Iosif Karambotis (S) och socialnämnden är de som fattar beslut om omhändertaganden och vård av unga.
Domen gäller ett beslut om vård av det i dag drygt ettåriga barnet, enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. I redogörelsen av Skellefteås socialnämnds utredning rullas en hjärtskärande berättelse upp.
Kvinnan, som bor i Skellefteå kommun, har fyra barn som samtliga har placerats i andra hem eftersom hon brustit i föräldraförmågan. Detta på grund av en intellektuell funktionsnedsättning och en mognadsnivå som hos ett barn.
När det femte barnet föddes började därför socialtjänsten utreda föräldrarnas föräldraförmåga. Pappan till det barnet är från Marocko och hade ännu inte uppehållstillstånd. Flera insatser gjordes och utredningen visade att kvinnans föräldraskap hade flera brister.
Det togs beslut om att barnet skulle vårdas enligt LVU under våren 2020, men innan barnet placerades hade mamman rest med barnet till Marocko. Under hösten kom uppgifter från barnets pappa om att kvinnan lämnat honom och bodde med barnet på gatan. Han berättade även att mamman inte kunde ge barnet grundläggande omsorg i tillräcklig omfattning. Barnet skulle även vara sjukt och i behov av medicin.
Mamman återvände under några veckor till Sverige i höst och lämnade då barnet på en okänd plats under oklara förhållanden i Marocko. I domskälen framgår att mamman genom att bo på gatan och lämna barnet utsatte hen för ”potentiell livsfara”. Av domen framgår att man misstänker att kvinnan flydde Skellefteå och Sverige för att få behålla barnet.
Socialnämnden anser att riskfaktorerna är för stora för att kvinnan ska kunna ta hand om barnet och vill därför familjehemsplacera det. Pappan samtycker till detta då han själv inte kan ta hand om barnet i Sverige utan uppehållstillstånd. Han kontaktade även polisen i Marocko eftersom han ansåg att situationen var akut för barnet. Samtidigt anser socialtjänsten att han inte heller lyckats skydda barnet tillräckligt.
Mamman vägrar att lämna barnet för vård och vill inte samarbeta. Hon har erbjudits biljett för att ta hem barnet till Skellefteå, men har inte tagit chansen. I Marocko ska hon varken ha permanent boende eller möjligheter att finansiera sitt uppehälle. Hon har dessutom ändrat sin version när det gäller avsikten med vistelsen där. Nu har hon planer på att flytta till dit för gott genom att få medborgarskap för både sig själv och barnet. Några omsorgsbrister vill hon inte kännas vid.
Domstolen gick på socialtjänstens linje och har nu slagit fast att barnet omedelbart ska beredas vård enligt LVU.
Socialnämndens ordförande Iosif Karambotis (S) vill inte svara på frågan om barnet har kommit tillbaka till Sverige, på grund av sekretess.
– Men jag kan säga att vi gör allt vi kan i de här fallen då barn har tagits ur landet. Vi måste säkerställa att besluten vi tar här också följs.
Det innebär att de tar kontakt med andra myndigheter såsom utrikesdepartementet, ambassader på plats och även polisen, som också ansvarar för att verkställa besluten.
Hur väl fungerar det?
– Det fungerar, men man skulle vilja att det fungerade fortare. Hur väl det fungerar varierar också. I EU går det ganska fort, medan andra länder inte har lika välfungerande rättsväsenden.
Han säger också att nämnden är noga med att följa upp dessa ärenden och att de får rapporter ofta om det som är känt om barnets situation.
– Vi kan också trycka på hos UD för att det ska hända saker.
Hur ofta har ni den här typen av ärenden då barn förs utomlands?
– Under mina fem år som ledamot och som ordförande har vi haft två fall.
Att behöva omhänderta barn efter barn efter barn hos en förälder – hur vanligt är det?
– Det händer. Har vi tidigare uppmärksammats på att det finns omsorgsbrister så är vi extra medvetna och förberedda. Vi kan även få signaler från vårdpersonal i regionen om att barn kan behöva omhändertas efter födseln.
Han tillägger att det är tragiskt och tråkigt att barn som kommer till livet riskerar att få det tufft direkt.
– Vi måste alltid säkerställa att de har de bästa förutsättningarna. Vi kan behöva hitta familjehem och även stötta de biologiska föräldrarna.
Men att hitta familjehem är inte lätt och han passar på att efterlysa intresserade.
– Vi behöver fler familjehem. Det kan vara tufft ibland men de som orkar ta det här ansvaret gör ett fantastiskt jobb.