att drabbas av ögonsjukdomen glaukom, tidigare kallad grön starr.
– Det har sin förklaring i att man inte har fått in så mycket nytt blod. Om två bärare av en sjukdom träffas och får barn, ja då blir det problem, konstaterar Peter Sjölund.
Själv kommer Sjölund från Härnösand, men han har faktiskt arbetat i Skellefteå tidigare. Någon släkt i norra Västerbotten är det däremot inte tal om, åtminstone inte ”på den här sidan 1500-talet”.
– Normalt sett kan jag analysera ett DNA-test och se att en person delar en viss mängd DNA med någon annan. Det kan betyda att de är släkt på säg 1700-talet. Men om man är släkt så långt tillbaka i Skellefteå så har man lika mycket gemensamt DNA som tremänningar eller fyrmänningar normalt har. Så i Skellefteå är man rent genetiskt mer släkt med varandra, säger han.
Vad är då grejen med att så många heter Marklund eller Lundmark?
– Haha, bra fråga! Jag har tänkt att jag ska gräva i det där, men har inte kommit till skott. Det vore också intressant att veta.